HOME

HÖSTDRAMA

Alla i denna berättelse eventuellt

förekommande likheter med verkliga

personer och händelser är helt

oavsiktliga.

HÖSTDRAMA

En pikareskroman

Kaj Bernhard Genell

2020.

KAPITEL ETT.

”Sånt oväsen!”, tänkte Edward, när han lyssnat i några

minuter. Raskt tog han sedan de fyra stegen till ytterdör-

ren och öppnade den halvt och kikade ut. Människor röda

i ansiktena sprang upp och ner för trapporna. Vissa grät,

andra skrek.

”Vad är det frågan om?!” ropade Edward.

”Någon har blivit MÖRDAD. I tvättstugan!” skrek en

för Edward Tegelkrona okänd flicka, som hade lila hår

som sträckte sig i en liten kvast uppåt himlen, och som

med båda händerna höll hårt i slagen på sin nymodiga

mörkblå duffel.

”Mördad?? Någon…”

”Ja.” sa hon. ”Det är nog bäst du håller dig inne.” sa

hon sen, förvånansvärt samlat och elakt, och Edward

tänkte att han måtte se höstlik ut, och att hon behand-

lade honom som en nolla. Kanske just därför hämtade

Edward snabbt sina nycklar inifrån lägenheten och steg

med spänst ut i farstun, låste sin dörr och gick över och

ringde på hos grannen Castor, mitt under det den vilda

framfarten av framför allt ungdomar iklädda egendom-

liga märkeskläder, som gastandes ilande upp och ner för

trappan. Hissen stod och ryckte mellan två våningar med

en ensam polis, som bankade på grind och väggar, inuti.

Castor öppnade sin dörr med enbart en liten springa på

glänt. Han såg rädd ut. Den elaka flickan försvann neri-

genom, där det snart smällde i en dörr, vilket förkunnade

att hon alltså bodde i de lägre regionerna av fastigheten,

som inalles hade sju våningar och var byggd 1940.

===================================

Hösten kommer, grå och kall. Det gör den alltid. Den

oerhörda hösten. Uppsummeringens tid, räkenskapens

rum, då mången skrider fram på stadens gator om kväl-

len omgiven av ett mörklila sken. Hösten är en undran

men den är samtidigt en störning i denna undran, ty

hösten är själv det mystiska, som så bjärt avlöser den

underfulla sommarens gåva, och den är det som samti-

digt är på väg till något annat. Alltså är hösten en plan.

En plan, byggd på en studie av en erfarenhet. Hösten är

sitt eget ressentiment, sitt vemod, sin sorg, sin smärta,

men även sitt simultana, sinnrika spel med sig själv,

inför den annalkande vintern. Hösten är inte dum. Livet

är det, som går igenom sig självt. Hösten är den plats,

där människan på nytt – på något egendomligt sätt -

måste uppfinna sig själv, inför det som kommer efter

vintern, nämligen våren.

En enorm tyfon hade just, halvt om halvt, raserat sta-

dens centrala byggnader och likaså Säve flygfält. Om-

kullblåsta träd, plåttak och bråte låg överallt. Kråkorna

hoppade, ruggiga, jämfota omkring och skrek högt. Sta-

den Göteborg hade förlorat sin lättjefulla semester- och

turistcharm och såg efter den stora stormen nu enbart

trasig, regnig och grå ut. Varannan dag öste det ned,

varannan luktade det illa. En stickande röklukt nerifrån

Europas storstäder och industrier infiltrerade de högre

luftlagren. Inversionen lade sig som en basker, eller en

hästfilt, över de centrala delarna av staden, där denna

berättelse utspelar sig. Om man inte hade andnöd redan,

så fick man det nu. Och andnöd är något vedervärdigt.

Då känns det som om man inte får luft. Det hade hunnit

bli november månad och alla beredde sig nu att överleva

åtminstone fram till Jul. Typiskt nog skulle det väl inte

komma snö heller, och gemene man sade, över de mot

blåsten uppfällda rockslagen, till varandra, att det natur-

ligtvis skulle förbli kyligt blidväder, regna hela vintern

och bli översvämning nere i kanalerna och i källarna i

Centrum och att Säveån skulle svämma över och dränka

Mölndalsvägen i vatten, så att man inte längre kunde se

navkapslarna på ens en två-tons Volvo SUV.

Den bastuvarma sommaren var i november ett minne

blott. Sommaren är livets kulmen, och vanligen är denna

kulmen liksom en kostlig gåva, en härlig champagne, en

mogen persika, - och mer sällan är den som en pärs. Ald-

rig har jag upplevt en sådan bedövande hetta som denna

sommar. Det föreföll många som om planeten rent av

varit satt i brand, och som om undergången var nära. I

juli hade gatorna i Göteborg närapå lyst tomma. Männi-

skorna, denna blomst bakom Storgudens öra, dessa Till-

varons kungar, hade nästan alla flytt till kusten. Gräset i

parkerna hade stått torrt, gult och glest. Rundlar av

brunt indikerade överallt att här var det ökentorrt. Solen

tycktes stanna till i timmar över just stadens centrum för

att metodiskt söka torka livet ur folk därnere på gatorna

och i varuhus. Brunnar och läskautomater var ur funkt-

ion. Bevattningsförbud rådde. Skörden försvann redan

innan midsommar, torkade och metamorferades skendött

ner i marken igen. Korna fick slaktas i juli och hö och

mjölk importeras från Ryssland och Sydamerika.

Området, där handlingen i denna berättelse utspelar

sig, var fullständigt traditionslöst, och man kunde inte

frigöra sig från tanken att man befann sig i någon slags

vänthall. Ett limbo? Bodde verkligen människorna här,

eller var de på väg nån annanstans? De enda yttre teck-

nen på att det verkligen levde människor i lägenheterna,

det var att det lyste i fönstren, samt att man ofta till

advent dekorerat balkongerna med en elektrisk

ljusslinga, som man – troligen i förtvivlan över just brist

på liv – lät lysa hela resten av året. Dessa ljusslingor

formligen skrek ut de boendes frustration över sin elän-

diga existentiella och psykosociala situation. ”Varför bor

vi här?”, tycktes de skrika ut. Så föddes här ljusslingan

som ett Durkheimskt sociologiskt faktum, som i tydlighet

kan mäta sig väl med självmordet, med vilket den johan-

nebergska ljusslingan kanske står i ett slags hemligt,

ordenslikt förbund med.

De mest reguljära inslaget i gatubilden, förutom de

boende själva, var sopbilen, som kom varje vecka, en dag

i gryningen och förde ett sällsport oväsen i det den lät

sina två främre borstar borsta upp skräp in i en inre

plåtreservoar. Så var det postkillen, som – försedd med

hörlurar och musik - kom med posten på en blå cykel.

Och så var det hemtjänstkvinnorna, som kom knegandes

– oftast ensamma och magra - till de gamla.

Att människor knappt hälsade på varandra kan ha

berott på att de olika uppgångarna hade olika ägare, men

också att upplåtelseformerna – som det heter – varierade.

Vissa av fastigheterna var kommunalägda, andra privat-

ägda, och åter andra var hyresgästföreningsägda. Här

fanns således inbyggda klasskillnader, som – såsom

skillnader alltid gör - separerade. De som ägde sina lä-

genheter såg lite ner på dem som hyrde. De som hyrde av

privatvärd såg ner på dem som hyrde kommunalt. Så

hade man på denna gata – som låg uppe på ett berg och

var särdeles utsatt för både vind och sol - inte någon

gemensam ”herre”, och så talade alltså inte ”slavarna”

med varann, som ”förtrycket” dels var olikt, dels okänt

för de olika grupperna. Alltså var det bara inom respek-

tive fastighet, d.v.s. uppgång, man hade någon form av

gemenskap, och denna var ofta inte stor, särkskilt inte i

de kommunalägda uppgångarna, ty där bodde folk allra

oftast i brist på bättre alternativ och i många fall helt

tillfälligt. Många märkte inte att de bodde i stadsdelen.

Människornas focus hade paradigmatiskt skiftat. Man

hade inte riktigt tid till att tänka på om husen man

bodde i möjligen var fula eller sjuka. Hela ens uppmärk-

samhet var riktad, genom internets öga, utåt i världen.

Det som förmedlades digitalt föreföll, antagligen genom

mystik, eller genom design, eller genom sitt sociologiska

faktum, sin effektiva evidens, sin mediala styrka, sitt

efedrinpåslag, så mycket mera verkligt. Ögonblicket var

nu, och livet levdes streamat. Det som inte streamades

hade föga värde. Man rapporterade sakligt och utan ironi

i Kulturnyheterna, att det där som kallats ”film”, knappt

fanns längre. Man hade närapå slutat att göra film i

Hollywood, och de bolag som livnärt sig på att sälja DVD,

de såg sig nu om efter en konkursförvaltare. Så rapporte-

rade det på radio. Good riddance, tänkte många. Och att

detta slags bildberättande försvann, det gjorde att

BOKEN än en gång stack upp sina vakna ögon över hori-

sonten. BOKEN, detta Andens mirakel, Världsandens

kronjuvel, skulle aldrig dö, trodde den. De som ägde

streamingtjänsterna log, ty just nu var det de som hade

kommandot. Vad som händer, vem som vinner racet, det

vet ingen. Kanske klimatförändringarna, virusen eller

kometerna.

====================================

I Allmännyttans uppgång på Abrovinschgatan 24½

bodde Edward Augustus Tegelkrona, 72 år gammal, en

för den stora allmänheten helt okänd f.d. tavelrestaura-

tör, konstnär, illustratör och författare till ovanliga es-

säer om konst och kultur.

Sommaren hade för Edward varit både hektisk och

dramatisk. I huset där han bodde hade nämligen i juni en

ung flicka, som bodde i samma uppgång, påträffats

strypt. Strax efter hade man hittat den förvirrade – och

enligt många ”onda” - människa, som orsakat hennes

död, ävenså densamme död. Edward hade, dels på grund

av sin avvikande livsstil, dels för att han faktiskt var

skyldig, blivit anklagad för diverse småförseelser med

anknytning till fallet, och även fått ett mindre straff för

dessa, bestående av dagsböter. Brotten var: undanrö-

jande av bevis, samt försvårande av utredning. Han hade

lagt sig i, och det hade han faktiskt också gjort för egen

vinning och ärelystnad. I djup fåfänga och dåraktig in-

bilskhet. Han hade velat lösa fallet själv, men – och just

detta var illa – till på köpet synnerligen halvhjärtat!

Ty så var det med honom, att han sedan barndomen led

av en psykisk åkomma som ställde till allting i livet för

honom. Edward var nämligen ett praktexempel på en

stockambivalent människa. Ambivalensen var hans

olycka, och den hade nästintill fyllt hans liv med sitt, i

dubbel bemärkelse, tveksamma innehåll. Att ha att göra

med ambivalens är en heltidssyssla, och det finns ingen-

ting i världen som konsumerar så mycket tid och energi

som ambivalens. Och helt i onödan dessutom. Ingenting

är nämligen så meningslöst som ambivalens. Men ändå –

invänds det – är ju tvekan nödvändig. Tvekan är en dygd,

medan ambivalens är den största synd och skam. Tvekan

är måhända en stund av tvivel, medan ambivalens är det

att tvivla i evighet, att aldrig nånsin, livet igenom, kunna

bestämma sig till 100%. Och det är just det, som beslut

kräver. Ett beslut är alltid 100%-igt. De flesta människor

befinner sig kanske någonstans mitt emellan tvekan och

ambivalens, och mången kan inte besluta sig vartåt de då

skall luta. Men de låter tiden avgöra. Och tiden avgör

alltid … till ambivalensens fördel. Till tjocktvekans.

De händelser, som utspelade sig i samband med, och

efter, det fatala dödsfallen i hans hus, var kanske vad

som gjorde att Edward detta år hade svårt att förstå

hösten. Ty Edward – i likhet med alla andra ambivalenta

personer - ville verkligen i grunden förstå, allting, men

nu tycktes honom hösten och pånyttfödelsen svår. Även

hans egen fåfänga person tycktes honom alldeles grå och

ogenomtränglig för analys. Han hade varit lite förälskad

under sommaren, vilket var positivt, men nu hade allt

svepts undan, och Edward var upptagen av sina fanta-

sier, sina vanföreställningar och sin riktigt tjocka lång-

tvekan sin långa tjockambivalens.

Han hade dessutom – till råga på allt detta – fått lite

krämpor. Krämpor kommer ofta när man både är oförbe-

redd och under press ifrån något ovant. Oförbereddhet är

att inte ha blodcirkulationen igång överallt och han hade

fått ont i en ankel. Någon doktor hade han inte fått tag i,

och knappt sökt efter heller, då hans erfarenheter av

läkarvetenskapen ofta varit dåliga. Och på grund av

denna onda fot, så kunde han inte nu, som var hans

vana, fördriva alla onda tankar med långpromenader,

men satt mycket hemma, helt belägrad av dessa mindre

muntra tankar, surfande på mobilen. Dag efter dag. Han

befann sig i ett läge, som han inte kunde slita sig loss

ifrån. Vanligen reagerade han inte så, ty han tyckte oft-

ast att även tristess, elände och kroppsdelar som gjorde

ont var intressant. Edward gillade nämligen, på ett

oklart sätt, det patologiska. Ju hopplösare en situation

var, desto intressantare tycktes den honom. Men inte

denna höst alltså. Han, som inte kunde tänka sig något

underbarare än att skåda in i olyckans ögon, var nu för

en gång skull satt på plats av en obarmhärtig verklighet.

Satt på en ofruktbar plats. Så visste han denna gång inte

alls vad han skulle göra. Detta var en situation där inga

spännande alternativ erbjöds. Överallt stirrade denna

gång inte olyckans illgröna, men snarare tristessens

starrvita ögon på honom.

Ont i en fot, och inget var roligt. Så kunde man också

beskriva det hela.

====================================

Så mycket roligare då, att det en dag, när Edward var

nere i den i antikvitt målade tvättstugan, för att tvätta

långkalsonger, ringde i hans telefon, och det visade sig

att det var hans snillrike vän från fordom, den två år

yngre Melbourne, som ringde och som med sin karaktär-

istisk raspiga röst förklarade att han ville träffas. Mel-

bourne Berg, som, vad Edward visste, ända sedan barn-

domen bott ganska flott i Linnéstaden - han hade haft en

rik moster hos vilken han vuxit upp -, befann sig just nu i

centrum, på Avenyn intill Paley´s. Edward bad honom

komma upp genast, eller om ett par timmar, och satte så

igång med att frenetiskt städa upp efter all sitt slarv och

sin lättja hemmavid, och betraktade nu av och till, denna

tisdagseftermiddag i november, sin väggklocka av jättelik

industrihallstyp, som sade honom om att det nu skulle

dröja bara en kvart innan han fick träffa Melbourne, efter

hela trettioåtta års paus. Att de inte hade setts var fak-

tiskt konstigt. Men förstås: de hade varit ovänner på

grund av något. Något som Edward hade glömt vad det

var. Förmodligen hade det att göra på något sätt med

Melbournes snille.

Edward hade också en egenskap som inte alla män har.

Han kunde ha en vän. Edward var nämligen både gene-

rös, intresserad och prestigelös, och han kunde låta sig

själv vila i den stämning och känsla, som skapades av en

annan person. På det sättet var Edward alltså inte rädd.

Och detta var en gåva. Och han var mycket tacksam för

den. Åtskilliga är ju de män, som inte har några vänner,

därför att de inte KAN HA några. Just för att de saknar

de egenskaper som jag just nämnt.

Städningen hade varit mödosam. Mycket för att den

hade lytt under nödvändigheten av att gå fort. Man blir

kollossalt svettig av att städa ett rum i brådska. Det är

så mycket som skall plockas undan, och funderas över.

Bokhyllorna i Edwards lilla lägenhet var ju sedan gam-

malt smockfulla med romaner och med litteratur om

måleri. Trots att han aldrig läste dessa böcker och tid-

skrifter numera, så letade de sig ofta ut ur bokhyllorna

och lade sig i travar här och där. Mest intill sängen. Nu

blev det ett schå med att åter få in dem i någon ledig

hylla. Sen var det ju tvätten också. Kalsongtvätten. Och

så mötte Edward i farstun sin nya farstugranne, en exo-

tisk flicka med ögonlock som rapidsnabbt darrade, en

jättelik röd mun och svart hy. Hon hade för en månad sen

flyttat in i lägenheten till höger om Edwards efter fru

Frusing, som bytt lägenhet efter mordeländena. Flickan

hade, omgiven av flyttlådor och möbler i trappan då pre-

senterat sig: ”Blessing Palam.”

Hon såg ut som en dansare, mörk i hyn som en indisk-

afrikanska, med ett stort burrigt svart hår som stod i alla

riktningar, stora stålbågade glasögon, bakom vilka ett

par pigga blå ögon stod vidöppna. Kroppen var så ung och

vältränad att man närmast kom att tänka på någon slags

hårdgummi när man såg dessa rundningar som var för-

packade i svarta, glänsande trikåkläder av nyaste märke.

Flickan var relativt lång, och såg mycket stark ut,

kanske 175 cm och om man aldrig sett henne förr så

kunde man tro att hon kom direkt från musikalen Fame

eller något sådant, tänkte Edward avundsjukt, medan

han hastigt gnodde på sin namnskylt som var fäst på

ytterdörren. Tegelkrona ville kunna visa Melbourne, som

ju var van vid lyx, att han inte deklinerat. Namnskylten

som var av mässing, sken helt unik i trapphuset, och den

förkunnade stolt och fåfängt:

EDWARD A. TEGELKRONA

Edward Augustus Tegelkrona hade två namnskyltar på

sin ytterdörr. Dels den vanliga, som satt i brevinkastet i

en metallram, med vita plastbokstäver stiftfästa på en

yta av svart sammet, med efternamnet ”TEGELKRONA”,

och så mässingsskylten då. Den senare var limmad med

Karlssons Klister direkt på teakdörren. Han visste att det

var barnsligt, men han njöt av det, och i och med att han

uppnått en viss ålder - sjuttioett - så brydde han sig inte

längre om vad folk tyckte. Han hade också erfarit ganska

så konkret, att folk inte längre brydde sig om att tycka

något om honom. Han syntes stort sett inte längre. Han

tillhörde det i denna kultur så försummade kast som

heter: gamla. Om man kunde erkänna gamla som va-

rande människor, så vore mycket vunnet.

”Jag heter Edward.” hade Edward sagt till den vackra

dansaren. Flickan hade lett vänligt och försvunnit intill

sig med en boklåda av himmelsblå papp. Edward var –

till sin sorg – lagd till att vara inbillningssjuk, glömsk

och lat och han ägde –, trots försök till skärpning, inte

varje dag förmågan att resonera logiskt. Hans diskursiva

förstånd var begränsat. Detta senare var ju ett gravt

handikapp. Med åren hade han lärt sig värdesätta de

stunder när förståndet fungerade. Hans största talang,

om man kan säga att han hade några sådana – så uppen-

bart energisnålt tilltagen som han var – var den att

kunna se det intressanta i allt. Så var också Edwards

spekulativa fantasi – trots de tidvisa bristerna i logiken -

förmodligen utan sin like i hela södra stadsdelen. Ett

negativt drag hos honom var en slags obehärskad este-

tisk smak, som fick honom att, i en radikal omedelbarhet,

fatta drastiska beslut i just frågor om det Sköna och

Vackra. Så hade han nyss när han var nere vid sopstat-

ionen kastat bort en bok av Tomas Bernhard, vilket ju

inte är konstigt, men ÄVEN en bok av Orhan Pamuk, och

det bara för att Pamuk - enligt Edward - tycktes vara

fixerad vid förhållandet till sin far på ett överdrivet och

enfaldigt sätt. Man bör inte fatta beslut på det sättet.

En ytterligare egendomlighet med Edward kan näm-

nas här. Det tycktes nämligen oftast Edward som om han

hade en annan version av sig själv, en något bättre vers-

ion Edward, som betraktade hans handlingar. Denne,

den ”bättre, eller egentlige, Edward” var alltid kritisk, för

att inte säga negativ, samt skapade en hel hord med

skuldkänslor varje dag. Edwards högsta önskan var att

denne, den bättre Edward, skulle ge sig av och lämna

honom i fred.

Alternativt ta över helt.

Flickan, Blessing alltså, stod denna dag nu åter framför

honom i farstun.

”Har du bott här länge?” frågade hon och rättade till

sina stora glasögon, som åkt på sned. Hon verkade, trots

allt, intresserad av svaret.

”Ja, tio år ungefär.” svarade Edward, lögnaktigt. Han

hade i själva verket bott på samma ställe i tjugofem år,

eller trettio, men han skämdes över det. Det verkade

efterblivet.

Solen lyste plötsligt in igenom de dammiga rutorna in i

trapphuset från öster, från Pontoppidans Gata, ty det var

ju ännu tidigt på dan. Det glänste till lite i trappräcket

och i den gröna marmorn i trappan. Edwards vita hår

yrde glest kring hans huvuds omkrets.

I fyrarumslägenheten mitt emot den nyinflyttade

svarta flickans två hade det, också där, kommit en ny

granne, en man som hette Walton. Castor Walton. Av

honom hade Edward hittills inte sett mer än en föga

inspirerande skymt. På ett sätt var det givetvis en väl-

signelse, att det i somras skett flera mord i trappupp-

gången, ty Edward hade ju på detta sätt fått en hel hop

nya okända människor att söka placera in i sin världsbild

istället för de gamla välkänt tråkiga. Som dessutom sett

ner på honom. På Waltons plats, i denna världsbild,

fanns ännu inte mer än ett stort frågetecken.

Blessing sade nu, med en naturlighet som var fullstän-

digt bländande, i det hon böjde sig svagt framåt:

”Så du skall få besök?”

”Ja, det är min gamle skolkamrat från gymnasiet. Två

år yngre. Melbourne. Han kommer vilken minut som

helst.”

”Hoppas det blir trevligt! Har du något att bjuda på

då?” Hon stretchade nu sitt ena ben mot trappräcket som

ledde ner till våningen under. Edward såg detta stretch-

ande som styrt av det omedvetna hos Blessing.

”Kaffe. Nordströms.”, sa Edward. Nu var det inte alls

så, att Edward kunde uppskatta gott kaffe. Men han

jobbade på det.

”Bra. Trivsam dag!” sa Blessing och vinkade med han-

den, hostade sexigt, slutade gymnastisera och lät sig

sedan lämna trappan och ordnade i förbifarten till en

blomvas som stod i liten nisch utanför sin dörr, och lät sig

sen försvinna in i sin egen lägenhet, som var betydligt

större än Edwards, och där, vad Edward hade skymtat i

dörrspringan, det fanns mer exotiska möbler, antilop-

horn, sköldpaddsskal och annat som speglade sig i en

nylagd, oklanderlig parkett.

Edward märkte att flickan var otroligt nöjd med sig

själv. Och varför inte?

Så ljuvliga tider när man var ung och inte hade några

ägodelar, tänkte Edward. Då blandade sig med det-

samma Edward² ( den ärligare, bättre och inre Edward )

in i resonemanget och sa uppfordrande: ”Så ljuvligt var

det inte. Du hade ju ångest hela tiden!” ( Jo, jo, men

ändå, svarade den andre Edward. )

Edward slutade putsa på sin namnskylt, som nu sken

nästan tarvligt klart. Han tänkte, självkritiskt: ”Här står

jag … och putsar på min namnskylt”. Ett stort leende

sprack upp. Edward hade fem tänder, - allihop i under-

käken. Edward slickade på fingret, böjde sig och hämtade

lite smuts från svalens golv och strök lite på skylten för

att dämpa glansen.

”Så där ja!” sa Edward halvhögt, när namnet på skylten

nu lyste lite mindre iögonenfallande och gick in till sig i

samma ögonblick som ringklockan inne i hallen medde-

lade att någon tryckte på portklockan. Edward tryckte på

den vita ”Open”-knappen invid porttelefonen. Ett sur-

rande ljud hördes och sedan förkunnade ett litet oväsen

nere i trapphuset att Melbourne nu var inne i själva fas-

tigheten. Elvis is in the building.

Edward stod i hallen och stirrade. Han hade drabbats

av en känsla av främlingskap. Det hände ibland nu för

tiden. Han stirrade på sig själv i hallspegeln och tyckte

att han själv, eller spegelbilden, liknade en vålnad, eller

kanske hellre ett gammalt fyllo. Ett flammande rödnäst

fyllo med en påtagligt sned vit mustasch. I detta ögon-

blick, av edwardskt tvivel, ringde det på lägenhetsdörren,

och hördes även en knackning. Tre eller fyra snabba

rapp. Så snabbt skulle inte Edward kunna knacka om

han så övade i tretton år, tänkte han. Edward hade inte i

nervsynapserna energi nog att kunna knacka snabbt alls.

Han var otroligt långsam i allt. Så hade han själv en

knackningssignatur som lät som Beethovens ödessym-

foni. Men knackningen på dörren var alltså snabbt och

nästan hetsig. Drrrr. Som en trumvirvel. Så skall det

låta, sa den bättre Edward. ”Så låter Melbourne”, tänkte

både Edward och Edward

stolta och överens. Det var

inte ofta dessa två var överens. Edward öppnade nu dör-

ren med ett stort, oändligt generöst, och tandlöst, leende.

Det var inte Melbourne. Det var Walton.

Grannen Castor Walton var en kortväxt man kring 50,

med runt, smalt, hårlöst huvud i vars övre del det tro-

nade ett par stirrande ögon. Denne sade enkelt:

”Det sitter en man nere i trapphuset, som vill att du

hämtar honom. Han verkar vara sjuk. Han kan knappt

prata. Han är lite …”

Efter en stund var både Edward och Walton nere i ves-

tibulen, på bottenvåningen, där ytterligare en granne

uppenbarat sig. Det var Neta Fredén, - en nyinflyttad

halvdöv, otroligt mager, gulnad, f.d. hippie, i fyrtioårsål-

dern, som bodde i den stora fyran på nedre botten, och

som nu bjöd den stackarts Melbourne på ett halvt glas

vatten. Ty om Melbourne var det verkligen synd! Det var

knappt att Edward kände igen honom. Ja, han kände

faktiskt inte igen honom.

Melbourne Berg satt, eller halvlåg i trappan, och han

var inte mer än ett skinnklätt skelett, en skugga av den

forne ståtlige, charmerande toppstudenten, som Edward

känt. Kläderna var paltor och han luktade både av sprit

och av mögel. Han var c:a 180 cm lång, magert byggd och

med ett blekt, finskuret ansikte. Hela gestalten var – som

man sa förr - av skandinavisk typ, men ögonen var

mörka, och näsan mycket lång. Enormt lång. Och intelli-

gent. Dess spets nuddade ibland hakan. Han hade mörk

skäggbotten, var orakad och det glesa mellanblonda hå-

ret, som hade inslag av grått, hängde i stripor. Vi sidan

om honom stod två stora Coop-plastkassar med papper,

böcker och kläder i. Den olyckligsalige Melbourne såg

upp på Edward:

”Ursäkta!” mumlade han och i ögonen syntes inslag av

skam. ”Det fixar sig…” sluddrade han emellertid snart

och gav nu glaset, som fortfarande var halvfullt, tillbaka

till den i långt rött, krulligt hår och blå klänning klädda

Neta Fredén. Melbourne och fröken Fredén var ungefär

lika magra. Så folk kan ställa till det för sig, med droger,

tänkte Edward.

”Det fixar sig.”, mumlade Vännen, åter och åter igen.

I detsamma kom den strålande Blessing ut ur den

skraltiga hissen. Hon kom – demonstrativt uppvisande

sin vältränade kropp - med en tom blå boklåda, på väg

troligen till sin bil. I ett huj hade hon ställt lådan i ban-

vagnshörnet och så var hon framme vid Melbourne, tog

pulsen och kände lite här och där på honom, såg på hans

ögon, varav ett var lätt igenmurat, och frågade så:

”Har du ont någonstans?”

”Är du lä….läkare?” frågade Melbourne, och nu märk-

tes det, om inte förr, att han var så gediget berusad att

det var nära det kritiska. Han var svullen i underläppen,

något som deformerade hans tal. Neta tog fram en näs-

duk ur en fick på sin poncho och torkade det utmärglade

fyllot i nacken.

”Vi tar upp honom till mig.” sa Edward, som var ytter-

ligt besviken. Men han tänkte samtidigt att besvikelsen

skulle ge sig, om han nu riktigt tog hand om och tog an-

svar för Melbourne. Denne var ju inte bara medmänniska

men även en gammal vän, eller tvärtom.

”Han verkar faktiskt lite nergången.” sa Blessing, som

nu reste på sig ifrån en knäböjande position, där hon

kontrollerat Melbournes syn genom att hålla för ena ögat

på denne och frågat om han såg något, och så repeterat

detta med det andra. Hon vände sig sedan, i det hon

torkade av sina båda starka, smidiga händer mot den

skimrande spandexytan på sina lår, till Edward och sa

med en charmerande, nästan professionell, lätthet:

”Han behöver en rejäl dusch och nya kläder bara.” Och

Edward beundrade det sätt på vilket det röda läppstiftet

var anbragt, som kom hennes ansikte att lysa än mer.

Hon liknade nästan en cirkusartist.

Hela samtalet hade ekat i trapphuset. Uppe i huset var

det rörelse där också. Åtskilliga för Edward okända män-

niskor fördes upp och ned i hissen och/eller passerade till

och från tätt förbi Melbournes tillfälliga viloläger i den

lätt grönmålade trappen.

Sedan Blessing och Neta ursäktat varandra försvann

de, var och en, och så blev det upp till den kortväxte och

något halte Walton, som var inbiten sjukpensionär, - han

var ju ny för Edward, och hade nog bara bott i fastigheten

i en månad - och Edward att forsla Melbourne upp till

Edwards våning.

”Sånt elände!” sa Walton, som ändå alltså verkade vara

en hygglig karl, just i det att han inte sa något ytterli-

gare.

När Melbourne, som nu plötsligt stod själv, kom in i

hallen rev denne i yrseln oavsiktligt ner det smäckra

hallbordet, som föll och knäckte ett ben. Melbourne tril-

lade sedan helt omkull igen och blev sittandes i kläm

mellan vad som var kvar av hallbordet och en byrå, där

Edward hade alla mönstrade mössor, slitna kepsar,

HBTQ-paraplyer, köpta hemsydda tygpåsar och små

halsdukar av polyester. Edward tackade Walton ganska

hjärtligt och stängde sen till om sig själv och den beru-

sade vännen från förr. Edward

höjde dock då rösten i

Edwards huvud och sa: ”NU duger du minsann. Nu i

nödens stund.” Tegelkrona kände sig även själv lite ner-

gången och blev plötsligt illamående. Han lämnade sin

gamle vän sittande på golvet i hallen och gick ut på bal-

kongen, som vette rakt åt väster. Med utsikt över Viktor

Rydbergsgatan och Dobermanngatan.

Himlen lyste solklar denna höstdag. Det var i rymden

en sådan där kristallklar luft som man kan se miltals

genom. Några fåglar tycktes tro att det redan var vår,

och de flög upp och ner, sidställde ibland sina roder,

gjorde loopar, stallade, ryttlade, dök, föll, skevade, o.s.v.

Till slut sänkte de sig allihop på samma gång ner på

gräsmattan, där de hade sin hangar under några buskar,

i ett näste av halvtorra kvistar med enstaka gula, torra

löv på. Där satt de sen och småpratade om sina kom-

mande ungar, som förmodligen knappt var påtänkta.

Under tiden som Edward med en ömhet, som framdrevs

av ett plötsligt anfall av eskapism, betraktade dessa

varelser andades han metodiskt djupt in genom näsan

och ut. Efter en stunds djupandning, medan han lyft

blicken och beskådat de tunna molnstrimmorna uppe i

den vänliga molnfria stratosfären, kunde han till slut

slappna av. Då hördes det ett vrål inifrån lägenheten:

”Edward!”

Edward hade inte hunnit ställa om. Vad han väntat sig

när Melbourne ringde var så långt ifrån hur det blev. Nu

hade han praktiskt taget att ta hand om ett barn. Och

det han hade väntat sig var ju mer en filosofisk diskuss-

ion om etiska system. Eller om yoga. Och om universite-

tets befordringsgång. Sådana de hade brukat ha. Och nu

blev det istället att sätta Melbourne i duschen.

Edward tänkte för övrigt numera dagarna i ända på

hur han skulle skriva en bok, om han nu skulle skriva en

bok. Han visste att det viktigaste med boken skulle vara,

att den var spröd. Man skulle ana vad alltihop handlade

om, utan att man nödvändigtvis behövde skriva ut det.

Något annat som man definitivt skulle söka ha som in-

grediens var en missuppfattning, eller två, eller varför

inte rent av en serie vanföreställningar. Således skulle

huvudpersonen lida av en vanföreställning om personer-

na i sin omgivning, medan de å sin sida också skulle lida

av en sådan angående huvudpersonen. En annan sak,

som inte var dum att ha med, var det att man skulle ha

en huvudhandling ( som då anades ) medan en parallell-

handling hela tiden skulle pågå i fjärran, som skulle ge

relief åt huvudhandlingen. Sedan kom den mer intensiva

estetiken in. I denna kom det viktigaste: det allra vikt-

aste var nämligen att man inte skulle ha samma tryck i

berättelsen hela tiden, men att man ibland tryckte or-

dentligt, medan man ibland annars bara fjäderlätt be-

skrev vad som skedde. På det viset fick man liv och puls

och färg i texten, samt drog med en rent sanslöst stark

obeveklighet läsaren in i sina garn. Detta är ju vad för-

fatteri går ut på: att infånga läsaren och förvandla den-

samme till slav.

Givetvis hade Edward massor av andra små regler och

förhållningssätt för den kommande boken, - som att den

skulle innehålla en MYT - men dessa var dock de allra

viktigaste. Dessa var huvudmallarna. Men UTAN MYT,

INGEN BOK. Det visste han. Ingen bra bok. Sedan var

det meningen, att resten skulle följa av sig själv – av

nödvändighet - och av själva processen och av den natur-

liga talang som Edward trodde sig besitta. Man kan inte

säga att Edward var helt säker på, att dessa knep – om

man kallar dem så – skulle leda till önskvärt resultat,

och så kunde han också dagarna i ända gå och grubbla

och fantisera och i andanom pröva dem med små ansat-

ser till berättande. Edward kunde också varje dag börja

ett tiotal romaner, och så – kännande det genialas ving-

slag - låta bli att fullfölja dem. Ingen av inledningarna

var dålig, men han ville känna att han kom med en rent

obetalbart bra inledning, innan han faktiskt satte sig att

skriva ner vad han tänkte. Ty allt försiggick i huvudet på

honom medan han var sysselsatt med annat. Som nu till

exempel, när han höll på att duscha Melbourne. Edward

tänkte på massor av saker.

Det var verkligen något ohyggligt så mager och smutsig

karln var! Men Melbourne – som kallade sig själv

”Wellworn”, i det att läppen nu svullnat upp till en halv

tennisbolls storlek - tycktes njuta både av duschen och av

att vara naken. Melbourne log och Edward vred på kra-

nen och lät ömsom hett, ömsom ljummet vatten strila

över huvudet på gästen, som halvsatt naken på det gröna

golvet i duschen. Melbourne Berg sneglade upp mot Ed-

ward utan att bekymra sig om att vattnet rann ner i

ögonen på honom. Kanske var alla reflexer utslagna,

tänkte Edward och motstod frestelsen att rikta dusch-

munstycket direkt i ansiktet på Melbourne. Denne tyck-

tes, med receptiviteten hos en autist, ana Edwards tanke

och log momentant därför snett. Vad Edward och Mel-

bourne alltid delat, det var bland annat sinnet för humor.

Efter det Melbourne var duschad och Edward fått på

denne en ren vit tröja och rena blå byxor placerade vår

hjälte sedan Melbourne i den långa gröna tygsoffa som

stod invid fönstret och där, under två filtar sov snart

gästen – som ju ursprungligen var en överklassyngling,

men nu mer en utsliten gubbe - ljudlöst av sig ruset. Inte

ett vettigt ord hade Edward fått ur honom. Melbourne

visste dessutom om att han var full. Och att det gav ho-

nom ett överläge. Ansvarsfrihetens överläge. Inget ovan-

ligt hos berusade.

Trött och irriterad gick Edward återigen fram till fönst-

ret som vette ut mot gräsmattan och gatan, där buss No.

18 stretade fram 24/7, och han noterade att det snabbt nu

blivit småmulet och faktiskt regnade lite smått samt att

det började mörkna. Serviceaffären tvärsöver vägen lyste

med sina neonskyltar och Edward tänkte att on han tog

fram kikaren, så skulle han kunna se vad som stod på

löpsedlarna. Han brukade faktiskt läsa nyheterna på det

sättet. Trots att han hade internet.

Höstar var – i det att de var förnuftets och eftertankens

tid - generellt tråkiga, tänkte han. Inget brukade egentli-

gen hända på höstar, dristade han sig att subjektivt kon-

statera. Edward själv satte sig sedan i sin lätt sneda tv-

fåtölj – medan Melbourne snarkade - och tittade en stund

på eurosport. Man visade beachvolleyball från Australien.

Och reklam för Dubai. Sen värnade man en stund om

miljön i ett reklaminslag som väl varade tre minuter. Sen

var det flygbolagsreklam. Sen var det reklam för miljön.

Sen var det reklam för en olivoljeodling i Spanien, som

sträckte sig över hela tv-rutan. Efter en liten stund, och

trots att klockan endast var två på eftermiddagen så sov

också Edward. Den sista tanken han hade innan han

sjönk ner i Morfei famn var den, att han hade svårt att ta

någonting alls på allvar. Han undrade samtidigt om det

nånsin skulle bli någon förändring på detta sakernas

tillstånd. Han njöt av denna samtidighet.

Vid halvtretiden vaknade Edward, och då Melbourne

låg och sov, eller åtminstone tycktes sova, - vilket det var,

det spelade ju ingen roll - beslutade sig Edward för att gå

och köpa en kanelkrans på Willys. Melbourne skulle ju

komma att nyktra till. Edward tillverkade en snygg lapp

med orden:

Gått till Willys. Kommer

om en halvtimme.

/ Edw.

När Edward kom tillbaka, så var Melbourne borta. På

baksidan av den lapp, som Edward lämnat åt vännen,

stod skrivet:

Åker till Stockholm.

Vi ses en annan dag.

/ M.

Edward blev med detsamma så upprörd att han gick

och ringde på hos grannen Castor, men eftersom ingen

svarade gick han åter in till sitt och satte sig vid köks-

bordet. Klockan var kvart över tre. Han märkte inget

konstigt i trappuppgången. ”Ett sådant svek.”, så lumpet,

så oerhört tarvligt, tänkte han – som ju också blivit av

med ett par fina blå jeans - och förberedde sig i det-

samma till att ägna resten av veckan till att fundera dels

över svekets natur, dels över vansinnets koppling till

missbruk. Samt människan som sådan. Människan.

Dessa ämnen borde ju vara tillräckliga för att få veckan

att gå.

Kanelkransen tog Edward och stoppade i en plastpåse,

som han sedan bar ut på sin balkong där han hade ett

gammalt kylskåp stående, som tjänade som naturskaf-

feri. Det var inte kopplat till elnätet men antog – ef-

tersom det genomborrats av massor av hål - alltså om-

givningens temperatur, vilket just nu var höstens relativt

lämpliga temperatur för kanelkransart och liknande. Så

där mellan 5 och 15 grader. Edward ställde sig sedan en

stund vid balkongräcket. Balkonger är ibland räddning-

en. Asylen. Han hade en gång för länge sedan skrivit en

hel liten bok om balkongernas betydelse i Europeisk

prosa mellan 1898 och 1924. Den hade han dock aldrig

publicerat. Missmodet närapå stank omkring honom.

Han hade inte känt sig så sviken och besviken på åratal.

Det var så att han mådde illa av alltihop. Om man hade

kunnat kräkas upp besvikelsen, så hade han gjort det.

Men det gick ju inte. Tankfull och svärande gick han in i

lägenheten igen och tänkte att måhända kunde Vivaldi,

som alltid, åtminstone göra något i detta läge lättare.

Han var på väg till hyllorna med alla cd, 5 hyllor intill

köksdörren, när han irriterat noterade, att det plötsligt

blivit ett väldigt oväsen i trapphuset. Hans ytterdörr var

av det äldre, tunnare slaget, och utan nyckeltub, och

ljuden av skrik och spring genljöd och man hörde att det

var en kollossal oro, inte likt karneval, inte likt födelse-

dag eller så men mer likt någon slags katastrof. Raskt

tog Edwards de fyra stegen till ytterdörren och öppnade

halvt och kikade ut. Människor röda i ansiktena sprang

upp och ner för trapporna. Vissa grät, alla skrek.

”Vad är det??” ropade Edward.

”Någon har blivit mördad. I tvättstugan!” skrek en för

Edward okänd flicka med ett lila hår, som stod som en

kvast uppåt himlen. Hon höll med båda händerna hårt i

slagen på sin urmodiga mörkblå duffel.

KAPITEL TVÅ.

rapphus i höghus är vanligen inte alls några hus, men

ett slags mycket högt rum, i vars mitt slingrar sig en

trappa från bottenvåningen ända upp till vinden. Ibland

cirklar trappan runt hisschaktet, andra gånger strax

intill. Hur som helst så är detta rum vanligtvis alltså

jättelikt, ja av en överindividuell storlek och av en myck-

et ensartad och originell karaktär. Trapphus är förmodli-

gen de enda rum man vistas i, där man endast har över-

blick över så där en 10 % av rummet, medan de övriga 90

procenten är dolt för ögat.

Utan att på något vis påstå att detta rum är mystiskt,

så är det ändå så, att man knappt någonsin begriper sig

på detta rum, där ingen bor. Det är egendomligt, bland

annat eftersom det ju är designat av nödvändigheten och

inte av tillfälligheten. Nån form av trappa måste finnas.

Som detta med lukten. Trapphuset har en konstant

växlande lukt. Dels kan man vissa dagar i trapphus

känna lukten av mat som stekt fläsk eller vetebrödsbak.

Andra dagar luktar det mer av skurtrasa. Vissa dagar

sitter lukt kvar, andra inte. Andra åter av vidbränd spis,

och åter andra av tvätt, ifrån tvättstugan. Någon en-

stakta dag kan det lukta mer eller mindre tungt av lik

eller av åska.

Dagtid är det inte lätt att veta, för en person som be-

finner sig i ena änden av detta paradoxalt höga rum, om

det i den andra, eller mitt i, befinner sig någon annan

person. Akustiken i ett sådant här rum är kollossalt

nyckfull. Man kan långa stunder tro sig alldeles ensam,

och att ljudet man hör kommer från en buss eller en fjär-

ran byggkran, eller en film på TV nånstans, och i nästa

ögonblick så dyker det upp framför en själv en livs le-

vande människa och förvånar en. Man trodde sig vara

ensam och allena, men man var det inte.

Om man går i trappan och läser på dörrskyl

Bastionspetz satt denna småregniga dag på spårvagnen

på väg till Gamlestan. Han skulle till sin tandläkare, som

hade sin praktik just i närheten av Olskrokstorget. Vag-

nen skakade och gnällde på sin krokiga väg mot Göte-

borgs östra stadsdelar och dessa rörelser kom Bastion-

spetz att sluta ögonen och dåsa till. Solen kom hösttrött

då och då att glimtvis och svagt lysa in i vagnen och spela

över de resandes bleka ansikten. Egendomligt också att

det då och då var alldeles klart väder, för att sen plötsligt

bli grått och regnigt, tänkte polismannen, då det just

ringde i mobilen. Men vädret nuförtiden var knappt alls

förutsägbart. Två små barn, en pojke och en flicka, som

satt med sin unga schalettförsedda mor, som talade i

mobilen, lekte med en egen mobil på bänken mittemot.

Bastionspetz själv var i femtioårsåldern och hade inga

egna barn, och han mötte i sitt arbete på mordroteln

sällan småbarn och betraktade dem alltid med häpnad

och försiktighet. När han nu själv svarade i sin mobil så

upphörde de båda barnen med sin lek och vände sina

ansikten mot honom i road förväntan. Den lille pojken

tycktes mena att man kunde ta ett foto av Bastionspetz.

Bastionspetz såg att samtalet kom från hans kontor på

Danska Vägen, tryckte på grön lur och satte telefonen

mot örat.

”Det är Ada.” hördes en spänd kvinnoröst. ”Det är ny-

heter från Abrovinschgatan. Ett mord.”

Efter en hastig blick mot de båda barnen, varav flickan

som såg ut att vara av romskt ursprung, nu i sin tur

granskade honom särskilt intensivt, reste sig Bastion-

spetz upp och sa:

”Repetera, kom!”

”Massor av blod.”

”På Abrovinschgatan? Där vi …”

”Jepp.”

”Var e du själv?”

”Kontoret.”

”Vilka är där då.”

Bastionspetz, sneglade lätt mot flickan, som fått en

bekymrad min, nådde spårvagnens dörr, som just öpp-

nade sig vid Gamlestads Torg, där det alltid såg ut som

en byggarbetsplats, vilket det var.

”Mantelstjärna. Jag åker dit nu.”

”Jag kommer. Är på spårvagnen vid Lunden.”

Han var inte alls vid Lunden, men hade dåligt lokal-

sinne.

”Bra.” sa Ada och la på.

När Bastionspetz skulle kliva av vagnen ropade den

lilla flickan efter honom:

”Hej dååå!”

Bastionspetz kände ett styng av melankoli i bröstet.

Varför hade han själv inga barn?

Efter ungefär en halvtimme var både Ada och Bastion-

spetz på plats på den aktuella gatan. De passerade av-

spärrningarna, som Agnes Mantelstjärna och dennas

kollegor satt upp, och kom via en gråmålad ståldörr ner i

tvättstugan där offret fortfarande låg i den position som

hon hittats. Ty det var en kvinna.

Rättsläkaren, ”Bing” Carlsson, en lång, oerhört inbilsk

(enligt polisens HR-avdelning), vesslelik, man runt de

fyrtio, mest intresserad av lyxkrogar och jet-set-liv, hade

just hunnit ta på sig sina skyddskläder och gula hands-

kar och avancerade nu, halvt under överinseende av

Bastionspetz och Ada fram till den olyckliga, som tycktes

ha dött omedelbart av ett hårt slag i bakhuvudet med

okänt föremål. Något föremål syntes nämligen inte till.

Hon bedömdes av Abraham vara en kvinna i 65-

årsåldern. Hon var för övrigt klädd i en skotskrutig klän-

ning samt en ljusblå ullkofta. Hennes hår var kastan-

jebrunt, färgat, och nu även tovigt av klarrött blod. Hon

låg på magen, raklång framför en MIELE tvättmaskin,

där hälften av innehållet trillat ut på golvet. Så låg bred-

vid henne lakan, blusar och underkläder, som alla delvis

också de var bestänkta med blod. Det är ju så med oss

människor att, inte bara ha vi sex liter blod inombords,

men vi har även en högtryckspump som arbetar, och som

även brukar arbeta en bra stund efter döden. Så vispas

det oftast iväg en hiskelig massa blod ifrån en, om någon

slår sönder en. Och detta var vad som hänt denna hyres-

gäst på Abrovinschgatan i hennes livs finalminut. Huvu-

det lutade ner mot golvet mitt i en blodpöl. Ada mådde

illa.

Rättstekniker från Bastionspetz´ vanliga akutteam,

under ledning av konstapel Kondrad Pettersson, var på

plats och tog foton. Klockan var nu c:a 16:45.

”Förfärligt”, sa Bastionspetz, skakad.

Ada höll darrande för ögonen. Bastionspetz ledde ut

henne ur tvättstugan och fram till Agnes, som – mer

robust som hon var - just läppjade på en Coca-Cola, me-

dan hon bläddrade i sin anteckningsbok.

”Vem fann henne?” frågade Abraham försiktigt. Alla tre

hukade sig automatiskt, ty det var lågt i tak i källarvå-

ningen och i taket löpte mängder av vitmålade rör bara

centimetrar över deras huvuden i alla riktningar.

”En ung man som heter Didier Hansson … från tredje

våningen. Han sitter och gråter i cykelrummet här intill.

Vi har en läkare åt honom just nu. En Dr. Berger som

dom har skickat.”

Agnes var en mager och kantig poliskvinna runt de

trettio med det blonda håret uppsatt i en vårdslös knut

under polismössan. Hon lossade på den blå skjortkragen

och tittade på sin armbandsklocka. Bastionspetz såg på

sin. Hon var ju nu snart fem. Kunde mordet möjligen

skett kring tre? Här sprang ju mycket folk en vardag,

tänkte han också. Så det bör finnas fler vittnen.

”Vad såg han då? Didier. Såg han någon förövare?”

”Nä, ingen alls. Bara kvinnan. Hörde inget heller. Han

skulle sätta upp en tvättid.”

”Muntert! Detta blir inte lätt”, sa Bastionspetz, som

just förmått Ada att öppna ögonen igen. Agnes tröstade

också Ada. Den spröda mörkhåriga polisassistenten tyck-

tes ha genomgått en kris inne i sitt huvud, ty pupillerna

mitt i de bruna ögonen - hon var judinna - var små som

knappnålshuvuden och rösten svag och skälvande. Ada

var inte stark, då hon led av kronisk schizofreni, - en

oerhört tröttande sjukdom, om inte annat. Hon arbetade

sedan något år på dispens från Inrikesdepartementet,

men/och hon var högt vördad och mycket uppskattad av

sin chef, den skallige, trygge och förtänksamme Bastion-

spetz. Hon räknades som en begåvning.

”Jag tror jag känner henne…”, sa Ada.

”VA! ”skrek nu unisont både Agnes och Abraham till.

”Ja, jag … jag tror det är min gamla lekskolefröken…”

Detta förklarade ju kanske delvis hennes chocktill-

stånd.

”Vad heter … hette…”

”Dora Pinnolte. Men hon kallades för Grit.”

”Jaha.”

Agnes Mantelstjärna antecknade, vänsterhänt, i sin

bok. Ibland skrev hon baklänges, som ett chiffer, men

inte just nu.

KAPITEL FYRA.

dward satt framför sin släckta Samsung LED-tv, och

lyssnade utåt farstun efter steg, rop eller knackningar.

En ung polis hade artigt – inne hos den bortkomne och

småkorkade Castor - bett honom gå in och vänta i sin

egen lägenhet, då det skett ett allvarligt brott i fastighet-

en och man ville veta var alla människor var.

Edward avskydde att vänta. Men som händer i väntans

stunder, så började han spekulera. Kände han offret?

Förmodligen var det någon i huset. Tänk om det var …

och ansikten flög liksom försöksvis framför ögonen på

honom. Inte tydligt, ty han hade förlorat förmågan till

eidetisk seende för länge sen i samband med att han fallit

och slagit huvudet i en sten under en promenad på en

skärgårdsö. Han fick nöja sig med suddiga bilder. Även i

drömmen var det så. Bara otydligt och liksom bara an-

tydningar av varelser. Plågsamt, men verkligt. Även om

man verkligen behövde föreställa sig något i bildform, så

gick det alltså inte.

Det var nu sent på eftermiddagen och det var redan

nästan helt mörkt ute. Edward tände inte ljuset. I trapp-

uppgången var det nu för tillfället lugnt. Kanske man

skulle vänta tills i morgon med att förhöra hyresgäster-

na, tänkte han. Jaja. Han fick väl tänka på något annat.

Men att det skulle ske fler mord just i hans egen trapp-

uppgång, det var ju bara lite väl mycket. Hade inte redan

två människor satt livet till här i somras? ”Vad var det

för fel på mördare?”, undrade Edward, då han hörde en

knackning på dörren. Edward rusade ut i hallen och

öppnade raskt. Det var Bastionspetz med Ada i släptåg.

Ada, som log generat och verserat, bar en liten burk

Coca-Cola i handen. I Edwards huvud blixtrade det fram

ett par rader ur en bok av Tomas Bernard, men i nästa

ögonblick var de helt borta.

KAPITEL FEM.

Bastionspetz hade tidigare nere i källarvåningen haft ett

kort samtal med Dr. Berger om Didier Hansson, som

fortfarande befann sig i upplösningstillstånd, den unge

grabben. Doktorn hade förklarat, i det denne tvinnade

sitt långa svarta skägg och såg ut som en som praktiserar

animal magnetism, att pojken var i chock och inte kunde

förhöras, men att denne behövde sjukhusvård. Så måste

man låta de två åka till psykakuten på Östra Sjukhuset,

menade doktorn. Didier upprepade för vem som en hörde

på, att han såg den mördade framför sig. Agnes Mantel-

stjärna ringde efter en ambulans åt dem och Bastion-

spetz och hon själv följde dem ut bland stirrande grannar

och sammanbitna kriminaltekniker.

Sedan hade Bastionspetz anslutit sig till Ada Rehn,

som tagit sig an uppgiften att undersöka den mördades

lägenhet, som befann sig på sjunde vången, högst upp i

huset. Hon och polisassistent Arundel, den gamle, hade

brutit sig in med kofot – då man i hastigheten inte hade

funnit några nycklar - och kunde sedan endast konsta-

tera att lägenheten såg just så ordentlig och vanlig ut

som vilken annan medelålders kvinnas. Ingenting, abso-

lut ingenting avslöjade något som helst originellt med

Grit Pinnolte. Denna tycks ha levt ett ensamt och hän-

delsefattigt liv som kommunanställd inom barnomsorgen

ända från tonåren.

Ett foto på en byrå visade hennes eget ansikte. Ansiktet

var brett och blicken en aning beslöjad. Näsan var natur-

ligt bucklig och munnen fyllig. Hon log mot någon som

stod bakom fotografen. Hennes långa ljusa hår var prytt

med en röd rosett vid tinningen. Klänningen vit, och hon

hade en liten Bassettvalp i knät.

”Hur gammal var hon?”, frågade Bastionspetz Ada,

som stod och rotade i en byrålåda.

”Det ligger ett pass här”, sa judinnan”, ja, hon bör ha

varit 65.”

”Ah. Hur var hon som lekskolefröken då?”

”Ja, ganska ängslig. Ofta fick vi trösta henne lite.

Ibland fick man tala om för henne hur saker och ting

fungerade, som elproppar och cykelkedjor och sånt.”

Ada stannade upp och såg ut genom fönstret, men ut-

sikten var ju bara en blek husfasad på andra sidan buss-

stråket, i halvskymning. Bastionspetz ägnade en stund åt

att se på tavlorna på väggarna. Grit hade haft en god

tavelsmak. Överallt fina, enkla tavlor, med slående färg-

treklanger, föreställande hav och båtar, fiskelägen och

segelskepp.

Ada tog upp en sammetsdyna från spiselhällen invid

den öppna spisen och visade Bastionspetz.

”Ordnar, flygarmärken, flygmedaljer, pilotutmärkelser.

Flög hon?”

”Nä, här står det: Martin Pinnolte.”

”Vem e det?”

”Ingen aning. Vi måste få tag på nån släkting. Kanske

hennes man, då? Före detta. Eller bror. Detta är ju förfär-

ligt.”

Bastionspetz satte sig och googla på sin mobil, men

lönlöst.

”Det finns ingen mer ”Pinnolte” mer än Grit.”

Så var de två utredarna nu än mer bedrövade.

”Hon kom nog från öarna,”, sa Abraham, som fortfa-

rande stod och såg på en stor sjötavla. Med detta uttryck

menas i Göteborgstrakten att man härstammar från

födseln från antingen Göteborgs Norra eller Södra skär-

gård. ”Men vi kommer ingenstans här. Vi måste få tag på

nån som kände henne. Helst nån i huset. Skall vi börja

med vår vän privatdetektiven.”

”Privatdetektiven?” sa Ada, som läste i passet, konsta-

terandes att semesterresor företagits till både USA och

Barbados. Men för rätt längesen.

”Ja, Tegelkrona.”

Ada rodnade.

”Skulle han ha känt Grit? Never.”

”Nä, men han har god uppsikt över alleman. Vi hör med

honom först.” Bastionspetz sneglade på Ada.

Så gick man ifrån Grit Pinnoltes nu gränslöst tomma

hem, och efter man klistrat upp avspärrningsband för

den trasiga teakdörren, så begav sig det lilla kriminalpo-

listeamet iväg ner de fyra våningarna ner till Edward

Tegelkronas lägenhet för att ringa på. På vägen ner pas-

serade man en lägenhetsdörr genom vilken hördes tydligt

Dolly Partons stämma. Bastionspetz noterade detta, som

det också var en av hans guilty pleasures att då och då

försjunka i denna stämmas dubbelhet. Det var Spegeltra-

ses lägenhet.

”Hur kan man överhuvudtag heta Spegeltrase?”, und-

rade Abraham.

Ada svarade inte.

”Du,”, sa Ada istället, ”vi kan inte bara släppa pojken

så där. Tänk om det var han som gjorde det?”

”Inte.”, sa Abraham och strök med vänster hand över

flinten, därvid liksom i förbifarten dragandes en liten

hårtest över det tomma området. ”Han var inte det

minsta blodig, såg du ju.”

”Vi vet inte hur det gick till, ju. Vi måste tala med Bing

om hur han trodde slaget föll. Och varför inte skicka

Greg till sjukhuset för att söka få ett förhör. Eller Tilger.”

Bastionspetz slog en signal till Bing. De pratade en

stund. Sedan refererade Bastionspetz för Ada, som stir-

rade på en namnskylt på dörren intill Edwards, där

namnet ”Palam” syntes, vitt mot svart botten.

”Jo, Bing sa att det var ett hårt slag, men inte direkt

dödande. Troligen levde Grit ett par minuter i alla fall.

Hon hade rört sig efter slaget, men det är inte troligt, att

hon hade försvarat sig på något sätt. Hon verkade helt

enkelt blivit nerslagen bakifrån.”

”Så grymt.” sade Ada.

”Hon kanske aldrig såg mördaren.” sa Bastionspetz,

”Hon kanske aldrig begrep att hon dog.”

Det ringde i Bastionspetz mobil. Agnes Mantelstjärna,

Bastionspetz´ teamkamrat, meddelade att ett par journa-

lister stod utanför fastigheten och bad om en kommentar.

Bastionspetz bad Agnes ta det, och att hålla sig till lite

allmänt prat. Agnes gick därför ut på trottoaren och

mötte det lilla uppbådet. En liten folksamling stod på

gatan, och på gräsmattan nu även två pressbilar, en från

Västnyheterdirekt. En storväxt journalist vid namn Sven

Tryggve ville ha besked om vad som hänt i den numera

ökända fastigheten, där man nu tycktes kunna vänta sig

ett mord i veckan.

”Vi är i början på undersökningen.”, sa Agnes. ”Vi har

långt till fakta om vad som har hänt. Jag kan faktiskt

inte säga mer än att en äldre kvinna troligen har blivit

mördad.”

”Troligen?”, undrade Tryggve.

”Ja, man skall inte dra förhastade slutsatser.”, sa Man-

telstjärna.

KAPITEL SEX.

Tegelkrona bad de två kriminalarna att sätta sig i den

långa gröna soffan han hade ståendes invid fönstren. De

kände ju varann allihop sedan i somras, då Tegelkrona

t.o.m. ett slag varit misstänkt i fallet Lene Jensen. Ed-

wards lägenhet var liten, en enrummare, smockfull med

bokhyllor, plus en säng, det var hela möblemanget. Inta-

gande av mat och dryck skedde från en taburett som stod

vid sidan om tv-fåtöljen.

De två besökarna ställde sig mitt i rummet, vilken

praktiskt taget var den enda plats som var stor nog för

två. Ovanför sängen hängde en slags tavla, eller ett an-

slag, med ett med märkpenna textat inramat citat, och

den tycktes avslöja något om Edwards författardrömmar:

”Jag vill skriva en bok

som inte handlar om

någonting alls.”

( G. Flaubert )

”Vad är det som har hänt i huset?” undrade Edward.

”Man säger: ett mord. Och man viskar om att det skall

vara en kvinna. Vem?”

Ada och Abraham såg sig omkring i lägenheten. Abra-

ham noterade att Edward hade en värmefläkt igång.

”Känner du, eller känner till, Grit Pinnolte?” frågade

kommissarien.

”Det måtte vara den mörkhåriga, … som bor högst

upp?”

”Ja, hon är mörk.”

”Är det hon …?”

”Ja.”

”Mördad?”

”Ja.”

”Jag vet ingenting”, sa Edward.

”Vad har du gjort idag?” undrade Ada som nu rört sig

mot en bokhylla och stod och fingrade på det något lud-

diga skinnet till en inbunden bok med Robert Burns sam-

lade dikter. ”Thet loosed on me a lang man, a strang

man, a meickle man.”, reciterade Ada tyst ur minnet.

Hon var av en slump bekant med Robert Burns, och ef-

tersom Ada hade perfekt minne, och aldrig glömde

någonting, så var det en enkel sak att bläddra bland de

dikter, som en gång författats vid värdshusbord idet inre

av Skottland av den pilske barden.

När Edward nu också betraktade Ada, denna varelse

som han hyst så ömma känslor för i somras, så hoppade

det till i bröstet. I detta samma digra ögonblick fick Bast-

ionspetz ett meddelande på sin mobil. Han hade just

suckande tittat ut i nattmörkret genom fönstret för att se

efter om det regnade. Han plockade nu fram androiden

ur en sidoficka och läste snabbt texten.

”Ahaa.” sa han.

”Vaddå?” sa Ada, nästan på skotska.

”Ah, det var ingenting.”

De både poliserna vände åter sin uppmärksamhet mot

Edward, som de betraktade med viss misstänksamhet.

Bastionspetz hade en bestämd uppfattning om att Ed-

ward var själva nyckfullheten personifierad.

Edward kände sig plötsligt som en logisk atom, och han

stirrade därför suckande tomt ner i golvet.

”Ja, idag alltså? Vad…” fortsatte Ada.

I detsamma ringde det i Edwards telefon.

Han reste sig ursäktande och gick ut i hallen för att ta

samtalet. Det var Melbourne som ringde.

”Hej” sa denne, nyktert.” Jag ber så mycket om ursäkt.

Jag var mycket indisponerad förut. Excusez moi! Donc!”

”Men herre gud! Ja du ställde då till det. Var e du nu

då?”

”Jag är hemma. Men jag skulle vilja ses.”

”Nu?”

”Nä, men imorgon. Ty jag ämnar resa till sommarpalat-

set en sväng.”

´Sommarpalatset´ var den småförnäma släkten Bergs

retreat, och det låg i Bohuslän, i en liten ort som hette X-

bo. Edward hade varit där helt kort i sin ungdom, då

Melbourne och han hade badat i sjön som kunde nås från

tomten via en tunnel.

”Vi får tala mer senare i kväll. Efter midnatt. Jag har

polisen här.”

”Polisen?”

”Ja, jag ringer.”

”Okey. Eller kan jag komma i morgon klockan tolv?”

”Okey. Kom då!”

”Fint, jag kommer.”

Melbourne lade på och Edward fick ta några extra

djupa andetag för att komma i balans och från den lilla

hallen med den långa spegeln åter träda in i rummet, där

de två kriminalarna samtalade med låga röster.

”Jag fick besök av en gammal vän. Igår.” sa Edward.

”Berätta! Hur dags?”

”Kanske klockan två.”

Edward berättade vältaligt och utförligt om besöket.

Han kände sig ganska så övergiven av världen, och han

tänkte, att inte ens hans syster skulle orka höra på be-

rättelsen om Melbourne, då systern avskydde missbru-

kare. Poliserna var betydligt mer vidsynta, tänkte Ed-

ward.

”Men då lämnade ju denne Melbourne din lägenhet i

samband med mordet vi undersöker…”, sa Ada trevande,

i det hon sneglade på Bastionspetz.

Detta slog ned som en bomb hos Edward.

”När lämnade denne Melbourne din lägenhet? Ungefär?

Så precist som möjligt…, heter han Melbourne?”, nu var

det Ada som ifrågasatte ett namn på en människa. Bast-

ionspetz noterade detta med ett litet leende, och han

tänkte att detta var en liten skämtsam passning från

Ada till honom. Som en liten puff med armbågen, eller

mer.

”Ja, klockan tre … Ja, han heter det.”

”Var finns denne Melbourne? Du har möjligen inte ett

foto av honom? Eller har han facebook?” sa Bastionspetz,

som nu antecknade med en Bic i en liten svart bok med

böjliga pärmar. Alla poliser har ju en liten svart anteck-

ningsbok, där de skriver ner nummer på felparkerade

bilar och annat.

Edward gav poliserna Melbournes adress i stan och på

landet, ty det fanns i Tegelkrona ett mycket starkt över-

jag, som allt som oftast tog kommandot, särskilt om han

själv - inklusive Edward² - gynnades av det. Sedan visade

Edward en artikel i en tidskrift, som fanns på nätet, där

det också förekom en bild på Melbourne. ”Melbourne

Berg, Fil. Dr.”, stod det. Ada rollade snabbt fram bilden

på sin telefon, kopierade den och överförde den genom

klistring till ”lagring, SD-kort”.

Poliserna lovade att återkomma, och de besvarade inte

frågorna om hur mordet gått till eller något om offrets

skador. Inte heller om eventuella vittnen. Så var nu Ed-

ward lämnad i okunskapens mörker, och han hade dessu-

tom att ta ställning till hur det var fatt med Melbourne,

egentligen, och vad han skulle göra åt det faktum att

vännen, mitt i all dennes nyckfullhet, tydligen behövde

hans stöd. Abraham och Ada var nu ute i farstun och de

beslöt sig vid en check med klockan, som nu närmade sig

22.00 att kalla till möte på polishuset med utrednings-

gruppen, för att samla all information de hade. Klockan

23.00, avgjorde kommissarien och stoppade antecknings-

boken i högra sidofickan på kavajen, den bruna av man-

chester. Man var blott alltför medveten om att det var de

första 24 timmarna som var de allra viktigaste, när ett

mord skett. Och här hade man nästan ingenting. Av nå-

gon outgrundlig anledning. Troligen hade man agerat så

taffligt bara för att man varit här förr, och inte kunde

glömma vad som hänt den gången. Man kände sig som

om man befann sig i någon form av cirkel. Den gången

hade mördaren funnits som hyresgäst i huset. Var det

likadant denna gången?

På väg ut till Bastionspetz´ Volvo smusslade Ada med

en tablettburk i fickan. Att hon inte fick vara ifred för

allehanda gestik, bilder och mummel ifrån sitt Drömjag,

inte ens när det gällde att klara upp ett mord!! Hon hys-

tade i sig en Stesolid, en Truxal samt valde bort en Hal-

dol. Hon körde med gamla pålitliga preparat, även om

dessa var de med mest biverkningar. Ada var en strong

donna. Hon hade en fanklubb i polishuset. En hemlig.

Den bestod för närvarande av hela poliskåren.

KAPITEL SJU.

Polisassist Tilger Berg var en av Bastionspetz mest pålit-

liga och kompetenta underlydande. Han hade utbildning

i brottsplatsundersökning, som han skaffat under en

stipendievistelse i USA. Tilger hade ett blixtrande intel-

lekt, och många var de som avundades honom detta.

Bland andra Bastionspetz, som i största allmänhet hade

svårt för allting, utom för att fatta vettiga beslut. Vid

sidan om Tilger, som var helt ung, hade teamet en annan

betydande kraft. Greg Nelson. Greg var den yngste i

gänget, polisaspirant sen i våras, som i förnatten, vid 22-

tiden, satt vid bordet intill Tilger på våning 3 i polishuset

vid Skånegatan. Ja, det fanns i hela regionen inga så

skarptänkta poliser i Bastionspetz grupp som dessa två.

Bastionspetz var mer känd för sitt allmänt goda omdöme,

och sitt personliga mod, men ingen hade alltså någon

uppfattning att kommissarien ägde några speciellt ingå-

ende faktakunskaper om någonting alls här i världen.

”Okey”, sa Tilger lätt. ”Du vet vad Abraham vill. Om

jag tar och åker och hälsar på den chockade killen, så kan

väl du ta itu med att kolla övervakningskamerorna i

området. Det är ju den där…”

Greg, som hade en ring i vänsterörat á la Anders Borg,

avbröt honom.

”Jag vet. Servicebutiken på framsidan och kebaben på

baksidan. Jag glömmer ingenting, vet du?”

”Klockan är redan elva. Det får anstå tills i morron.”, sa

han sedan. Tilger gjorde sig dock redo för att åka till

Östra Sjukhuset.

”Vi ska ju ha samling, enligt sms här …”, sa Greg.

”Kan inte släppa huvudvittnet.” sa Tilger med bestämd

röst, ”Det är inte rimligt. Tänk om han vet vem mördaren

är? Eller om det är han själv som har gjort det? Varför

först ringa polisen och sen, när vi kommer, börja gråta

och inte säga någonting alls. Men vilja till psyket. En ung

kille, - han lär studera matematik vid universitetet - …

och bryta ihop, för att han sett en död! Det är något som

inte stämmer med den killen…”

”Asch, det är klart att det är grabben själv som slått

ihjäl tanten.”, sa Greg utan att låta det minsta övertygad

om vad han sa. Det märkte Tilger, som reste sig och lät

stolen nästan välta bakom sig.

”Jaja”, sa han sen, överslätande.

På vägen ut till parkeringen möttes Tilger av Kommis-

sarien och dennes alltid vänliga och klarsynta vapendra-

gare, Ada Rehn. Tilger förklarade vart han skulle, och

Bastionspetz meddelade Tilger nyheten om att en man

vid namn Melbourne hade traskat nerför trapporna vid

tretiden på eftermiddagen. Och Abraham sa att han en-

dera minuten skulle sms-a en bild på denne till både

Greg och Tilger, men så att Tilger kunde visa bilden för

vittnet, Didier Hansson.

Tilger hoppade in i sin svarta Mazda, som var den bil

han trivdes bäst i. Han ägde även en Studebaker, en

helgbil. Båda var hans egna, men han sparade kvitton

och annat och lät jobbet betala för Mazdan. Tilger gillade

att köra bil. Trafiken var denna kväll, som visade sig bli

småkylig, ganska svag. Han körde långsamt och iakttog

blänket från gatlyktorna, hur det filmiskt liksom den ena

efter den andra gled över lacken på motorhuven medan

han sökte sig fram, nästan ljudlöst, mot infarten till den

stora parkeringen invid Östra Sjukhuset, som var ett

vidsträckt komplex fastigheter. Tilger hade aldrig varit

inlagd, men åtskilliga gånger varit där på besök och i

tjänsten. Han sökte nu, efter att ha parkerat bilen, upp

receptionen efter att ha passerat huvudingångens i ett

mörkgrått marmorblock infällda roterande dörr. Man

hade här dygnet-runtöppet.

”Jag söker en Didier Hansson. Jag är från polisen.”, sa

Tilger och visade rutinmässigt upp sin polisbricka.

”Vilken avdelning?” undrade en blåhårig bastant dam,

som, klädd i en uniformsliknande sjukhusdress, blädd-

rade på datorn.

”Psyk.” sa Tilger.

”Avdelning 37. Hissen är där! Säg till om ni är beväp-

nad.”

”Varför det?” Tilger studsade något inför detta ovanliga

besked.

”Ni måste i så fall skyddas av några väktare.”

”Herre gud… Det är nya tider nu.”

Efter några minuter släpptes Tilger in på avdelningen.

Pistolen lät han låsa in i ett skåp utanför. En skötare

ledde honom mot läkarexpeditionen där han snabbt

släpptes in till doktorn, som jobbade natt, en kvinna med

slöja på huvudet, vid namn Ariana Nånting.

”Jag söker Didier. Hur mår han?”

Kvinnan, som hade ceriserött läppstift och stora sköld-

paddsglasögon, och en intelligent blick, sade på bruten

svenska:

”Han är tyst, och tjockad.”

”Jaha ja. Kan jag få träffa honom?”

”Han sover. Det är natt nu.”

”Har han alls sagt någonting om vad han sett med den

döda kvinnan.”

”Ingenting.”, sa kvinnan och uttalade här ordet ”ingen-

ting” med hårt ”g”.

”Ja, då får jag väl ha det så trevligt jag kan och sätta

mig och vänta i korridoren, tills han vaknar. Om det är

okey?”

”Det är okey för mig. Ledsen att jag inte kunde vara

till mer hjälp. På den tabletten han fick bör han sova så

där sex timmar. Så du kanske kan komma tillbaka istäl-

let?”

Tilger tvekade, men sa sen att han kunde hitta en be-

kväm fåtölj och sova i och så kunde nån skötare väcka

honom när Didier vaknat? Om detta var man snart över-

ens. Tilger trodde att läkaren härstammade från Iran.

”Duktiga flickor”, tänkte han. Men varför i all sin dar ha

läkare på en psykavdelning, som knappt kunde svenska.

Ett psyke är ju till hälften språk, tänkte Tilger. Nå, det

var ju läkarbrist.

Klockan var nu tolv, och det syntes bli en något obe-

kväm natt för polismannen. Han insåg att det var lite

vrickat att komma hit mitt i natten, men han hade egent-

ligen inte något val. Mordutredningar tar inte hänsyn till

natt och dag. Snart somnade han i en fåtölj med en gul

sjukhusfilt över sig i ett halvmörkt dagrum. Det var

lugnt på avdelningen och Tilger var glad över det, då han

var övertygad om, att det på dessa avdelningar kunde gå

ganska vilt till. Han hade en morfars bror som var full-

ständigt bindgalen. Innan Tilger sjönk in i dvalan tänkte

han, att ville man ha ett bekvämt jobb, så skulle man

inte välja polisens, men bli skräckförfattare eller något

sådant.

Borta i korridoren i närheten satt en nattsköterska med

likadana filtar som den Tilger hade över sig, om sina

sjuksysterliga axlar och ben och läste en tjock roman,

försedd även den med skyddsomslag.

KAPITEL ÅTTA.

Edward pustade ut efter polisbesöket. Han vandrade

fram och tillbaka i lägenheten, så gott det nu gick. Den

förtvivlat lilla yta, som återstod att promenera på, sedan

den var möblerad med säng, soffa, bokhyllor och skriv-

bord och TV, var inte nog för att erbjuda mer än fyra

långa steg i vardera riktningen. Så gick han nu denna

sträcka till och från balkongdörren, fram och tillbaka,

mumlande Melbournes namn, men även funderande på

de båda poliserna och på vad det kunde vara för slags

mord. Att Melbourne skulle vara inblandad var ju bara

löjligt. Men Edwards strupe snördes ändå ihop vid tan-

ken. Hur förstörd hade Melbourne blivit under de år de

inte umgåtts? Vad fanns kvar? Vad fanns inte kvar? Vad

hade tillkommit… osv? Han ställde sig sedan – i ett infall

- framför hallspegeln för att skåda sig själv. I vanliga fall

undvek han detta. Nu när han varit så mycket inblandad

i saker och ting och hade visat upp sig för folk och disku-

terat och haft sig, så undrade han vad det kunde vara för

människa, som hans vänner och bekanta hade umgåtts

med. Men vem var han? Själv? Han såg att kinderna

hade fåror, som de inte haft förut. Öronen låg mer platt

intill huvudet än vad han var van vid. Näsan var större.

Han såg blek ut. Magen var lite svullen kanske. Edward

suckade och avbröt granskningen i det han hårt gned sig

i ansiktet som för att gnida bort sitt eget missnöje med

vad han sett.

Då ringde det åter i Edwards mobil, som han helt en-

kelt bar i höger jeansficka. Han slet upp Androiden och

svarade i kort ton, i det att han var övertygad om, att det

var Melbourne som ringde. Det var det inte. Det var en

vän till honom, också från förr, vid namn Benno.

Om Melbourne var ett original, och en begåvad karl, så

var faktiskt även Benno något att räkna med i den dessa

båda genrer.

”Hej,”, sade Benno i telefonen, ”jo jag undrar om jag

kunde titta upp…”

”Jo då, var e du då? Bor du kvar på Eklanda? …”, sa

Tegelkrona, samtidigt som han gick mot balkongdörren,

och såg ut i natten. Edward blev plötsligt andfådd. Varför

hörde alla människor plötsligt av sig? Han hade ju inte

fått ett telefonsamtal sen i våras, praktiskt taget. Och

nu, mitt i november, då ringer alla…

”Jag skulle behöva låna en slant. Eller två. Du har

möjligtvis inte…?” Bennos röst var alltid kraftfull.

”Hur mycket?” undrade Edward kallt. Givetvis var det

utmärkt att veta vad det var frågan om. Och om Benno

behövde låna en hundring, så var det egentligen ingen

big deal. Och då kunde han själv enkelt slappna av, ty då

hade han ju full kontroll. Ibland var det skönt att bara

låna ut.

”Några kronor bara. Till lite öl, you know. Du brukar ju

ha under sängen… och under mattorna…”, skrattade

Benno, som alltid var lättsam, trots att hans intressen

mest var interplanetär interferens, svarta hål och mörk

materia.

”Det är lite sent nu. Klockan är nästan 12. Eller över

till och med.”, sa Edward, och lät ganska bestämd.

Rentav faderlig.

”Okey.” sa Benno. ”Men kan jag komma i morgon då?

Vid 11-tiden? Du går ju alltid upp tidigt”

”Går väl bra.” sa Edward, utan att kommentera skäm-

tet, och de avslutade samtalet.

Tegelkrona, som nu gått och satt sig i sin mjuka tv-

fåtölj, reste sig sedan – nästan tvångsmässigt - och vand-

rade ut i hallen, för att åter ta sig en titt påsig själv i den

stora hallspegeln, som han en gång hittat i en container,

efter ett tips av just Benno. Bilden av honom själv föreföll

nu något mer positiv, och han tyckte plötsligt att han

liknade Leif G.W. Persson, vilket man ibland sagt till

Edward. Han själv var visserligen något smalare, men

annars var det inte mycket som skilde. Det kanske

rentav var så, att Persson hade mer muskelmassa än

Edward. Jo, han hade själv också tråkigare glasögon,

men han log å andra sidan aldrig inåt på GW-vis. Ed-

ward var nog mer osocial, fast han trodde sig vara mer

allmänbildad och klipskare än GW. Och Edward själv var

definitivt inte så fåfäng som GW, tänkte han. Men nu

hade han ju sämre initialer, kom han plötsligt på. ET.

Vad kunde man inbilla sig för storverk av nån som hade

initialerna ET? Här log nu Edward. PÅ GW-vis.

Sedan gick Edward in i rummet igen, släckte ner i det

rum som fanns, klädde snabbt av sig det lilla han hade

på sig, och gick och lade sig på två kuddar och somnade,

utan att ens ägna en tanke åt vem som tagit livet av Grit

”vad hon hette”. Så glad blev han över att någon hörde av

sig till honom, för att låna en hundring. Det är inte lätt

att bli gammal. Klockan på väggen, av industrihallstyp,

som han hade köpt från IKEA för att han skulle ha som

gammal – vilket ju var snart - för att kunna se tiden när

hemtjänsten skulle komma, - denna klocka var nära

00.38.

KAPITEL NIO.

Mötet på polishuset hade äntligen kommit igång. Det var

midnatt och över det. I Sal 22, på tredje våningen, var nu

hela gänget samlat. Bastionspetz, kommissarien, Ada

Rehn, Greg Nelson, polisasistenterna Underkant och

Mantelstjärna, Bing Carlsson, som aldrig hade några

synpunkter på nattliga sammankomster, samt Kondrad

och Arundel, vilka var pålitliga brottsutredare av den

gamla skolan, underhuggare, som varit med redan vid

tiden för Palmemordet, Norrmalmtorgsdramat, Quickut-

redningarna, Ebbe Carlssonaffären och Göteborgskraval-

lerna.

”En allmän uppdatering då,”, sa Bastionspetz, som

placerat sig vid kortändan av det stora sammanträdes-

bordet i salens centrum. De andra mumlade instäm-

mande. Någon gäspade ljudligt. Bastionspetz harklade

sig:

”En kvinna död. Grit Pinnolte, 65. Dödsorsak slag mot

huvudet av hårt föremål. Föremål okänt. Död nästan

omedelbart, alternativt omedelbart. Ingen familj hittad

än, så ingen är underrättad. Kvinnan hittad i tvättstuga

snabbt av en ung man, student vid universitetet, Didier

Hansson. Hansson ringde klockan 15,06. Polis på plats

klockan 15,33. Först på plats polisassistent Agnes Man-

telstjärna.”

Här tittade alla på Agnes, som såg ner i bordet, som av

hänsyn till Grit. En mer kapabel polis än Agnes fick man

leta efter.

”Vi har inte kunnat höra Hansson,” fortsatte Bastion-

spetz, ”på grund av att denne är chockad. Tilger är på

Östra, där Hansson tagits in för vård. På egen begäran.

Han stannar där över natt. Så är alltså läget, innan jag

lämnar över till Kondrad, som kan berätta om brottsplat-

sen…”

Ada avbröt här, medan hon ilsnabbt uppfattade att

Kondrad Petterson åter gäspade:

”Vill bara säga att, som ni nästan alla vet, så är detta

det andra, eller tredje dödsfallet som vi utreder på

samma adress. Därför känner vi redan några av de andra

hyresgästerna här. Vill bara säga det. Bland annat en

som heter Tegelkrona. En målare.”

Alla nickade, som i en fars. Kondrad, som var en mus-

kulös äldre polis, klädd i svart skjorta med tillfälligt

uppkavlade ärmar, tog till orda:

”Brottsplatsen då. Vi fann blod. Blod bara från en per-

son, tror vi. Diverse fotavtryck. I en tvättstuga springer

ju massor av människor. Så vi kan inte dra någon slut-

sats alls av fotavtrycken. Ingen tycks ha trampat i blodet

i alla fall. Det enda vi funnit av värde, som sticker ut, det

är några röda plastbitar invid kroppen. Kanske har det

objekt som träffade kvinnan gått sönder och lämnat

dessa bitar. Ja, det var allt…”

Alla såg nu på varann.

”Vi har massor att göra.” menade Bastionspetz. ”Vi vet

alltså väldigt lite. Bland allt annat så vet vi närapå inget

om offret.”

Ada tog här ordet:

”Allt jag har funnit om henne är att hon varit ekonomi-

ansvarig på Friförskolornas Riksförbund, fast nu är hon

sjukskriven för utmattningssyndrom och stress.”

”Utmattad?”, sa Arundel, som satt i ett avsides hörn

invid fönstret, med en kaffekopp. Ada blängde på honom.

Nu var ju Grit mördad, och det krävde ju en viss respekt.

”Vi får sätta igång i morgon med att förhöra hyresgäs-

terna en efter en.”, återtog Bastionspetz, ”Jag sätter upp

kontor i mangelrummet. Det är inte stort men vi har ju

allihop ändå kontoret i huvet. Vi kan säkert ordna WiFi

där. Gonatt! Om det inte är några frågor.– – Klockan nio

då! Until tomorrow.”

Ingen hade något att invända mot varken chefens

skickligt familjära chit-chat, eller mot förslaget att man

skulle göra sitt arbete påföljande dag, och inget mer sa-

des. Man skildes åt, och alla åkte hem till sig för att möta

sömnens genius för några timmar framåt.

KAPITEL TIO.

Edward vaknade mitt i natten med ett ryck. Det var

inget ovanligt. Ofta var det inte speciellt störande heller.

Han brukade gå upp, tända några lampor, ta ett glas

vatten, kolla nyheterna på SVTs nyhetssite och på

Bloombergs och BBC World. Men nu satte han sig bara

på sängkanten och kisade ut genom de halvt fällda persi-

ennerna, ut mot den vida natthimlen. Där var det för

tillfället stjärnklart. Så stjärnklart det kan vara en no-

vembernatt i Göteborg. Hans tankar var inte riktade mot

stjärnorna men fokuserade på det egendomliga mordet,

som han ju inte visste något om alls. Hur hade det hänt,

och vad exakt hade hänt? Och vad var det där med att

Melbourne skulle kunna vara inblandad? Och varför ville

Melbourne träffas, så snart efter det att han hade skämt

ut sig totalt? Det verkade ju helkonstigt. Kunde Mel-

bourne ha gått ner i tvättstugan och slagit ihjäl en av

Edwards grannar? Varför i helskotta då? Men kanske

hade han sett något? Och sen hört om det på radio?

Mysterium efter mysterium.

Nu var Edward klarvaken. Klockan var 01.22. ”En

borde inte sova, när natten faller på.” Han undrade då –

lika plötsligt som skarpsinnigt – hur många andra i hu-

set som var klarvakna, eftersom ju majoriteten bör vara

medvetna om, att det skett ett mord i källaren. Det satt

antagligen lappar nere i vestibulen om detta. Det var

rutin, sådant där med lappar. Källaren var troligen av-

spärrad med blå band. Kanske satt det en vakt i en bil

utanför?

Edward rafsade ihop lite kläder och satte på sig jeans

och tröja med en väldig fart, drog sen en hand genom det

glesa grå håret, famlade efter nyckelknippan, som låg på

hallbordet, och, iklädd en sliten blå kavaj med trasigt

foder, ur vilket det brukade trilla småmynt, öppnade han

sen dörren till farstun. Där brukade lyset alltid vara på, -

detta efter klagomål från Edward själv, som meddelat

hyresvärden, att han fruktade att han kunde slå ihjäl sig

i trappen, om det plötsligt skulle vara så att ljuset släck-

tes, om han gick där i kvällningen.

I trapphuset var det dödstyst. Edward beslöt att ta av

sig läderskorna, som var köpta av en fabrikant i Borås på

Tradera, och långsamt gå nerför trapporna i strumpläs-

ten, bärande skorna i ena handen. När han kommit ner

från tredje till andra, så hördes ett ljud, som från en tung

sko, nedanför. Ett skrap. Sedan en röst, ganska lågt, en

mansröst:

”Är det någon där? Kom ner e ni snäll!”

Edward lydde av någon anledning den myndiga rösten,

och det befanns att det stod en polis i uniform och med

skyddsväst utanpå på vakt i bottenvåningen. Äntligen

någon att fråga ut, tänkte Edward, som nu log ett brett

tandlöst leende och svepte utåt med högerarmen.

”Hopplöst att sitta där uppe och inte veta vad som hän-

der, när något sånt här inträffat.” sa han, balanserande

med låtsad nonchalans på ett trappsteg.

”Vet inte mycket själv.” sa polismannen och lät sin

tunga undersöka kindväggen. ”Jag bara vaktar avspärr-

ningarna här.”

Blåvit avspärrningstejp löpte mycket riktigt över in-

gången ner till källaren. Så kunde man vare sig nå käl-

lare, cykelrum eller tvättstuga.

”Dåligt skött, detta.” sa Edward, i brist på respons.

Polismannen svarade inte, men såg ner i sin mobil.

”Amatörer.”, sa Edward halvhögt och medan han nöp

sig i näsan. Inget svar. Därefter tog han hissen upp till

sig. Polismannen stirrade i sin mobil.

Ja, ja, skit också, tänkte han när han väl i sin säng

drog täcket upp till hakan och släckte lampan: ” i morgon

har jag i alla fall chans att få veta något genom Mel-

bourne. Det är klart att han såg något! Eller visste något.

Varför i hela friden skulle han annars ringa?”

Men han kunde inte sova. Tankarna på Melbourne och

på den olyckliga Grit snurrade i huvudet på honom. Till

sist stod han inte ut, men gick upp och tände i rummet.

Han djupandades. Så långt har nämligen psykologin nått

idag, tänkte Edward, i självinsikt, att den insett att den

inte hade några som helst insikter i det mänskliga psy-

ket, men att man kunde ersätta alla teorier med ett enda

råd till människan-klienten: ”Andas djupt. Tre gånger!”

Det var numera lätt att utbilda sig till psykolog, då detta

med djupandningsrådet egentligen var det enda som

behövdes i psykologisk praktik. Nämn det psykiska pro-

blem som inte kan botas med en djupandning!.

Efter att ha andats djupt en gång till och gått fram och

tillbaka en stund de få möjliga stegen, stod han framför

en av bokhyllorna. Blicken föll på en bok av Joseph Con-

rad, med titeln Lord Jim. Han tog med sig denna, den

var på engelska, och släckte i rummet och la sig i sängen

och tände den lilla läslampan. Han mindres den sida, där

han varit på sist. Edward hade inget vidare minne, -

absolut inte något minne som Adas, eller som Melbourne

- men det slog aldrig fel, att han, så snart han tog tag i en

bok, mindes om han läst ut den, eller om han inte gjort

det, och i det senare fallet på vilken sida han stannat.

Sidan 54 var det nu. Så läste han i gott och väl en timme.

Om havet, segelskeppen och människorna av alla dessa

olika ursprung. Människorna i dessa böcker stiger fram

mot bakgrund av skeppen. Så skall man skriva! Med

bakgrund! Seglatsen som myt!

Nu somnade Edward tryggt mellan sina halvvita lakan.

KAPITEL ELVA.

Utredare, polisassistenten Tilger Berg slumrade fridfullt

i det halvmörka dagrummet, dit en nattsköterska, vid

namn Solveig, hade kört en liten vagn med kaffe, té och

kalvkorvsmörgåsar och ställt nästan alldeles intill ho-

nom. Men detta hade dock inte väckt denne. En patient,

som varit uppe och besökt rökrummet, satte sig i fåtöljen

på andra sidan vagnen och betraktade Tilger, vars yttre

på intet sätt avslöjade att han var polis. Han hade inte

uniform på sig. Nu, eftersom han faktiskt befann sig på

en psykosavdelning, så hade det inte varit särskilt lämp-

ligt om han haft det. Patienten, en ung, mörkhårig,

bleksiktig, relativt bastant ung man satt och dreglade

lite. Han var dock, på ett egendomligt sätt, medveten om

detta, och han iakttog hur saliven droppade ner på gol-

vet. Så skärpte han till sig, hämtade servett från vagnen

och satte sig och torkade sig om munnen. Då vaknade

Tilger till och såg rakt på den unge mannen, som väl var

10 år yngre än han själv, och i en betydligt mer olycklig

sits i tillvaron, som det tycktes. Vem vet hur han mådde,

vad han varit med om och vad man hade gett honom för

diagnos och för medicin och för framtidvisioner?

Tilger svepte undan den gula filten och satte sig upp.

”Det är lugnt och tyst.” sa Tilger och tittade på pojken,

ty det var nog bara en pojke. Så där 18 år.

”Ja.” sa patienten, men en röst som lät som den kom

från det inre av en trätunna.

Även Tilger hade genom sin släkting en aning om hur

det var att ha ångest, och han visste också att en del av

medicinerna som man delade ut här medförde stora på-

frestningar på kroppen. Och kunde göra att man bland

annat dreglade. Så han sa:

”Kämpigt eller?”

”Jo.” sa gossen. ”Jag har varit här ett år.”

”Ett år?!”

”Ja. Det är … dåligt.”, sa pojken ordfattigt.

Det blev tyst. Patienten var alldeles blå under ögonen

av en antagligen mycket ovanlig trötthet. Pojken såg helt

enkelt konstig ut. Tilger kunde inte komma på något att

säga som kunde få grabben att må bättre. Så då tänkte

han - ologiskt - att han lika gärna kunde sondera i sitt

ärende:

”Du har inte talat med den nye patienten. En Hans-

son?”

Det var givetvis emot både takt och regler att fråga

detta, men Tilger var nu – när det gällde jobbet – ganska

okonventionell och hade studerat i ett land med andra

seder.

”Vaddå?”

”Det kom väl en ny idag?”

”Det gör det hela tiden. Denna avdelningen tar nästan

bara emot. Sen skickas de nya vidare. Så det kommer

hela tiden.”, upprepade han, något svårbegripligt, men

verkade uppiggad ändå.

”Jaha, utom du då?” sa Tilger, ”för du har ju varit här i

ett år….”. Tilger försökte nå klarhet.

”Nja, dom möblerar med en kroniker här och en kroni-

ker där, för att de nya ska begripa var dom e nånstans.”

”Jaha.” Tilger tänkte att killen hade en konstig blick,

men hade ett fungerande intellekt, och serverade sig

själv lite kaffe, vilket skulle göra det svårt att sova vi-

dare, efter det patienten valde att återvända till sitt rum.

”Men han skall vara här, en ny, en Hansson, enligt sjuk-

systern…” sa Tilger påstridigt, och tänkte att han an-

vände en löjlig benämning på sjuksköterskan. Vad det nu

kunde bero på.

”Ja, det kom en ny kille, en blond kille ja. Han sa

ingenting.”

”Nä, just det. Det e nog han.” sa Tilger.

”Känner du honom?” frågade patienten trött och nästan

medlidsamt, och drog upp en cigarett och gjorde en an-

sats till att resa sig för att gå iväg till den lilla glasbur på

c:a 6 kvadratmeter invid fönstret som utgjorde rökrum-

met.

”Nä, inte direkt.” sa Tilger. Han funderade ett ögon-

blick på att säga, att den nye tyste var misstänkt för

mord, men avstod från detta. Det skulle just vara snyggt,

på en psykosavdelning. Hur i all fridens dar kunde man

vara inlåst här i ett helt år? Tänkte Tilger, ”vad gjorde

han här, på en psykosavdelning så länge?”, då den unge

mannen nu reste sig och vände ryggen till i avsikt att

sätta kurs mot rökkabinen och sen sa, som om han läst

Tilgers tankar:

”Jag har mördat min morsa.”

På vägen till kabinen lämnade han en sträng av vitakt-

ig saliv efter sig på golvet.

Tilger försökte samla sig. Givetvis fanns det alla möj-

liga egendomliga fall på en psykavdelning. Men Rätts-

psykiatriska var han ju inte på. Han lutade sig över kan-

ten på fåtöljen och spanade bortåt i korridoren för att se

var sköterskan var. Hon satt och sov i en fåtölj i korrido-

rens mitt, med en jättelik kofta på sig. Hon hade en låne-

bok i knät. Hon var liten och rund med ett rött vänligt

ansikte. Jaja, tänkte Tilger.

Tilger visste inte, att natten på en psykavdelning är det

närmaste en människa kan komma paradiset. Alla de

plågade patienterna är nu lugna, förvissade om att

ingenting kommer att hända under natten, och i halv-

mörkret och stillheten, utan hot om ny medicin, om bält-

ning, om nya ansikten, så är det nu dags att njuta av

småordens himmelska smak. Samtalen är så ytterligt

lågmälda, rörelserna så mjuka att man kan tänka sig att

här dansas en Svansjö utan musik, utan tid, utan hand-

ling. Allt är fullständig frid.

I samma stund som den unge mannen återkom från sin

rök, så ringde det på avdelningens dörrklocka. Nattskö-

terskan lämnade sin plats och gick och öppnade och

tände med en liten smäll på en knapp på väggen en

lampa ytterligare, så att hon kunde se ordentligt vem

som kom.

En man i trettioårsåldern i elegant blå klubbkavaj och

vita byxor, sommarklädd en höstnatt, steg in.

”Hej, det e jag. Gummimannen!”

Nattsköterskan skrattade och gav honom sedan skämt-

samt ett slag på underarmen.

”Nå, hur gick det? Hur gick det? Blev det nåt?” frågade

hon, nära bristande av nyfikenhet, med blicken hängande

vid hans ansikte.

”Nja, pengarna fördubblade. Inte mer.”, sa mannen med

ett leende, samt med sympatisk blygsamhet.

”Vill du ha kaffe? Det finns.” sa sköterskan.

”Solveig!” ropade nu pojken som mördat sin mamma.

”Det behövs lite mer smörgåsar. Jag har ätit tre.” Det

hade han. Han hade verkligen svept i sig tre smörgåsar,

utan att Tilger hade märkt det. Och han, Tilger, skulle

vara kriminalare, tänkte han.

Den sommarklädde, som kallade sig ”gummimannen”

och som verkligen tycktes extraordinärt vältränad, skut-

tade formligen fram och sjönk ner i en ledig fåtölj på

andra sidan om Tilger.

”Johnny.” presenterade han sig, och sträckte fram en

brunbränd hand. Troligen direkt från Teneriffa, tänkte

Tilger. Tilger hostade till svar, och sa istället:

”Så du har varit på stan och tjänat pengar?”

”Jepp. På casino. Casino Cosmopol.”

Gummimannen granskade Tilger, och Tilger såg att

han noterat, att Tilger vägrat uppge sitt namn. Hoppas

att inte även denne är mördare, tänkte Tilger, som kände

sig lite naken utan sin pistol, som han ju lämnat i skåpet

utanför. Egenartade tider man lever i, tänkte han sen.

”Ja, man får göra det bästa av situationen här.” sa

Gummimannen världsvant.

Då tänkte Tilger, att i denne man hade han funnit den

perfekte kompanjonen och spanaren. Gummimannen

skulle förstå vad polisen ville. För en liten slant så skulle,

utan tvekan, denne talang kunna utröna allt som var

värt att veta om Didier Hansson. ”Nu gällde det bara att

bli av med morsmördaren!”, tänkte Tilger och han vände

sig till Gummimannen. Denne, som rörde sig nästan

outhärdligt ledigt, sa:

”Jag älskar casinospel.”

Morsmördaren blängde.

”Jag håller mig till Canasta.” sa Tilger. Gummimannen

log vänligt.

I detta ögonblick öppnades hastigt en dörr i bortre kor-

ridoren. Det var en ung man med lång lugg och stirrande

blick. Han bar lång vit nattskjorta. Alldeles säkert Di-

dier, tänkte Tilger.

”Där e han.” sa morsmördaren likgiltigt medan han

tänkte något helt annat och samtidigt sköt han hakan

trotsigt lite mot Tilger. Didier Hansson – ty det var han –

hörde denna avsidesreplik, och det gjorde honom vaksam.

Mitt i korridoren stod han nu och förklarade för nattskö-

terskan, att han ville ha mer Stesolid. En hel tia.

”Doktorn har inte skrivit ut mer än det du fick förut.

Det är inte bra att sova på heller.”

”Okey.” sa Didier. Efter att ha funderat några sekunder

gick han åter snabbt tillbaka till sitt rum.

Även morsmördaren beslöt sig nu, utan fler smörgåsar,

i brist på respons ifrån alla övriga, att gå och lägga sig.

Bara Gummimannen, Edward och Solveig var kvar.

Tilger gjorde ett överslag. Skulle han be Solveig att

hämta Didier till expeditionen för att söka sätta igång ett

förhör. Eller skulle han be Gummimannen sondera hos

Didier under de följande dagarna? Eftersom han inte

kunde sätta igång med några förhör mitt i natten, så

försökte han nu lugna ner sig själv.

Framåt morgonen, efter frukosten, beslöt han att välja

det enklare och säkrare alternativet och bad Ingrid, som

avlöst Solveig, att hämta Didier, samt säga att han, Til-

ger, kom från polisen. Didier kom efter någon minut

tillbaka när Ingrid – som hade kort, krulligt, ljust, per-

manentat hår, som sken i den svaga lampbelysningen -

hämtat honom och Tilger satt snart med Didier framför

sig på avdelningsexpeditionen.

”Hoppas det känns lite bättre nu!”, började Tilger vän-

ligt. Men det var förgäves, skulle det visa sig, ty Didier

såg bara hotfullt tillbaka på honom och sa lakoniskt:

”Jag minns absolut ingenting.”

”Men något. Om vi börjar med när du gick ner till

tvättstugan…”

”Jag minns ingenting. Inte från hela dan.”

Tilger stirrade på Didier. Detta var givetvis inte bra.

Han kände ju väl till situationen. Han var ju utbildad på

sånt här. Så fick han då byta taktik.

”Andra kanske såg dig. Här har ju skett ett mord, vet

du ….”

Det borde sitta rätt, tänkte Tilger som var halvt nöjd

med sig själv nu.

”Det är möjligt. Men jag minns inget i alla fall. Tala

med andra, men inte med mig. Jag måste sova. Sova!”

Jaha, kanske Didier var instabil i grunden. Ett barn.

En barnrumpa. Då var allt mycket svårare. Läste inte

grabben matematik på universitetet? Vad hade hänt?

Här var det nu uppenbarligen kört. Tilger reste sig, såg

ännu en gång skarpt på Tilger och sa att om han råkade

komma på nåt så var det bara att höra av sig. Han själv

skulle hur som helst höra av sig igen, och andra i huset

kanske hade uppgifter om vad Didier haft för sig.

”Det finns de som blivit dömda till livstid, utan att de

själva yttrat ett enda ord.”, avslutade Tilger och lämnade

rummet. Ingrid skyndade sig in för att höra hur patien-

ten mådde. Själv gick Tilger och såg om det möjligen

fanns lite kaffe, som färdknäpp åt honom. Det fanns, men

av Gummimannen syntes inte ett spår. ”Hm” tänkte

Tilger, ”jag tror jag får återkomma hit. Jag kan kanske

ge Ingrid en lapp….”

Han slog sig ner på ett armstöd, plockade upp sin an-

teckningsbok och rev loss ett blad på vilket han skrev:

”Gummimannen tillhanda. V.G. ring

mig! Canastamannen. Det

kan löna sig!! Telefon …..”

Och så telefonnumret till sin egen mobil. Kanske kunde

han också ta en sväng på Casino Cosmopol, tänkte han,

när lappen var överlämnad till Ingrid och en muskulös

väktare, förklädd till vårdare, släppte ut honom och han

återfick sitt skjutvapen, som lätt och behändigt återfick

sin plats i axelhölstret. ”Idag agerade jag nästan som

Stellan.” sa Tilger till sig själv. Stellan Underkant var

Team Bastionspetz´ buse, som haft några dagars ledighet

just nu; denne brukade vara den som löste många av

rotelns fall.

När Tilger körde hemåt, för att söka få lite mer sömn

innan nästa dag, då man troligen skulle förhöra hela

trappuppgången, så grunnade han över Didier. ”Vad är

det frågan om? Ingenting stämmer. Den killen är inte

någon mördare. Det kan jag sätta mig på. Vem skyddar

han?”

Trafiken från Östra Sjukhuset stockade sig. Det var

alla byggprojekten som gjort att lederna var omgjorda

och det kunde bli stockningar praktiskt taget var som

helst.

KAPITEL TOLV

Agnes Mantelstjärna, Arundel och Bastionspetz var på

plats i mangelrummet i Edwards hus redan klockan

07.00. Arundel hade gjort en lista på hyresgästerna. Ada

var avdelad under förmiddagen till att försöka luska reda

på Grits släktingar, och till att samla all information om

Grit, som fanns.

Arundels lista såg ut så här:

Hyresgästerna:

Vån 6.

Farad-Afrad/

Grit Pinnolte/

Nilsson/

Ahlberg

Vån 5.

Spegeltrase/

Stockhausen-Kruth/

Blindram/

Oman/

Vån 4.

Franscetti/

Lavater Olsson/

Olsson/

Rashid

Vån 3.

Blessing Palam/

Edward/

Didier Hansson/

Castor Walton

Vån. 2.

Svensson/

Risperdahl/

Flinkspander/

Broström

Vån 1.

Smyslov/Andersson/

Wester/

Dalrymple

BV.

Eldh /

Neta Fredén /

Trixon /

Knot.

”Då skall vi se, …“sa Bastionspetz: ”Vilka är

nyinflyttade sen i somras då? Har du den gamla listan

också?”

”Ja då.”, menade Arundel. ”Dom nya, sen vi förhörde

folk i somras, är Grit, Blessing Palam, Didier Hansson

och Castor Walton på trean, där Edward bor, och alla i

bottenvåningen: Eldh, Neta Fredén och Trixon och Knot.

Sju stycken nya. Fast sex då, nu när Grit är död.”

”Jag ju ha fel.”, sa Bastionspetz. ”Det behöver inte alls

vara någon nyinflyttad som är förövaren.”

”Nej, det finns ju egentligen inte mycket fog för den

teorin just nu.”, sa Agnes. Hon menade att teorin helt

enkelt var korkad.

”Men vi kan ju knacka på hos de nya i alla fall.”, sa

Abraham tafatt.

Det bestämdes att Arundel och Agnes skulle försöka få

tag på de fyra på bottenvåningen, medan Bastionspetz

skulle ta tredje våningen, med Castor, Edward och

Blessing.

Vid 10-snåret knackade Agnes och Arundel på hos Neta

och välkomnades av henne och en Chowchow, en hund

alltså, som hette Snoozie. Neta, som varit bosatt i London

i ett tiotal år, verkade som översättare och översatte

barnböcker och reselitteratur. Hennes lägenhet luktade

hasch, människa, olivolja och hund. Hela lägenheten gick

i jordfärger, och mängden av gardiner, orientaliska

mattor och paljetterade kuddar var helt enastående.

Stora affischer i psychedelic style av gamla popstjärnor

täckte väggarna. På två svartvita foton som satt

uppnålade på väggen syntes en smal flicka utan kläder i

en vattentank på en nattklubb, simmande leende

omkring. Där fanns också ett imponerande porträtt av en

mörklockig man, som Neta förklarade var hennes avlidne

man. ”Är han inte stilig?”, utropade hon, när hon

förevisade porträttet, i vars kant en röd vallmo var

instucken. ”Neta höll stilen”, tänkte Agnes. Neta hade

knappt talat med Grit, och hon hade ingen annan

uppfattning än vad som svagt framkommit, om att Grit

varit något av en enstöring. Neta hade tänt ett ljus invid

en liten teckning av en ängel, under vilken hon målat

namnet ”Grit” med vattenfärg. Hon var lite orolig för

egen del, men hon hade egentligen inga relationer till

någon i huset och tänkte att det därför säkert inte var

någon fara. Inte för henne då. I alla fall. Agnes ansåg att

man kunde avföra Neta som misstänkt.

Familjen Eldh, han och hon, befann sig sedan tre

månader sen i Kenya. Trixon var en dam med brutet ben,

som legat till sängs i flera veckor.

Så återstod i bottenvåningen Isabella Knot, som var en

ung medicin-studerande. Det var en liten alldaglig flicka,

och Arundel kunde inte, genom att intervjua henne, finna

ut något som helst misstänkt. Hon var både empatisk och

förnuftig, enligt både Agnes och Arundel, och det visade

sig också att hon inte alls använde tvättstugan, då hon

hade bacillskräck och tvättade sina saker i en egen

tvättmaskin i sitt badrum. Hon hade inte varit i källaren

på månader sa hon. Hon tyckte att det var skrämmande,

att det kanske fanns en mördare i huset, och hon

undrade om hon vågade bo kvar eller skulle ta in på

hotell. Så krympte nu skaran misstänkta.

KAPITEL TRETTON.

Redan klockan 09.00 ringde Walton på hos Edward. Ed-

ward sov, men han släpade sig upp och efter fem minu-

ters diskussion i dörren, så släpptes Walton in. Denne

var, av för Edward oklar anledning, orolig inför polisför-

höret.

Medan de stod och diskuterade i dörrspringan tänkte

Edward att denne Walton, vars ansikte präglades av

förlägenhet och förvirring, var en person som man inte

kunde vänta sig något som helst av värde, något origi-

nellt eller ”intressant” alls ifrån. Walton var en genom-

tråkig varelse, helt enkelt, tänkte Edward. Även om

karln skulle ha humor, om det mot förmodan skulle visa

sig att han hade det, så var han ändå tråkig, tänkte Ed-

ward, som samtidigt tänkte att detta tänkte han för att

han själv hade nåt fel i huvudet. Han var samtidigt med-

veten om att sådant omöjligen kunde accepteras som

omdömen om en annan person, och att Walton hade

andra kvalitéer än dem som han nu i en underlig affekt

tillskrivit denne.

Väl insläppt demonstrerade Walton ytterligare sin

tafatthet genom att fråga, om han fick slå sig ner i soffan.

Edward svarade med en nick, och efter det värden satt på

en CD med en stråkkonsert med Vivaldi, den absolute

favoritkompositören, tog han på sig tre tunna t-shirts

ovanpå varandra, som han brukade göra, samt ett par

nästan nytvättade blå jeans. Så lagade han riktigt brygg-

kaffe åt sig och Castor. Han tittade på sin armbands-

klocka och tog ett djupt andetag, medveten om att dagen

skulle bli mer än vanligt joyful, då det ju förutom Walton

sen gällde att ta itu med Benno, samt den nu uppenbart

helt omättlige Melbourne. Förutom ytterligare det att

han ju dessutom måste följa mordutredningen.

”Håhå jaja.” sa Walton bondskt, när han fick kaffekop-

pen och nästan vaggade av an. När han smuttade på

kaffet blev kinderna så insjunkna att man tänkte att de

måtte mötas inne i munnen.

”Kors vad böcker du har!” sa Walton sen, sittande bara

på ena skinkan. Edward hade verkligen mycket böcker,

om man beaktade, att lägenheten var minimal.

”Vad handlar dom om?” sa Castor, som i alla fall inte

kunde anklagas för att vara på något sätt pretentiös. Har

man inte en kvalitét, tänkte Edward, så har man oftast

en annan.

Nöjd över att tillfrågas om någonting som han i alla fall

var intresserad av, svarade Edward att så där hälften av

böckerna handlade om måleri – han hade själv gått på

Valands målarskola, sa han – och den andra hälften var

helt enkelt romaner på olika språk.

”Jaha.” sa Walton.

Edward tänkte säga att måleri i mycket var vetenskap,

men att romanskrivandet stort sett inte var det. Eller

tvärtom. Dom där olika språken var det inte så mycket

bevänt med, men han kunde i alla fall hjälpligt Engelska.

”Socker?” frågade Edward, som nu dukat upp en hel

liten frukost åt sig och Walton på den lilla gula taburet-

ten, som tjänstgjorde som bord. Kopparna och bullfatet

hotade trilla av den begränsade ytan, så det var ett pre-

cisionsarbete att ställa dessa tingestar, så att de inte föll

ned på golvet. Edward hade förr haft ett bord, men det

hade gått sönder, och stod nu i en liten trave på bal-

kongen, där det sakta ruttnade i höstfukten, bredvid en

gammal bull-tv.

Castors ansikte återtog plötsligt sin naturliga ängslig-

het, och han sa att han redan börjat med kaffet:

”Nä tack, inget socker.---. Vad skall jag säga till poli-

sen?”

”Har du något att berätta då?” frågade Edward, som nu

tog ett bett i en skiva av kanelkransen. En ny Concerto-

sats av Vivaldi, en mycket långsam och känslig sats,

startade upp.

”Nja, lite prat nere i trappan.”

”Vaddå, mellan vilka då?”

”Mellan din berusade vän och den svarta flickan, Bles-

sing.”

”Jasså!”, utropade Edward, och blev nu högeligen in-

tresserad. ”Minsann!”.

Själv hade ju Edward varit ute och handlat när Mel-

bourne gav sig av. Så han visste ju inte hur Melbournes

escape gått till. Typiskt förresten, tänkte Edward, att

Walton var en sådan som lyssnade vid dörren, efter hän-

delser i trapphuset! Han hade väl ett så fattigt liv att han

fick intressera sig för grannarnas!! Hopplöst! Alla hans

tidigare omdömen om Walton hade varit fullständigt

korrekta!!

”Ja, exakt vad det var kunde jag inte höra. Men dom

skrek åt varann!”

”Ja, det behöver ju inte betyda ett dugg.”, sa Edward

enkelt, som omedvetet försökte förminska Walton än

mer, men inom sig började nu åter en vrede gentemot

Melbourne och allt dennes mystifierande att häva sig upp

i violett ton inom honom. ”Dom kan ju…”

Då ringde det på Edward porttelefon.

”Jävlar.”, sa Edward.

En altfiol i Concerton – altfiolen var ett av de instru-

ment som kanske hörs allra mest tydligt hos Vivaldi - i

musiken tog en decima, eller åtminstone något som lät

som en decima, något som var ytterst ovanligt hos Vi-

valdi, eftersom den italienske mästaren, den ”röde präs-

ten”, i just denna typ av Concertos inte alls skämtade.

Edward reste på sig för att gå och öppna.

KAPITEL FJORTON.

Tilger satt hemma i köket med en kopp snabbkaffe och

ett wienerbröd. Han kände sig överarbetad. Typiskt nog

satt han och spelade på en basgitarr, samtidigt som han

talade i telefon, samtidigt som han drack kaffe och åt

wienerbröd. Tilger spelade nämligen elbas på fritiden,

och var riktigt bra på det. Ingen Jaco Pastorius eller Tal

Wilkenfeld, men i alla fall en riktigt bra jazzbasist. Fick

ibland spela med de stora grabbarna på Nefertiti, som

den lokala jazzklubben hette. Medan han talade med

Bastionspetz spelade han nu lågt Charlie Parkers Donna

Lee på fenderbasen. Det var närmast som en gimmick,

att kunna det. Tilgers fingrar fladdrade över strängarna

snabbt som fjärilsvingar. Bastionspetz kunde knappt ha

hört det, men det var tydligen ändå något i Tilgers tal,

eller tanke, som fick denna att ryta till i sin telefon:

”Men VAD HÅLLER DU PÅ MED!?”

”… ingenting.”, sa Tilger, men slutade abrupt spela.

Han ville ju inte förlora jobbet. Precis. Det hade varit en

hel del besvärligheter med att bli polis. Han blev det inte

– trots sin begåvning - med en klackspark. Det var dessu-

tom hans drömjobb, sen treårsåldern.

”Så du vill jobba hemifrån? Varför då?”

”För att jag är utarbetad.”

”Var det så jobbigt på Östra? Jag trodde du var den

nyfikna sorten?”, undrade Bastionspetz, som satt i mang-

elrummet på Abrovinschgatan 24½, där han improviserat

ställt upp bord och stolar. Ada Rehn satt och arbetade vid

sin laptop alldeles intill.

”Nä.” Tilger lade undan basen. “Jag får väl ta mig en

tur dit idag igen. Det var det jag menade. Jag träffade

nämligen en annan patient där, en gymnastiskt vig man,

som jag tänkte kunde hjälpa mig med Hansson, som ju

inte ville säga ett skvatt.”

”Okey. Vig? Du gör som du vill. Kan du öppna upp

Hansson så är vi onekligen en bit på väg.” sa Bastion-

spetz omständligt. ”Hej då.”

Tilger knäppte av telefonen och la den på bordet fram-

för sig. Han bodde i en liten lägenhet högst upp på Jenny

Linds gata och hade en vådlig utsikt upp mot Skansen

Kronan, våghalsen Erik Dahlbergs grandiosa skans, som

denne i och för sig aldrig själv fick uppleva, samt norrö-

ver upp mot Kungälv. Den stora himlen var täckt av ett

grått, vattrat molntäcke. Några måsar lekte långt uppe i

luften och cirklade som det tycktes meningslöst.

Hans lägenhet låg överst i huset, som var av typ lands-

hövdingehus, vilket ju innebar att det var ett trevånings-

hus, där de översta två våningarna var av trä, medan den

understa var av tegel. Så fort han flyttade in tänkte han

att, om det började brinna i detta hus, så var man stekt!

Någon möjlighet att vi vinden rädda sig undan lågor

fanns inte, och nån brandtrappa fanns inte, och man kom

alltså inte på nåt vis till någon av de närliggande trapp-

uppgångarna. Tanken blev hos honom till slut en slags

tvångstanke, och han gick redan efter några dagar till en

järnhandel i environgerna, och bad att få köpa ett ba-

stant rep. Expediten, som antagligen också var ägaren,

som såg ut som en överårig Bandidosmedlem, frågade

hur långt repet skulle vara. Tilger hade svarat att det

räckte men en så där tjugo meter. ”Jaha”, ja det bör ju

räcka …”, menade Bandidoskillen, som i detsamma log

och blinkade med ena ögat. I detsamma begrep Tilger att

det där med att köpa ett rep kanske för en utomstående

lätt kunde tydas som att man skulle gå och hänga sig.

Men nu hängde, inte han, men i alla fall repet, som var

ett långt hamprep, som kostade en hel del, i en krok i

taket invid ett av fönstren, och ringlade sig ner i en pryd-

lig rundel invid elementet. Köket, som vette mer mot

söder, var den plats där Tilger satt och ringde. Det var

helt målat i mellangrönt och renoverat med ny spis och

allt.

Polisassistenten tog elbasen och gick in i storarummet

och satte tillbaka den kromglänsande fendern i sitt ställ.

Bredvid elbasen stod tre dyra gitarrer i likadana ställ,

och en del av väggen bakom soffgruppen såg därför ut

som en musikaffär.

Tilger gick fram till KENWOOD-CD-spelaren och

tryckte på playknappen. Mahavishnu Orchestra dund-

rade igång. Det skakade till i fastigheten när Gayler

Moran spelade introt till Lila´s dance. Efter bara några

sekunder skulle John McLaughlin falla in med de övriga,

och paradiset skulle öppna sig. Detta var den musik Til-

ger älskade. Han slängde sig på sängen och avnjöt lig-

gandes på rygg hela stycket. Sen steg han upp och gick

och stängde av musiken igen. Något störde honom. Något

i hans sinne. Ut i köket för att se om han hade något att

dricka. Nån whisky eller så. Ingenting. Han tog ett glas

vatten. Rättade sen till det halvlånga håret i hallspegeln.

Så in i rummet, rättade likaså till gitarrerna. Sen ställde

sig Tilger vid fönstret mot nordost och betraktade fisk-

måsarna igen. Klockan var nu 09.15 och han funderade

över mordet på Grit Pinnolte. Vad var det mest sannolika

som kunde ha skett? Någon hade plötsligt blivit urför-

bannad på Grit och slått ihjäl henne. Så var det. Mordet

var inte överlagt. Det hade skett i hetsigt mod, som det

heter.

KAPITEL FEMTON.

”Någon hade plötsligt blivit urförbannad på Grit och

slagit ihjäl henne. Så var det naturligtvis!” sa Bastion-

spetz i mangelrummets betongkammare.

”Ja, det måste ha varit planerat.”, sa Ada, ”Det är ju

fönster ut mot baksidan här, i promenadnivå ser man ju

in utifrån.”. Ada satt lätt framåtböjd och läste i laptopen.

”Den som passerar ser ju allting.”

Mellan Abrovinschgatan och nästa huslänga gick en

promenadväg längsmed baksidan, där husets tvättstugor

låg i markplanet, med en rad fönster ut mot denna väg.

Sedan kom en gräsmatta, c:a 60 meter bred, lämplig för

bollspel och picknick, och sen kom en gata, som löpte

parallellt med Abrovinschgatan, vid namn Pontoppidans

Gata, med parkeringsplatser. I norra änden av Pontop-

pidans Gata låg en liten kebabrestaurang med färgglada

skyltar, varifrån man hade en viss utsikt över gräsplanen

och över baksidan på Edward hus. Utanför ”kebaben”

fanns även en övervakningskamera.

”Ja, och också det talar ju för, att den som gjorde det

här inte har bott här länge.” sa Bastionspetz och lossade

på skjortkragen på sin blå skjorta. Han andades tungt.

”Xenofob!” sa Ada lågt, utan att upphöra med att läsa

vad det var hon läste.

”Jag är inte xenofob, jag är utredare.”

Han kliade sig bestämt och tankfullt i örat.

”Blessing Palam, Castor Walton, Ymer Eldh, Neta

Fredén och paret Sam Trixon-Lena Knot. Det är dom,

som flyttat in sen i augusti.”

Bastionspetz suckade: ”Blessing Palam, är det verklig-

en ett personnamn?”

”Grit har inga släktingar.”, sa Ada då,” Hon är född i

Kiev, i Ukraina, och hon kom hit via Tyskland som fos-

terbarn, men fosterföräldrarna är döda.”

”Hette fosterföräldrarna Pinnolte?” undrade Abraham.

”Nä, Nilsson. Hon bytte tillbaka till sitt ursprungliga

namn så fort hon blev vuxen. Hon har aldrig varit gift.

Hon hade en bror i Tyskland. Han var flygare. Han för-

svann över Nordsjön i ett litet privatplan. 1992. Grit har

inga barn.”

Abraham hade lutat sig tillbaka. Han stirrade upp i

taket, där det löpte värme- och vattenrör, samt en gas-

ledning. Diverse lappar hängde i snören och ståltrådar på

ledningarna med uppgifter om vart de ledde, och om vad

de innehöll. Allt verkade skäligen amatörmässigt. Fick

det gå till så här med ledningar? Eller var det i själva

verket, trots allt, praktiskt? ”Det opraktiska är det enda

praktiska i längden”, hade någon sagt.

”Vem var det som sa: Det opraktis…”, började han.

I detta ögonblick hördes lätta steg nerför halvtrappan

intill, den som ledde från den lilla avstatsen intill ytter-

dörren på baksidan, som vette åt Pontoppidans Gata och

ner i källarvåningen. En vissling hördes också. Och in i

mangelrummet kom en cendré herre i fyrtioårsålder med

kolsvarta, blixtrande ögon och en humoristisk mun.

Denne vinkade glatt åt de både poliserna och gick fram

till bordet där de satt, lade båda händernas knogar på det

improviserade förhörsbordet och sa:

”Man tror inte sina ögon. FBI här? Här manglas det va?

Ett litet mord igen? Men du milde …!”

Detta var Flinkspander, som bodde på våning fyra. Där

Lene Jensen, som blivit mördad i somras, bott.

”Ser man på!” skrattade Ada, som storligen uppskat-

tade Flinkspander. Ada behärskade sig sedan och sa: ”Ja,

då tar vi ditt vittnesmål med detsamma. Vi kommer

nämligen att fråga alla i huset var de befann sig igår –

tisdag - mellan kl. 13.00 och kl. 17.00.”

”Jag var på mitt jobb, givetvis.” sade den långe mannen

med kolögonen. ”Var tror ni att folk är på vardagarna?

Jag arbetar i antikhallarna.”

”När lämnade du jobbet?”

”Ja, klockan sex.”

”Finns det vittnen?”

”Ja, många. Det finns massor av kollegor därnere. Som

säljer klockor, som jag, eller porslin, eller måleri.”

”Bra. Då undrar jag bara om du märkt något ovanligt i

huset på sista tiden?”

Flinkspander tog två steg tillbaka, korsade armarna

över bröstet och stirrade tankfullt på en av de två mang-

larna som stod i rummet.

”Nä, `kan jag inte säga. Det har flyttat in ett par vackra

flickor. Det är ju udda. … Men annars inte.”

Efter ytterligare en stunds ytterligare tramsande för-

svann Flinkspander, som nu upplysts om, att det var Grit

Pinnolte som dött. Henne hade inte Flinkspander bytt ett

enda ord med, enligt vad han själv sa.

Abraham beslöt att det var dags att ta itu med resten

av de misstänkta på listan med nyinflyttade. ”Främlings-

listan”, som Ada nu skämtsamt börjat kalla den, för att i

någon utsträckning ifrågasätta Bastionspetz teori om att

det, vad gällde gärningsmannen/kvinnan, borde röra sig

om en nyinflyttad.

”Jag går och knackar på hos Blessing Palam.”, sa Bast-

ionspetz uttryckligt, som grep tag i ett litet antecknings-

block och reste sig från det vingliga bordet. Hans ytter-

rock låg på en mangel. Kostymen han denna dag bar var

beige, och skrynklig. Ofta hade han annars jeans.

”Stannar du här och tar emot de som kommer?”

Man hade satt upp ett anslag på hissdörren i alla vå-

ningar, ett meddelande om att det var polismottagning i

källarvåning i mangelrummet, och att man inom polisens

utredningsgrupp var intresserade av att tala med

varenda hyresgäst i huset beträffande det som inträffat

på tisdagseftermiddagen. All information som hyresgäs-

terna satt på var av värde, sa man.

Nu anslöt sig emellertid den rutinerade och bullrige

spanaren Stellan Underkant till insatsen, och efter ett

kort samtal av överlämningstyp, så beslöts att Ada skulle

följa med Bastionspetz runt omkring i fastigheten för att

söka få tag i och höra misstänkta och vittnen. Underkant

fick ansvaret för mangelkontoret.

Bastionspetz beslöt att börja med just Blessing. Vad

man, d.v.s. Agnes, förstått så hade Blessing just nu ingen

sysselsättning.

KAPITEL SEXTON.

Benno var en kortväxt, fyllig man med halvlångt ljust

flottigt hår, som rakt hängde ned på båda sidor om ett

fyrkantigt ansikte i vars mitt tronade en liten uppnäsa,

som glänste bjärt röd. Benno var en specialbegåvning.

Han hade läst Teoretisk Fysik vid Uppsala Universitet

och nyligen sänt en uppsats till Royal Society i London,

där han sökt bevisa icke-existensen av mörk materia.

Uppsatsen hade artigt avvisats. Man hade från sällskap-

et – som ju hade anor från Carl von Linné – framfört att

det, att bevisa icke-existenser, det fordrade så oändligt

mycket mera, än att bevisa existenser, att det nära nog

översteg mänsklig förmåga. Benno hade inte låtit sig

nöja, men han hade försökt skriva om uppsatsen, så att

den nu bevisade ett konkret kosmiskt tillstånd som

kunde föreligga, och som hindrade förekomsten av mörk

materia, när det förelåg. Sedan bevisade Benno att detta

tillstånd i själva verket alltid förelåg. Även denna upp-

sats hade avvisats, då tillståndet ansågs vara metafy-

siskt. Och metafysik sysslade man generellt inte med i

Royal Society, hette det.

Benno gick för övrigt på neuroleptika, och enligt honom

själv var det enbart för att han blev så kåt av just medi-

ciner av detta slag.

Det var denne envetne man, som nu stod utanför Ed-

wards dörr och bad om tillträde, för att om möjligt kunna

tigga till sig en hundring eller två.

”Jag är lite upptagen.” sa Edward och såg osäker ut.”

Det har skett ett mord, Och jag …”

”Ett mord??” Benno trängde sig nu snabbt förbi Edward

in i den lilla minilägenheten, där Castor tryckte i ett

nedsuttet soffhörn, med den vanliga ängsliga minen må-

lad i nedre delen av ansiktet. Ögonen var som dom var.

”Hej!”, sa Benno, som nu stod i öppningen till stora-

rummet och nickade glatt.

”Hej”, sa Castor, och log.

”Hej hej”, ”Benno heter jag.”, sa Benno och log större.

Det utmärkande för Benno, förutom den teoretisk-fysiska

ansatsen var nämligen, att Benno hade en slags pro-

grammatisk gladhet. Han inte bara alltid var glad, men

han menade även alltid att man alltid borde vara det.

Benno kunde sällan avhålla sig från att snabbt skissera

sin uppfattning om Plikten att vara glad. Detta lilla före-

drag, som nära nog alltid var identiskt, var extremt tröt-

tande för omgivningen. Edward blev trött av det, för att

han tyckte att det i grunden var felaktigt. Men borde inte

alls alltid vara glad, menade Edward, och tänkte i sitt

stilla sinne att det i det mänskliga sinnet alltid skulle

komma finnas ett visst inslag av mörk materia. Och att

det borde finnas. Men det sa han inte högt. Inte till

Benno.

”Castor här säger att han hörde oväsen i går, när mor-

det skedde.” sa Edward.

”Aha.” sa Benno, som satte sig intill Castor i den gröna

tygsoffan, som var så använd, att de två nära nog satt i

golvhöjd. När man satte sig, så trillade också alltid ner

några tabletter ur stoppningen ned på golvet. Han prass-

lade med några broschyrer, som han tagit upp ur fickan.

Benno hade alltid broschyrer i fickan. Nu för tiden är ju

broschyrer sällsynta, och det var en gåta var han hade

fått dem ifrån. Han kanske gick på turistbyråer.

”Ja, jag hörde väsen, ett gräl mellan en kvinna och en

man. Ett förfärligt liv. Och skrik. Vilka exakt det var kan

jag inte säga.”, sa Castor och slog ut med händerna och

lät munnen stanna i öppet läge.

”Det är ju bara att säga det polisen.” menade Edward.

”Det är väl omöjligt att i efterhand komma på vad det var

för röster. Igenkänning sker ju omedelbart och inte retro-

aktivt.”

Benno såg här på Edward, men kommenterade inte den

auktoritativa utsagan. Istället började han se sig om på

golvet och i skålar och askfat efter småpengar. Castor i

sin tur förföll lugnad av Edwards svar, och lutade sig

tillbaka i soffan, men fick ont i bakdelen och lutade sig

framåt igen, trevade med handen bakom sig och rotade

fram en tjock roman, Charles Dickens´ Dombey and son,

och en Pripps Blå, som båda stoppats under sittdynan.

Benno reste sig och började snoka runt. Lodenrocken

hade han lagt på armstödet till soffan. Han stannade till

framför sängen, lutade sig ner och försökte kika ända in

under den.

”Får jag?”, frågade han.

Benno gled utan att invänta svar snabbt under sängen,

där han lade sig platt och med rak arm svepte in över

golvet för att finna mynt eller sedlar som möjligen spritt

sig till denna plats.

Att Edward alls försatte sig i denna situation var ju ett

bevis på hans generositet, men också på ren dumhet. Nu

fick han ju skämmas ordentligt. Ty Benno rotade fram

diverse småsaker ur mörkret under Edwards säng. Kvit-

ton, kapsyler, damm, strumpor, pappersark, deckare,

nålar, bokomslag, knappar samt en del småmynt – både

giltiga och ogiltiga - och några tjugokronorssedlar.

Benno satt sedan på golvet vid sidan av sängen och

ordnade sina fynd i olika högar, medan Edward och Cas-

tor bara passivt och med fascination såg på. Benno sade

när allt var klart:

”185.50, kan jag ta dom?”

”Jadå.”, sa Edward farbroderligt. Han funderade på om

han skulle säga: ”Skönt att bli av med dom.”, men lät bli.

Då ringde det på portklockan. Edward hade ingen

aning om vad Melbourne ville honom denna dag, och det

var förmodligen denne, som just nu ringde på därnere.

Ett rent infall var det nu, att Edward tänkte att han

skulle låta sina nuvarande gäster stanna kvar och möta

Melbourne. Edward själv skulle då få tid att tänka över

vad det nu var som Melbourne föreslog. Ty ett förslag var

vad det handlade om. Det visste Edward. Så gick han och

svarade i porttelefonen, och hörde att det var Melbourne.

Så öppnade han porten via en lång tryckning på den vita

knappen.

Edward hade ingen aning om vad detta att följa sina

infall egentligen innebar, och varför han så ofta var begi-

ven på att göra just det. Att leva planlöst, vad var det

egentligen? Var det hasard, eller var det indolens, eller

var det dumhet, eller ödestro? Eller var det nåt annat?

Att leva enligt en plan var ju omöjligt.

KAPITEL SJUTTON.

Klockan på Jenny Linds Gata i Lunden närmade sig

09.50. Tilger Berg satt i köket och betraktade den lilla

väggen ovanför kylskåpet, där han satt upp ett svartvitt

foto av sitt ex, en viss Lisa, som han nu inte sett på två

månader. De hade ett on-off-förhållande som, vad Tilger

kunde förstå, skulle kunna fortsätta livet ut. Eller ännu

längre. Frågan var då, om han orkade med ett förhål-

lande av den typen, även om han trånade efter Lisa,

beundrade, uppskattade och avundades henne och satte

henne högt på alla vis. De stora slitningarna var så job-

biga, att han undrade om det inte skulle bli för mycket

för honom med en sådan livslång berg-och-dalbane-

romans. Ömt gled hans blick över fotot. Sen ryckte han

sig loss, grabbade tag om mobilen och ringde upp Östra

Sjukhuset.

”Kunde jag få doktor Ariana på Avdelning 37, tack? Det

är från polisen.”

”Ett ögonblick.”

Strax hade han doktorn på tråden. Han förklarade sitt

något egendomliga ärende. Enligt Tilger förhöll det sig så

att en patient, en Didier Hansson, var misstänkt för

mord. Detta var inte helt sant. Nu bad han att få besöka

avdelningen, för att åter få tillfälle att tala med Hansson,

samt att obehindrat få vistas på avdelningen för att

kanske snappa upp vad Hansson hade för sig. Han ville

alltså mest bara kunna sitta i en fåtölj och iaktta. Inte

störa någon som helst…. Tilger förteg här sin verkliga

plan, som ju var att enrollera Gummimannen, vilket ju,

om det begärts, aldrig tillåtits, då ju Gummimannen var

patient. Man fick givetvis inte i rättvisans intresse för-

sätta en patient i någon form av fara, eller över huvudta-

get försätta någon i nånting.

Om nu Hansson i realiteten varit misstänkt, så hade

antagligen förundersökningsledaren begärt att man

skulle utpostera vakter utanför Didiers sal. Men det

visste inte doktorn.

Doktorn sa, att det väl inte gjorde nån skada. Och mord

var ju allvarliga saker. Han var välkommen. Man skulle

ordna mat åt honom, sa hon.

”Mat och mediciner!”, sa Tilger muntert, men detta

inpass ignorerades av iranskan, som raskt lade på luren

med ett kort och professionellt ”Hejdå”.

En timme senare denna onsdagsförmiddag tågade Til-

ger civilklädd in på avdelningen, efter att ha avlämnat

pistolen i plåtskåpet utanför under överinseende av en

rödskäggig ”gorilla” i vit rock. Han försäkrade, att han

fått tillstånd, visade sin polisbricka, och såg sig nu om-

kring. Nu var det betydligt mer folk än under det nattliga

besöket, som Tilger gjort dagen innan. Klockan närmade

sig sakta elva och lunchtid. Sköterskor och biträden

sprang omkring och serverade mediciner, såg till att

patienterna duschade, att bäddar var rena, att doktorer-

na fick tag på sina patienter, att psykologer hittade rätt,

att ingen eldade i papperskorgarna, att man inte glömde

sina mobiler på laddning, att alla var där, o.s.v. Läkare

kom med kuvert och mobiler i händerna, lyssnade tålmo-

digt på patienter, som ibland ängsligt grep efter lång-

rocksdetaljerna och höll dem kvar. Det luktade tvättme-

del, ångest och piller och injektionslösningar och journa-

ler.

Tilger kände sig bedövad av intrycken och sökte sig till

en stor läderlappsfåtölj i ett hörn av dagrummet, bredvid

vilken stod ett litet bord med Hemmets Journal, Året

Runt och liknande tidningar på. Av Hansson och Gum-

mimannen syntes inte ett spår.

Nu hördes ett oväsen i en dörr, och plötsligt rullades

det in tre stora matvagnar av lika många extrabiträden,

som alla hade gigantiska nyckelknippor i en hyska i

byxan. I detsamma visade den stora klockan på väggen,

ovan en Van Gogh-reproduktion att lunchtimmen var

inne. Flickorna hade håret uppsatt och instucket i en

ihoprullad kökshandduk. Man serverade idag strömming

och mos. Det kändes lång väg. Det vattnades i munnen

på Tilger.

Nu började dock denne bli nervös, och han fick tränga

undan sina hungerkänslor. Hade Hansson skrivits ut,

eller vad var det fråga om? Han beslöt att fråga en skö-

terska. Nej, det var så att Hansson och Gummimannen

spelade pingpong nere i gymnastiken.

”Jaha”, sa Tilger och beslöt att vänta på de båda, som

säkerligen inte skulle missa strömmingen. Så ställde han

sig i matkön bakom en flicka, som var ohyggligt mager

och rörde sig stelt och obetydligt. Få av patienterna tyck-

tes yttra sig annat än om de hade något önskemål i den

ena eller andra riktningen: “Mat.”, ”Doktorn.”, ”Medicin”,

”Taxi”, ”Bok”, ”Säng”, ”Huvudvärk”, o.s.v. Men det var ju

å andra sidan vettigt.

De flesta av patienterna syntes leva i någon slags stark

spänning. Så utstrålade de också någonting, likt rädsla,

fientlighet, villrådighet, sorg, förtvivlan. Man såg på

långt håll hur det var fatt. Här var det en fattig tillvaro,

tänkte Tilger och led i tysthet. När han tog sin tallrik

med strömming och mos, så skämdes han och tänkte, att

han inte skulle kunna få ner en enda matbit i denna

miljö, om han inte visste att han fick lämna den. Han tog

så ett glas mjölk och en hård ostsmörgås också. Stäm-

ningen på avdelningen tycktes ha lugnat sig lite nu när

maten delades ut. Det var som i ett pingvinhus, tänkte

Tilger elakt. Den magra flickan tog ingen strömming,

men tre skivor gurka.

Då uppenbarade sig Hansson och Gummimannen i den

dörröppning, varigenom Tilger kommit in. Båda studsade

till, när de fick se Tilger. Hansson gick sedan och ställde

sig i matkön medan Gummimannen glatt kom fram till

Tilger och hälsade med utsträckt hand.

”Trevligt att ses igen!”, sa mannen med den vältränade

kroppen och log ett bländvitt leende.

”Vem vann?”, undrade då polismannen, som just satt

sig med sin bricka vid ett halvtomt bord.

”Ha.”, skrattade Gummimannen till svar, samt slog sig

ner invid Tilger, utan att först ta någon mat. Hansson

satte sig vid ett annat bord, långt ifrån.

”Du har inte ringt”, sa Tilger, medan han tog en bit

fisk, ”fick du inte lappen?”

”Jodå, … har inte haft tid. Har ...” sa den muskulöse

mannen och tittade ner i bordet. Jag …” Han tystnade.

Han hade en roman av Stephen King i fickan.

”Det är okey.”

”Jag …”

Men Gummimannens röst stockade sig mer och mer,

och han fick svårt att andas. Han fick också ryckningar i

ena sidan som kom honom att falla av stolen med ett

brak. Liggande på golvet fick han spasmer och ögonvi-

torna blottades. En sköterska och en skötare sprang fram

och hjälpte honom.

”Stackars Johnny!”, ropade en annan som rusade till

med ett glas vatten.

Tumultet fortsatte i c:a fem minuter, varefter man

ledde Johnny in på sitt rum. Tilger var skakad, och flera

av patienterna blev mycket oroliga av anfallet.

Efter maten flyttade Tilger till en fåtölj vid fönstret.

Han fann miljön fasansfullt och erbarmligt enerverande

och hoppades - om och om igen - att han aldrig nånsin

skulle hamna som patient på detta stället. Samtidigt

beundrade han vissa av patienterna här, som verkligen

utstod sin kamp stoiskt.

Hansson hade han förlorat ur sikte. Denne var förmod-

ligen på sitt rum igen, och Tilger visste nu inte hur hans

planer skulle kunna förverkligas. Dock beslöt han sig för

att inte ge upp utan att spendera dagen på avdelningen,

så som det var tänkt. Kanske Johnny skulle repa sig

riktigt snabbt. Någonstans hade han hört eller läst att

man blir trött i huvudet av ett epileptiskt anfall. Men

han visste inte.

Snart satt han och spelade brädspel med en äldre man

med kritvitt ansikte, och förlorade gång på gång. Tilger

försökte starta en konversation med mannen, men denne

mumlade bara, helt tandlös och satt, orörlig i den beiga,

tunna sjukhusjackan och undvek Tilgers blick. Till sist,

efter det Tilger pratat om promenadväder och att Trump

syntes bli omvald som president, sade nu äntligen patien-

ten något, i det tungan vispade saliv över bordet:

”Jag har inte sovit sedan 1992.”

”Oj.”, sa Tilger.

Man fortsatte att spela spelet i ytterligare en kvart när

mannen sa att han måste gå och vila sig. Tilger tackade

för en trevlig stund.

Sedan gick Tilger runt på avdelningen, tittade in i Di-

dier Hanssons rum, som denne delade med Gummiman-

nen, men båda två låg och sov, eller låtsades sova. Persi-

ennerna var halvt nerdragna.

Efter en stund begrep Tilger att det var vanligt här på

dessa avdelningar att patienterna gick och lade sig redan

med detsamma efter middagen, eller i varje fall vid sexti-

den. Många hoppades nämligen därmed kunna lura

sjukdomen, och sova bort den. Nu var det visserligen

oerhört sällsynt att nån sov sig frisk. Men försök gjordes

dagligdags.

På väg tillbaka till sin öronlappsfåtölj blev Tilger hej-

dad av en medelålders kvinna med en parant apparition,

ja, en osedvanligt ståtlig hållning, men med härjat an-

sikte, som, under det fingrarna vibrerade och grep i luf-

ten framför henne, mekaniskt mellan starkt rödmålade

läppar utstötte orden:

”Kan jag få en cigarett?”

Tilger rökte inte, och svarade just med en upplysning

om detta. Kvinnan gick då vidare till närmsta andra

person och upprepade sin fråga. Nu kom det en prakti-

kant fram till kvinnan och sa – halvt övertygande - att

om hon tre gånger sade något annat, oavsett vad, än:

“Kan jag få en cigarett?”, så skulle hon … få en cigarett.

Att detta ingick i en behandling, en s.k. ”social träning”,

ordinerad av överläkaren, en medicine doktor, förklarade

senare samma praktikant, som hette Susanna, för Tilger,

som häpnade över upplysningen. Susanna blinkade se-

dan lite, och himlade med ögonen, indikerande att hon

bedömda metoden grotesk.

Tilger skrattade till som svar, indikerande att det nog

var hans uppfattning också. Den var ju inte bara grotesk,

tänkte han. Den var ju omoralisk.

==================================

Tilger hade dittills trott att polisyrket var det mest

spännande yrket på jorden, men började nu misstänka

att det, att arbeta på Avdelning 37 överträffade allt.

Denna Susanna kanske kunde vara nyckeln till det

hela, tänkte Tilger också. Men sedan slog han bort tan-

ken. Han måste planera ordentligt. Han frågade Susanna

vad kvinnan som ville röka hette, och fick till svar att

hennes namn var Madeleine. Tilger beslöt sig för att gå

till Pressbyrån för att köpa cigaretter till den olyckliga

Madeleine. Han kände ett intensivt behov av att uträtta

något. Och motbevisa vetenskapen. Han gick och köpte

två röda Marlborough utan filter.

KAPITEL ARTON.

Bastionspetz och Ada Rehn ringde nu på hos Blessing

Palam, vars lägenhet låg dikt intill Edward Tegelkronas.

Blessings var en tvårummare med öppen spis, och med

balkong åt Pontoppidans Gata till. Sovrummet låg åt

denna baksida medan storarummet låg åt Abrovinschga-

tan, med västersol.

Blessing var hemma och öppnade iklädd en ljusblå

hemmadress som stod bjärt vackert mot hennes mörka

hy. Hon såg ut som ett mellanting mellan svart afrikan

och en indier. Bastionspetz var inte lättflörtad, men Bles-

sings leende och sätt att föra sig slog effektivt an i dennes

sinne.

”Jag förstod att ni skulle komma,”, sa hon neutralt och

visade in de båda in i storarummet.

Möblemanget, som stod lite snett och var interfolierat

med flyttkartonger av papp och trä, bestod mest av en

stor soffgrupp i glänsande brunt skinn. Längs fönster-

brädet mot gatan fanns en rad stora genomskinliga glas-

skålar, alla med vattenlevande växter i, vilka lät sina

långa lansettlika blad sträcka sig i långa kaskader ner

mot golvet framför elementen. Det mest häpnadsväck-

ande i inredningen var den jättelika elefantbete – nära

två meter - som hängde på väggen över soffan. På andra

väggar, vilka alla var nymålat kritvita, fanns det tiger-

skinn, buffel- och antilophorn, samt små huvuden av ett

slags sällsynta getter. I några snören fanns det även vad

som för gemene man syntes vara små mumifierade hu-

vuden av, kanske, människa.

”Kors då!”, sa Bastionspetz när han upptäckte att han

stirrade på döda människor.

Ada nästan skrattade.

”Vad skall man med detta till?”, frågade hon, troligen

avsiktligt taktlöst.

”Jag gillar det.”, sa Blessing och skrattade, äkta gene-

röst visande sina stora, fyrkantiga, vita tänder. ”Det

mesta har jag fått av min far. Han samlar på sådant här.

Vår familj kommer från Lagos.”

Bastionspetz nickade.

Det tog en stund för de både poliserna att smälta den

exotiska omgivningen. De nu också såg att de beträtt ett

oerhört vidsträckt, mycket tunt, zebraskinn.

”Ja, vi undrar vad du gjorde igår.” sa Bastionspetz se-

dan, i det han försökte manövrera sig ifrån skinnet till en

strimma av parkettgolvet.

”Jag var hemma. Jag håller fortfarande på att flytta in,

som ni ser. Det kommer en låda då och sen en låda då,

från pappa och också från min farbror.”

”Jaha, så du jobbar inte?”

”Jag är dansare. Just nu har jag inget engagemang.”

Hon såg sig lite om, som om hon beräknade utrymme,

och gjorde därefter - ståendes på zebraskinnet - en per-

fekt frivolt, baklänges. Att inte göra den framlänges är

den lite enklare varianten. Bastionspetz applåderade

artigt, och tänkte att det var längesen han sett något

sådant. Han hade själv aldrig kunnat göra någon frivolt

och skulle nog aldrig göra en heller.

Ada stirrade på de halvstora, torkade huvudena, som

hängde i en illustert mörkröd stropp. Det påverkade

hennes inre på ett egendomligt sätt. ”Tänk inte på,”,

tänkte hon, ”att detta är riktiga människohuvuden …”,

och sen stannade tanken.

”Ja, det är en annan kultur, - helt annan.”, förklarade

Blessing och log. Hennes läppar var mycket röda.

”Hörde du möjligtvis något konstigt i går? Eller du

kanske inte var inne hela dan?”, undrade Abraham, som

samtidigt höll ett öga på Ada.

”Jag sprang lite ärenden, men annars var jag hemma.”

sa den mörkhyade flickan. ”Jag varken upplevde något

konstigt eller viktigt eller någonting alls. Ingenting alls,

faktiskt”

Blessing talade snabbt och hade lätt för att finna orden.

Hon utstrålade en 100%-ig kontroll och en originell social

kompetens. Hon var elaborerad. Hon fullföljde sina rörel-

ser, och sina meningar och vad hon gjorde. Hon var en

fullföljare. En sällsynt fågel, sannerligen.

Ada gick runt och tittade i rummet. Hon pekade på

dörren till sovrummet och frågade:

”Och det är sovrummet?”

”Exakt. Där är ännu mindre klart.”, sa Blessing lätt och

sparkade till en liten kartong med bitar av träull i, så att

den for två meter och sen in i väggen.

”Nähä”, sa Ada. Hon pekade på en stor grön plastbur,

som stod i ett hörn vid fönstret, med en kruka med en

juckapalm på.

”Vad är detta?”

”En hundbur. Jag hade en hund, en bastard. Stor. Jag

fick ta bort honom. Han var för vild.”

”Jag tror vi är klara då.”, sa Bastionspetz efter en kort

tystnad. Ada kliade sig taktlöst i armvecket och suckade

på det sätt man gör när man är utled. Hon provocerade

givetvis.

”You are welcome.”, sa Blessing glatt, och visade ut dem

med lätta, graciösa rörelser. Hon hade minst tio armband

på vardera armen, och de rasslade av dyr plast.

Efter det de båda lämnat lägenheten och var på väg

nerför trappan, för att gå ner till Underkant och höra om

han hade något nytt att berätta, sa Bastionspetz:

”Det var en lycklig människa.”

”Du e rolig.”, sa Ada, utan att riktigt begripa vad Abra-

ham menade. Menade han att hon var barnslig?

”Jag bara hoppas att jag efter min död inte kommer att

torkas och att mitt huvud inte hamnar på nåns vägg, som

prydnad.”, sa Abraham sen.

”Mm.”, sa Ada.

”Hon kunde blivit en utmärkt polis. Verkade ha nerver

av stål.”, sa Abraham, när de lätt hukande båda två

svängde ner för sista halvtrappan ner till det diminutiva

mangelrummet. Varför i alla sin dar hade man gjort alla

källarrummen så små? Antagligen för att källaren i sin

helhet inte var större. Men varför var källaren inte

större? För att huset var byggt under kriget, kanske? Att

man överhuvudtaget hade byggt något under kriget! Om

det hade blivit krig nu, så hade man väl inte byggt hus!

Överdådigt var det hur som helst inte på Abrovinsch-

gatan.

KAPITEL NITTON.

Didier Hansson låg på sin säng med ett gult överkast

över sig. Gummimannen var inte inne på salen, men han

hade tagit en promenad, eftersom det åtminstone inte

just för tillfället regnade. Johnny var ju noga med att

hålla sig igång och sköta sin fysik. Det var nog bra att

sköta sin fysik, om man hade epilepsi m.m..

Didier blundade och led. Framför hans ögon virvlade en

form av ljus, som då och då tog osäkra former av gestal-

ter, gester och olika pulserande dimmor, interfolierade

med någon form av pilar, samt färggranna rundlar som

kom med oregelbundna intervall. Sin kropp upplevde han

som nedsänt i någon form av grav. Hur mycket han än

sjönk ner i denna grav, och han sjönk hela tiden, så vek

inte det ljusa skenet, som tydligen fanns inuti hans ögon

eller hjärna. Om han höll en hand för ögonen eller inte

spelade ingen roll. Ljuset var där. Didier längtade efter

mörkret. Om det bara blev mörkt framför hans ögon, så

han fick lite ro. ”Det underbara mörkret.”, tänkte han.

Ibland kom det även siffror framför hans ögon. Didiers

stora intresse var ju matematik, och han hade ett inner-

ligt förhållande till denna exakta vetenskap. Matematik,

som var grundad i logik. Logik, som var grundad i uni-

versum. Universum som var ett sakläge. Ett sakläge. Ett

Wittgensteinskt sakläge! Didier Hansson hade en intel-

lektuell idol. Det handlade om Ludwig Wittgenstein.

Mannen som tvivlade på ALLT. Och vars ”saker” aldrig

var ting, men ett slags översinnliga logiska atomer.

Varför skulle matematiken vara logisk? Frågan störde

honom. Eller, den både störde och befriade honom.

Varje störning var också egentligen en befrielse.

Fast mer genuint störde honom kanske just nu den där

polisen, som försökte få honom att … tänka efter. Han

ville inte tänka efter alls. Så fort han tänkte på gårdagen,

var det som om en falldörr damp ner framför hans inre

öga, och allt han såg var en grå vägg. Visst kände han till

förträngningens mekanismer, så som till exempel Freud

framställt dessa i sin berömda Drömtydning från år 1900,

men vad hjälpte det? Trrrraumdeutung.

För övrigt var han just nu övertygad om att han kunde

inbilla sig vad som helst. Vad nu det innebar. Det var

verkligen en filosofisk fråga. Man kunde nog bara ställa

sig en sån fråga, om man var verkligt ung. Vilket ju Di-

dier var.

Om natten kunde han se ett par vilddjursliknande gula

ögon stirra på sig. Om någon människa var olycklig, så

var det han! Var han rent av skyldig? Fast givetvis, på

den här avdelningen fanns det gott om människor, som

föreföll ha ett helsicke. Men de flesta var nog inte med-

vetna om det, på det starka sätt som han själv var. Där-

för var det mest synd om honom. ”Det var definitivt mest

synd om dom, som hade ena benet kvar i de förnuftigas

värld!”, tänkte han. Om man var helt vansinnig, så

kunde man ju knappast lida, eftersom man då inte kunde

inse något på djupet, och ingenting var för den vansin-

nige verkligt, menade Didier Hansson, som, relativt nöjd

med denna [ f.ö. helt felaktiga ] slutsats, drog den gula

filten, som liknade ett överkast, fullständigt över huvudet

och försökte - åter och åter igen - att sova bort alltihop.

Som om det hela var en ond dröm. Om man bara fick

sova ostört, och tillräckligt länge, så skulle definitivt den

där luckan, som fallit ner, dras upp, och man skulle åter

klart kunna se vad verkligheten hade att erbjuda!

Hettan i huvudet var verkligen outhärdlig. Huvudet

var som en varm klump. En gröt. Han vände och vred sig.

Och han var inte det minsta sömning. Nu var det dessu-

tom snart lunch. Hem kunde han inte åka, för då kom

polisen och frågade. Han skulle be om en Stesolid, tänkte

han. Eller rent opium. Eller torralkohol. Dom kanske

hade nån lösning. En lösning. ---- Själva dubbeltydighet-

en fick honom lugnare. Om han upprepade ordet ”lös-

ning” flera gånger, så skulle han, just i själva oscilleran-

det av betydelser, kunna vagga sin själ till ro, tänkte han.

”Lösning, lösning, lösning.” ”Borsyrelösning.” ”Bor”,

”Bormann.” Ingenting var som dubbeltydigheten, tänkte

han. I dubbeltydigheten fanns en svävning. Varför fanns

det inte dubbeltydigheter i matematiken? Man kunde

suggerera sig. Det kunde man. Fast Wittgenstein hade

faktiskt försökt tänka sig en matematik med två svansar.

Eller något sådant. En matematik där man kunde välja!

Om man inte var vansinnig, så kunde man suggerera sig

till det. Säkert.

”Lösning,

lösning,

lösning….”,

”Opium!”….

”Lösning, lösning….”,

”Mordmisstänkt.”,

”Lösning.”

KAPITEL TJUGO.

Greg Nelson hade besökt de båda affärer, som på ett

nästan kusligt elegant sätt med sina övervakningskame-

ror kringrände fastigheten Abrovinschgatan 24½. Med

benäget bistånd av de båda innehavarna, en iranier och

en turk, hade Nelson samlat in kassetterna med film.

Han satt nu på tredje våningen i den lilla polishusskra-

pan vid Skånegatan denna onsdagsförmiddag och grans-

kade filmerna från gårdagen i en version av iSpy, ett litet

videoprogram, i sin laptop. Greg hade erövrat titeln po-

lisassistent denna dag, efter att ha varit polisaspirant i

ett halvår, och kände sig mycket stolt över, och bekväm

med, de nya axelklaffar som prydde den ljusblå skjortan.

Vid sidan om sig hade han ett par burkar Coca-Cola. Han

tog en klunk, och utbrast. ”My God!”

Han vevade nu filmen från servicebutiken som visade

framsidan av huset, från Dobermanngatan, som visade

huvudporten till Abrovinschgatan 24½. Han startade vid

tisdag klockan tolv, och klickade sig framåt. Gregs an-

sikte lystes upp av datorskärmen. Han hade ett ungt,

sympatiskt, blekt och vänligt ansikte.

Ansikten är ju en välsignelse. Tänk på hur mycket ett

ansikte säger och gör! Men man kan här givetvis inte tala

om ögon, näsa och mun och deras relativa placering. Inte

med någon större framgång. Det handlar inte om att

känna igen.. Ty ett ansikte är i själva verket primärt en

slags spegling av ett inre ansikte. Inom varje människa

finns ett slags väsen, som är kopplat till ett inre ansikte,

ett sakta ansikte, som alltid utstrålar en sanning inom

personen. Och hos Greg såg detta sakta ansikte nu lika

fridfullt ut, som hans yttre. Han stod i samklang med sig

själv.

I ungdomlig, oskuldsfull iver vevade han filmen, och

iakttog vad det var för personer som gick ut och in ur

fastigheten under tisdagen.

Ibland handlar det dock om att känna igen. Då är det

bra, om man förutom iSpy har ett ansiktsigenkännings-

program. Det hade inte Göteborgspolisen och inte Greg

heller. Han skulle skaffa. Men det hade inte hunnits

med. Man var lite underbemannade. Sa man.

Klockan 15.12 syntes en man lämna Abrovinschgatan

24½ via porten på framsidan, och, något vinglande, ta sig

mot busshåll-platsen, som befann sig något närmare

kamerans placering än porten. Så befann sig mannen,

när han inte skymdes av några träd, som ju stod kala i

hösten, rätt synlig. Greg zoomade in. Mannen hade

cendré hår, och en mycket lång näsa, som nästan

sträckte sig till hakspetsen. Övriga personer, som kom

och gick mellan 12.00 och klockan 16.00, var bland andra

postkillen, en kvinna med en Chowchow, samt ett flertal

av de ungdomar som bodde i huset. Greg tog bilder på

ansikten och förde över dem i en mall, så att han fick en

serie, som därifrån kunde identifieras lätt.

Sedan laddade han kassetten från kebabrestaurangen

på Pontoppidans Gata. Här kunde han se baksidesin-

gången, över vilken fönsterraden som löpte vertikalt

ända upp till byggnadens tak visade trapphusets inre.

Där kunde han då se, hur en dam var ute med soporna

vid ettiden, men även hur det körde fram en bil, en

mörkgrön stor SUV, på den smala asfalterade strip som

löpte bakom huset som en brandgata. Ur bilen hoppade

en ung man med brett ansikte och ansat skägg, klädd i

mörka kläder, och försvann in genom porten. Detta var

vid 14.30. Han kom ut igen först 15.30, verkade då nervös

och körde iväg ensam. Men vad som intresserade Greg

mer, var allt det ”spring” som förekom bakom glaset till

entrédörren på baksidan, kring klockan 15.00. Detta

”spring” var ytterst svåranalyserbart, och Greg kallade

nu på sin kollega i rummet intill, Kondrad Pettersson, för

att få honom att hjälpa till med analysen av det man i

videoredigeringsprogrammet kunde skönja av de bilder,

som visade baksidan av Abrovinschgatan 24½.

Man drog upp bilderna tills pixlarna nästan var stora

som A4-ark, jämförde, gissade och syftade och efter flera

timmars arbete, så kom man fram till en analys av vad

man TRODDE sig se. Filmen visade händelserna, som

utspelades kring klockan tre i det utrymme, som alltså

var strax utanför dörren till källaren, inne i vestibulen,

på husets baksida:

I källaren befinner sig nu den mördade, Grit, som syns

ha gått ner och lämnat och återvänt till tvättstugan un-

der dagen, medförande sin tvätt och sin lilla röda radio-

apparat. Två personer, en svart kvinna och en vit man,

går 14.40 nerför trapporna till baksidan. Mannen, som

har mörka kläder, bär en röd låda, eller väska, och sätter

ner den när de kommer till husets bakdörr. Uppenbarlig-

en är den mannen identisk med den man som kom och

som åkte med den mörkgröna SUVEN. Sedan börjar en

slags kalabalik. Man lämnar väskan, som på något sätt

syns försvinna. Och sedan blir det ett slag tomt bakom

dörren, ur den kameravinkel allt ses genom. Så, efter c:a

5 minuter kommer ytterligare en person, en man, en

smalare man, ner till nedre farstun, vid bakdörren. Han

tycks också ha ett ärende till tvättstugan. Sen är det

lugnt några minuter, tills den smale kommer rusande

upp från källaren. Han rusar sedan vidare uppför trap-

porna, vilket man kan se från Pontoppidans Gata, och in

i sin lägenhet till höger på tredje våningen. Detta syns

alltså vara – vad Greg kan förstå, med ledning av en

förteckning över hyresgästerna, som han har bredvid sig

– Didier Hansson.

Efter ytterligare 10 minuter kommer paret med väskan

eller lådan upp från källaren. Klockan är 15.07.. Nu bär

de denna, som är röd, eller har ett rött emballage, ända

upp till en lägenhet, också denna på tredje våningen, fast

till vänster, på andra sidan om Tegelkronas lägenhet.

Blessing Palams. Klockan är nu 15.20. Sedan kommer

polisen.

Rent teoretiskt skulle den man, han med näsan, som

lämnade huset genom huvudentrén 15.12 kunna ha mött

paret med den röda lådan, inne i trapphuset.

”Så, då vet vi”, sa Greg till Kondrad, ”att mördaren

antingen är någon av de två i det paret, som försvann in i

Blessing Palams lägenhet, eller Didier Hansson eller så

är mördaren här, vid 15.20, kvar i källaren och hittas

inte av polisen, som kommer dit då. Eller hur? Det finns

ingen annan väg ut ur källaren, än genom dörren, som

vätter mot den lilla farstun som vätter mot Pontoppidans

Gata eller genom fönstren i tvättstugan, som likaså täcks

av kameran på kebaben på Pontoppidans Gata”

”Jaa.”, sade Kondrad som tog sig om hakan och sävligt

stirrade på filmrutorna, som Greg varsamt klickade

”Forward” eller ”Back” och ”Stop” på.

”Kanske dags att slå en signal till Bastionspetz om

detta. Det borde förenkla…”, sa Greg och lyfte upp sin

iPhone.

”Konstigt, att inte den där Didier kunnat klämma ur

sig nåt…”, sa Kondrad. ”Det egendomliga paret ser ju

jädra skyldigt ut…”

KAPITEL TJUGOETT.

Tilger Berg satt på sin nyfunna favoritplats på avdel-

ningen, fåtöljen invid fönstret, och väntade på att anting-

en Gummimannen eller Didier Hansson skulle dyka upp i

dagrummet. Den äldre mannen, som inte sovit på åratal,

satt vid ett av de runda matborden och försökte lära en

blek, halvfet flicka att spela schack. Flickans ögon var

egendomliga. De var blå, och de skelade inte, men när de

såg på något så tycktes blicken liksom gå runt föremålet

eller personen. Det tycktes omöjligt för henne, eller för-

bjudet, att möta en blick, och så höll hon hela tiden hu-

vudet något nedsänt och kikade försiktigt på världen

genom en liten glugg av styvkrulligt, halvlångt mellan-

blont hår, som satt uppfäst på vardera sidan huvudet

med ljusblå plastklämmor.

Efter att ha provat hästens originella svängar ett par

gånger, så tycktes flickan tröttna. Hon vred nu på huvu-

det och såg istället nästan rätt bakåt, mot ett hörn vari-

från hördes skratt, utan att märkbart vrida kroppen. Det

var kvinnan med den raka hållningen, som jämt bad om

en cigarett, som nu kallt och metalliskt skrattade åt nå-

got hon såg på tv:n intill. Hon satt ungefär en och en halv

meter ifrån den, och såg på ett program om hur man klär

sig snyggt till bröllop.

Tilger blev alltmer dyster av miljön. Det började krypa i

honom och han tänkte återigen plötsligt på möjligheten

att han skulle hamna här, och vara tvungen att vara här

veckovis, månadsvis eller år. En psykiatrisk avdelning av

detta slag liknar kanske i mycket de gamla mentalsjuk-

husens avdelningar, tänkte han. Sjukdomarna är natur-

ligtvis desamma nu som de var förr. I visst avseende var

det fullkomligt tröstlöst, eller så var det bara som han

uppfattade det hela.

Då studsade Gummimannen in genom dörren, som

hölls uppe av gorillamannen. ”Aah,”, tänkte Tilger, ”han

har hämtat sig nu!” Och gummimannen kom, med ett

stort leende, fram och gjorde high five.

”Jaja”, sa han, ”så du har inte fått igång Didier än?

Eh?” skrattade han och slog sig ner i en fåtölj intill, efter

att ha flyttat på en trave spelkort som låg där.

”Nä.”, sa Tilger och lutade sig fram och såg den intagne

i ögonvitorna, ”du skulle inte kunna hjälpa mig och fråga

honom, om det är något som han vill berätta?”

Gummimannen stirrade på honom. Tilger såg avskyn i

dennes ögon och insåg att här hade han verkligen inte

bara gjort bort sig, men här hade det verkligen blivit

alldeles, alldeles fel. Och Gummimannen reste på sig,

skakade demonstrativt på huvudet och gick sen och satt

sig i en fåtölj i andra änden av dagrummet. Han satt

sedan där och läste Kalle Anka.

Då såg Tilger att morsmördaren kom gående i korrido-

ren. Denne svängde av och gick fram åt Tilgers håll.

”Vad gör du här?”, frågade han. ”Du är ju inte sjuk.”

”Nä, alldeles rätt,”, sa Tilger, ”jag är på besök.”

”Hos Didier?”

”Jepp.”

”Varför är du inte med honom då?”

”Han är för trött.”

”Han är inte sjuk han heller. Han är bara chockad.”, sa

morsmördaren kallt.

”Är han? Hur vet du det?”

”Man lär sig på ett sånt här ställe. Man ser det med

detsamma. Om man inte ser med detsamma, efter att ha

varit här i en månad, så är man korkad i huvet.”

”Aah.”

Tilger funderade, allt medan den unge mannen stod

nästan lutad över honom, förklarande de psykiatriska

avdelningarnas eviga sanningar.

”Vad är han chockad över då?”, klämde Tilger i med,

och tänkte att detta kunde, möjligen, vara det sista han

själv sa här i livet. Den andre såg pigg och stark ut, och

hade ju – som Tilger insåg – inga särskilda hämningar.

”Det är väl nåt han har sett.”, sa desperadon.

”Ja, undra vad de e…”, sa Tilger.

”Fråga honom. Han behöver nog berätta. Om man bara

pratar, så brukar allt släppa.”

Tilger nickade. Det lät ju vettigt. Den andre satte sig

och tog fram en anteckningsbok ur kavajfickan.

”Se här! Jag håller på att skriva en bok. Vill du läsa?”

Tilger sken upp och tog boken, vred och vände på den

lite, och såg att författaren skrivit sin namn – Christian

Beaufontane - på försättsbladet. ”Detta är inte ovanligt

bland aspirerande skriftställare”, tänkte Tilger, och bör-

jade sedan med kapitel ett, vars första tio rader var det

enda, som ännu var skrivet. Han hade inte väl börjat läsa

texten, som i mycket handlade om blod, yxor och knivar,

då Christian ryckte åt sig boken, och började skratta åt

alltihop, - som det verkade.

”Asch, jag bara skojade.”

Nu svettades Tilger och tänkte, att detta knappast var

någon idé. Här fanns inte en enda normal människa!

Trodde man att nån var normal, så blev man stunden

efter besviken.

Christian avlägsnade sig med långsam vaggande gång.

Uppenbarligen levde denne i en helt egen värld. Tilger

pustade modfälld ut och satt ett slag och såg sig omkring,

vankelmodig. Praktikanten Susanna dök upp som en

frälsare för polisassisten. Att man behövde en viss ut-

bildning för att kunna hantera en del patienter på en

sådan avdelning, var inget som Tilger denna dag insåg.

”Ååh.”, ropade han till, glatt men nervöst, ”Jag undrade

just vart du tagit vägen.”

”Här e en hel del att göra.”, sa hon, och hon lade, som

hon kanske ofta gjorde i denna miljö, en hand på hans

axel. Tilger nickade och tänkte att det kändes väldigt

skönt. Det kändes att denna hand inte tillhörde någon

som var sjuk. Han undrade dock plötsligt – i irritation

över hur extremt lugnande den handen var - hur det gick

för Bastionspetz och de andra, och ursäktade sig. Han

måste ringa. Han stod inte ut med stället han befann sig

på.

Snart stående intill ytterdörren ringde han upp Abra-

ham.

”Hallå!”

KAPITEL TJUGOTVÅ.

Blessing, nu i mörkviolett åtsittande dräkt, som fick

henne att se ut som en dam, väntade besök. Pojkvännen

Bogdan skulle dyka upp. De hade en hel del att tala om.

Vad hade de inte ställt till med? Helt oförskyllt, men

ändå! Nu ringde det i porttelefonen, och Blessing gick

hastigt fram och tryckte på den lilla vita knappen på

sidan, som gjorde att låset till entrédörren till Ab-

rovinschgatan 24½ klickade upp. Efter någon minut öpp-

nade hon, utan att invänta någon signal på denna, sin

ytterdörr och släppte in sin partner in crime, Bogdan

Lingenport. Denne var en blek, stöddig pojkman med

östeuropeiskt utseende. Han var kortväxt och muskulös,

välklädd, med ett påfallande brett ansikte, djupt liggande

bruna ögon, svart kortklippt skägg och en ansiktstatue-

ring som täckte halva vänster kind.

”Bogdan, du är ju sen ….”, klagade Blessing och grep

tag i Bogdans överarm, men denne skakade sig loss och

fortsatte med snabba kliv in i det exotiska storarummet.

”Hur mår han?”, frågade Bogdan kyligt och slängde

ifrån sig ett litet brunt paket, som han burit under ar-

men. Det hamnade, rullande två varv, i skinnsoffan.

”Bra.”, sa hon kort. ”Han har sovit.”

Hon stod mitt i rummet och medan hon talade gjorde

hon oupphörligen tåhävningar. Då och då såg hon i mobi-

len. Hennes blick var denna dag hård.

”Har polisen varit här?” Bogdan halade upp en liten,

halvt genomskinlig, brunaktig flaska, som kanske rymde

en halv deciliter vätska, och skruvade upp korken och tog

en liten klunk. Det smakade illa, men den lille smidige

mannen, som såg ut som en gangster, lyckades dölja sin

ovilja inför beskheten. Bogdan var opiummissbrukare.

Blessing nickade och strök med händerna över dräk-

tens siden. Hon såg enastående ut.

”Dom anar ingenting.”, tillade hon.

”Då kanske vi kan vänta med att agera tills i natt.”, sa

Bogdan, ”För om allt bara är planerat och går lugnt till,

så klarar jag det. Jag vill inte ha panik, alltså!”

”Du vill?”, sa Blessing.

Bogdan satte sig på ytterkanten av en av soffans kud-

dar och slog sig sen tankfullt på tinningen.

”Men det myllrar av snutar här.”, sa han sen. ”Vi kom-

mer aldrig att få ut honom.”

”Då får vi väl steka upp honom då!”

”Det gör jag inte.”

”Men, du sa ju att du skulle göra det?”

”Det var bara prat. Jag gör det inte. Jag kan inte.”

”Nähä. Om vi alltså inte kan få ut honom ur huset, och

inte kan steka upp honom, vad gör vi då? Jaja, nu kom-

mer i alla fall snart Lalonde.”

Blessing sköt fram hakan något lite och slog ihop hän-

derna. Hon var ingen hysterika precis. Relationen mellan

den mörkhyade danskonstnärinnan och den muskulöse

ynglingen tycktes vara ytterligt spänd, något som illu-

strerades bland annat av det faktum, att de ännu inte

alls rört vid varann, men tvärtom höll flera meters di-

stans.

”Lalonde ja.”, sa Bogdan dystert och tuggade luft med

sina breda käkar. Blessing betraktade sin pojkvän. Hon

beredde sig att säga något.

Då ringde det på dörren.

”Herregud, vem är det? Lalonde kan inte vara här.”

”E de polisen igen kanske?”, undrade Bogdan och såg

sig omkring, grabbade tag i paketet och stack det i inner-

fickan, vilket gjorde att kavajen missformades förfärligt.

Paketet innehöll korv. Blessing försökte kika genom titt-

hålet, men där syntes bara en skugga. Då öppnade Bles-

sing dörren.

KAPITEL TJUGOTRE.

Tilger knackade försiktigt på dörren till den dubbelsal

där Didier Hansson låg. Det kom inget svar, men besöka-

ren sköt ändå upp den breda dörren med det stora, egen-

domligt böjda matallhandtaget. Persiennerna var halvt

nedfällda och rummet låg i dagskymning. Didier låg och

stirrade i taket. Med ena handen trummade han lång-

samt på täcket och man hörde kanske också ett litet

mummel.

Tilger Berg tog steg efter steg in i rummet.

”Didier!”, viskade Tilger, ”det är jag. Polisen.”

Trummandet på täcket avstannade omedelbart. Didiers

ögonlock vibrerade något och det ryckte i hans panna.

Kanske var ändå något på gång, tänkte intränglingen.

”Du behöver inte svara. Men det kanske skulle hjälpa

om du pratade? Du kanske skulle må helt bra efter vi har

pratat?”, sa Tilger, som nu var nästan ända framme vid

bädden.

”På det här stället är folk ärliga.”, sa Didier, vilket var

så gott som det första han sagt, sedan han blev inlagd på

avdelningen. Uppenbart var, att han hade lyssnat, sett

och förstått mycket av vad som hände på Psykiatriska

Klinikens psykosavdelning. Ty här stod just begreppet

”sanning” högt. Lika uppenbart var att yttrandet hade

flera bottnar. I ett avseende var det givetvis en passning

till Tilger, vars uppträdande i mycket var präglat av list

och manövrar. Där stod givetvis Didier högre med sin

tystnad och sitt enkla beteende, starkt präglat av splen-

did isolation.

”Du har ingenting att berätta?”, undrade Tilger, något

bragt ur fattningen.

”Nej, vad skulle det vara?”, svarade Didier, som i detta

ögonblick svepte täcket åt sida, steg upp, tog på sig

skorna för att därefter raskt passera förbi Tilger ut i

korridoren. Väl ute i korridoren började han söka efter

kaffevagnen, där det nu också fanns nybredda smörgåsar,

en del med sylta på, andra med kassler, och åter andra

med sill och ägg.

Tilger följde efter på avstånd, och han kände nu, att

han blev mer och mer iakttagen, både av Gummimannen

och morsmördaren, men även av andra patienter, som

allihop tycktes känna på sig exakt vad som försiggick

mellan honom själv och Didier. Och det tycktes som om

de tog Didiers parti och inte mycket länge till tänkte tåla,

att Tilger fortsatte att störa Didier, i vilket ärende det nu

var. Den ende som tycktes inta ett objektivt förhållnings-

sätt var den bleke mannen som aldrig sov. Dennes blick

var mild och förstående mot alla.

Med denna plötsliga insikt, om sin utsatthet och även

med hänsyn till Didiers mycket klara negativa besked, så

fattade den unge polisen beslutet att söka en omedelbar

exit, med hjälp av den kraftfulle vårdarvakten. Han blev

- efter en kort konsultation med expeditionen - snart

utsläppt, och såg på sin klocka, som nu var vid pass

12.00. Tilger manövrerade sig ut ur den stora byggnaden

gick snabbt mot parkeringen.

”Helvete också.”, sa han och satte sig i förarsätet.

Ofta nog hade han, bara under den korta tid han varit

polis, upplevt att man tog parti MOT polisen. Det fanns

en sådan kultur, speciellt hos folk som hade det lite

sämre ställt. ”Sanningen,”, tänkte han ”ja, alla var ju

intresserade av den.”

Tilger hade inte just nu vare sig förmåga eller lust att

utveckla något resonemang om Sanningen.

Kanske hade han önskat sig besitta en bred reflexion,

som innefattade begreppet ”dubbel sanning”. Var det inte

så att man kunde betrakta ett psykiskt tillstånd från

både en psykologisk och en biokemisk synvinkel?

Psykisk sjukdom var – skulle en oberoende iakttagare

säga - ett enda odelbart helvete, som kunde betraktas

utifrån ett biokemiskt perspektiv, likaväl som ur ett

psykologiskt. Om något hände i ett psyke, så kunde man

dels märka det genom att studera psykologin, men det

kunde också avläsas biokemiskt, om man hade känsliga

instrument och bra metoder.

Kunde inte också Sanning vara både existentiell och

beroende av en viss egenartad mix av signalsubstanser.

Nja, inte riktigt. Sanningen är ju en. Man kan se den

från olika håll. Men en är den. En sanning har givetvis

inte något kemiskt utseende. Om det inte gäller en san-

ning inom just kemin.

Sanningen för Didier var också en. Även om den san-

ning det gällde, hos Didier, kanske var blockerad, för-

trängd. Även om det var så, att Didier inte kom ihåg vad

som var sant, så var sanningen densamma. Även denna

förträngning kunde mätas i en förhöjd halt av ett ämne,

så var ändå sanningen en.

Men detta tänkte inte Tilger. Ty hans tänkesätt var,

som sagt, inte sådant. Han var förbannad för att Didier

inte kunde haspla ur sig vad han sett i källaren. Och

Tilger trodde att orsaken till att Didier inte gjorde det,

det var helt enkelt för att Didier var ”en elak dj-vel”.

Så startade Tilger sin Mazda, som för tillfället endast

gick på tre cylindrar då det var fel på tändkabeln, och

körde in till centrum, mot Skånegatan och polishuset.

I ren frustration så körde Tilger fel och hamnade nu på

en väg som ledde till Tingstadstunneln och ut till Hising-

en, dit han inte alls skulle. Själslig sanning inte polisens

sak. Man hade helt enkelt att avgöra enkla ting, såsom

vem som hade mördat Grit. Konstigare var det inte för

polisen. Att avgöra detta var varken djuppsykologi, bio-

medicin eller filosofi.

KAPITEL TJUGOFYRA.

I mangelrummet kom nu Bastionspetz in till Underkant

och Ada Rehn efter att ha talat med Greg.

”Vad har vi nu då? Klockan är nu 13.00. Jaha.” Bast-

ionspetz såg sig omkring.” Jag har nyheter, men jag vill

först höra era. ”

”Ja, fru Franscetti och fröken Ahlberg har jag talat med

här på kontoret.”, sa Stellan Underkant. ”Dom var både

extremt oroliga. Dom kände inte offret, men hade talat

med henne, bland annat i tvättstugan. Det var en udda

människa sa dom, men oförarglig. Hon var inte så intres-

serad av umgänge. I alla fall inte med dom, sa tanterna. I

vilket fall som helst, så var de båda oroliga för att bli

nästa offer och bad att få slippa öppna dörren. De ville att

vi skulle ringa först.”

”Jag förstår.”, sa Bastionspetz. Han bytte genast ämne.

Förståeligt nog, med tanke på vad han nu visste.

”Jo. Greg har ringt och meddelat resultaten av kamera-

övervakningen. Otroligt. Det verkar som om det kan var

Blessing, den mörka flickan, som är inblandad i alla fall.

Tillsammans med en man. En okänd man. Troligen en

pojkvän. Dom syntes utanför källardörren här, minuter-

na innan mordet. Så jag kan bara föreslå, att vi frågar

henne vad hon gjorde där.”

”Men vad kan ha hänt? Har vi alls någon idé om vad

som hände?”, undrade Ada. ”Skall vi inte veta mer innan

vi ….”

”Vidare vet vi också,”, fortsatte Bastionspetz ivrigt,

”enligt Greg, att Didier Hansson var i källaren samtidigt

som paret Blessing, om vi kallar dom så, och då kan vi ju

kanske fråga Didier mer specifikt om just det….”

”Om Blessing blånekar, vad gör vi då?”, undrade Un-

derkant och slog med ett finger på kinden.

”Jag förstår inte detta.”, upprepade Ada enkelt.

”Vi måste göra en husrannsakan hos Blessing. Vända

upp och ner på allt!”, sa Bastionspetz bestämt. ”Hon

kommer inte att gå med på något. Du såg hennes stil,

Ada? Vi behöver bevis. Det är jag som är utredningsle-

dare, så vi kan gå dit meddetsamma.”, sa Bastionspetz.

”Hon var ju inne, synlig, för inte så längesen.”

Ada satte sig vid en mangel och begravde huvudet i

händerna. Hon vaggade av och an.

”Det stämmer inte. Grit Pinnolte blev inte mördad! Hon

blev inte mördad! Blessing hade ingen anledning att

mörda tanten!”

I detsamma måste Ada ha kommit åt en knapp på

mangeln, ty utan vidare tog mangeln med ett mullrande

tag i hennes långa svarta hår och drog in det, och började

med att mangla detta. Ada gallskrek, Underkant gall-

skrek och Bastionspetz gallskrek. Agnes Mantelstjärna

och en annan polis, vid namn Boltzmann, som befann sig

i entrén, för att tala med hyresgäster, kom rusande med

dragna pistoler. Efter c:a två minuter, under vilka Bast-

ionspetz och Underkant febrilt försökt få stopp på mang-

eln, stannade denna med ett ryck av sig själv. Men det

sista rycket var det ryck, som närapå drog av Ada hela

vänstersidan av håret, och hon svimmade nu fullständigt,

och blodet rann från hennes huvud i floder ut över golvet

i mangelrummet.

Agnes ringde efter en ambulans, och sen åkte Bastion-

spetz, Underkant och Ada i ilfart upp till akuten på Sahl-

grenska.

”Detta är typiskt.”, sa Bastionspetz, när han och Un-

derkant följde akutpersonalen ett stycke på väg på inta-

get. Nu var emellertid allt ljus på Ada. Och alla händer

hjälptes åt för att försöka få ordning på henne.

”Jag har alltid varit j-vligt rädd för manglar. Ända sen

barnsben.”, bekände Underkant, som ryggade inför alla

tuber och slangar.

”Ja, manglar och centrifuger är ju definitivt farligare

än det mesta.”, menade Bastionspetz. I handen hade

Abraham en hög av blodigt hår i en påse. Kring Adas

huvud hade ambulanspersonalen virat en handduk. Nu

höll man koll på blodtrycket och pulsen, och Ada låg där,

blek som en prinsessa, på den gröna bädden i akutrum-

met.

”Det är chocken som är det farligaste.”, sa sjuksköters-

kan, en ung man, som talade malmöitiska.

”Håret e ingenting.”, tillade han, och stirrade gåtfullt

på Bastionspetz, som satt där i sin polismundering på en

metallstol och höll Adas hand. Ändå var det bevisligen

utryckt med rötterna.

KAPITEL TJUGOFEM.

Edward stegade nu, i det han välte omkull en liten golv-

stående Aspidistra som han hade haft stående i hallöpp-

ningen, mot dörren mot trapphuset. Han hörde hur Mel-

bourne långsamt klev upp för trapporna. Varför han inte

tog hissen visste inte Edward. Edward väntade och

blängde inåt mot blomman. Så nådde Melbourne Ed-

wards våning. Besökaren var denna dag nykter. Han

hade en buktig portfölj i handen och var klädd i en lång,

grön trenchcoat och smalbrättad jägarhatt.

Väl insläppt hos Edward blev han presenterad för

Carsten och Benno. Stolar drogs fram och snart satt de

tre gästerna i en oregelbunden fyrkant på dessa, medan

Edward ordnade med mer kaffekoppar. Melbourne hade

ett stramt uttryck kring munnen. Han var nyrakad, nå-

got rosa i hyn och behöll hela tiden jägarhatten på. Det

visade sig att Melbourne i portföljen hade haft med sig

Maryland Cookies. Två paket. Edward hade tänt små-

lampor här och där i lägenheten, ty det var grått ute, och

novembermörkret var lite pressande.

”Ja, mord ja.”, sa Edward och serverade Nordströms

kaffe. Melbourne hade nämligen reda på att det skett ett

mord på Abrovinschgatan.

Benno, som hade tagit plats i soffan bredvid Castor, gav

sin syn på saken:

”Man mördar ju någon i tvättstugan för att det går fort

att dra därifrån?”

Ingen kommenterade detta, då det helt klart tycktes

som om Melbourne förberedde ett anförande. Över hu-

vudtaget hade denne, sedan steg in betett sig som om han

hade något att berätta. Något nytt och viktigt. Det var

bara det att Edward inte ville pusha, och de andra två

var ganska villrådiga, men alla hade säkert märkt denna

extrema turgor, denna sinnets spänst, hos Melbourne.

Denne var visserligen en helt okänd människa för Benno

men inte för Castor, som ju sett Melbourne döfull. Detta

stod livligt i Castors minne. Ty Melbourne hade ju inte

bara varit lite full, men plakat. Men nu var han inte det.

”Jo.”, sa Melbourne”, jag var ju här igår.”

Edward tänkte på, att Melbourne inte brukade komma

med tomt prat. Melbourne var en kvalificerad människa.

Han skulle definitivt inte göra stora föranstaltningar och

så till sist komma med något helt oviktigt, som en giss-

ning, en reflexion eller något ditåt. Melbourne var något

så sällsynt som en handlingens man.

”Jag blev vittne till något egendomligt igår.”

Edward, Castor och Benno hoppade alla till. Castor

kunde inte hålla sig, utan skrek:

”Såg du vad som hände??”

Edward kunde inte tro, att Melbourne hade sett vad

som hänt. I så fall skulle han ju omedelbart ha vänt nere

i trapphuset och kommit upp till Edwards lägenhet igen,

tänkte han.

”Jag tror jag vet vem som är mördaren.”

”Ååh.”, sa Benno, vars ansikte lyste av förväntan.

”Sluta nu!”, sa Edward, ”Håll oss inte på halster här!

Berätta!”

”Jag tar det från början. Allt måste förstås i sitt sam-

manhang. Jag tror att jag minns helt klart, trots att jag

inte var helt nykter vid observationen.”, insisterade den

belevade docenten, vars förnamn av oklara orsaker sam-

tidigt var synonymt med namnet på en stad i Australien,

där han aldrig hade varit.

De tre lyssnarna lyckades alla bekämpa sin vrede.

”Jag hade sovit en stund, efter att ha tagit en dusch här

i badrummet igår. Och då när jag vaknade upp, var jag

definitivt mindre redlös. Eftersom jag ändå inte mådde

bra, och negativiteten över att stört dig, Edward, var så

stark, så beslöt jag att fly hemåt. Jag rafsade ihop mina

byxor och skjorta, klädde mig, kollade plånbok, nycklar

och mobil och gav mig utan vidare av. Jag öppnade dör-

ren till farstun, ty jag ville se om det var nån där. Helst

ville jag nämligen smyga mig iväg osedd. Jag såg ingen,

och så klev jag ut, och stängde sedan försiktigt igen din

ytterdörr, Edward, så att den gick i lås.”

Alla tre lyssnade spänt. Melbourne satt på framkanten

av en smutsgul fåtölj som bara var aningen större än en

klubbfåtölj, gestikulerande med händerna.

”Jag hade bara kommit en halvvåning ner, när jag

mötte, eller, rättare sagt, hann ikapp, två personer som

förflyttade en stor låda nerför trapporna. Dom hade strax

innan stannat till, antagligen för att jag inte skulle höra

dem, när som hörde att jag lämnade din lägenhet. Och för

att byta grepp om lådan. Men nu stod dom där i trappan

och hade besvär med just den. Jag steg då ner ytterligare

ett par trappsteg. Det var inte så lätt, för jag var ännu

omtöcknad efter duschen. Då, när jag skulle passerade de

två, som stod och såg obesvärade ut, och samtidigt besvä-

rade - på det där viset som folk gör, när de bara önskar

att man skall försvinna - så hörde jag ett grymtande ljud

ifrån lådan!”

Melbourne gjorde en konstpaus.

”Jag stod blickstill några decimeter ifrån denna, som

var övertäckt med ett rött skynke. Sen frågade jag: ”Vad

var det?”, och de två, en mörkhyad flicka och blek, stor,

stark karl med stor haka och litet skägg, som såg ut som

han kom från Balkan, sa att det angick inte mig. ”Inte

det?”, sa jag, och placerade mig just som den som inte

tänker lämna platsen förrän frågan är utredd. Då sa

flickan, att det var en hund. Och jag svarade, att det ju

var konstigt att det var så mycket hemlighetsmakerier,

skynken och allt, för en hund. Jag kände mig som genom

ett under plötsligt spik nykter. Flickan, som såg öppen

och intelligent ut, suckade och sa: ”Jaja…. Det är en apa.

Vill du titta? Helt kort. Men sen får du lova och gå.”, som

om det gällde att titta på hennes bröst. ”Vi har mycket

att göra.”, tillade hon. ”Och vi får ju egentligen inte ha

nån apa här.””

”En APA!”, ropade Edward, Benno och Castor i kör.

”Ja. Och jag fick se den! Den var rödaktig och hade

gigantiska tänder, var väldigt hårig, en ovanligt lång nos,

samt såg fruktansvärt rädd ut. Så rädd var den, att den

tydligen inte vågade ge ifrån sig mycket till läten. Dess

blålila läppar darrade och den fumlade med händerna.

Och jag tänkte: Herre Gud, jag får ringa till Djurskydds-

föreningen! Men det sa jag inte, men menade bara lite

svävande att apan inte såg särskilt lycklig ut. ”Nä, det är

den inte heller. Den skall till doktorn. För den har ont i

en tand.”, sa flickan. ”Det är därför vi bär ut den.” Killen

sa ingenting, men såg bara argt på mig. För det var hon

som bestämde. Helt klart. Då jag inte kunde komma på

mer att säga, så nickade jag bara och så gick jag snabbt

ner för trapporna. Men väl nere, så dröjde jag kvar, nyfi-

ken. Jag tänkte låtsas knyta skorna. Så satte jag mig i

trappan ut mot den yttre porten och knöt omsorgsfullt

båda skorna, för att finna ut, om dom lyckades få ner

apan för trapporna. Och jag funderade på vart dom skulle

ta den sen. Hade dom en bil utanför? Jag gick mellan den

ena skon och den andra och kikade. Nej, ingen bil. Vad i

hela friden var det som pågick? Nå, de fick ner apan till

bottenvåningen, men de gick åt baksidan till med apan,

och såg inte mig, där jag befann mig i den främre vestibu-

len, där jag alltså satt med mina skor. Skosnörena gick

då faktiskt sönder, vilket inte var planerat, och jag fick

använda nästan hela min fantasi för att knyta ihop dem

till användbara skosnören.”

”Men herregud, mordet då!!??”, skrek Edward. ”Mor-

det!” Edward kunde inte avgöra om Melbourne var all-

varlig, eller om denne drev med sina åhörare. Melbourne

hade en gång författat ett studentspex. Det visste Ed-

ward. Och det var han för övrigt kollossalt imponerad av.

Mer än av Melbournes doktorsgrad.

”Jag kommer dit. Så småningom. Ingen brådska.”

Melbourne var också känd för alla sin tvångsbeteenden,

och ett av dem var just det, att aldrig skynda och hoppa

över saker.

”Man tog sig ner i baktrappen, men då hördes ett ovä-

sen, sen en smäll och man tycktes tappa lådan. Sen ut-

20-tal, sån där Hill Billy eller Jitterbug eller Quickstep,

trumpet och orkester, med tuba. Nå, efter man hade

tappat lådan, så verkade det som så att apan kom lös, och

då skriker killen: “Jag öppnar tvättstugudörrn, så

springer han ner där! Släng hit nyckeln.” Hon, flickan,

gjorde antagligen det. Musiken hördes då ännu tydligare.

Jag såg alltså ingenting, men på nåt sätt så fick dom ner

apan i källaren. Då stoppade musiken. Då hörde jag sen

mer skrik, smällar, rop, musik igen, en rå trumpet, som

plötsligt slutade och sen blev allt dödstyst. Sen hörde jag

ytterligare ett skrik. En man var det nu, som skrek:”

NEEEEJ!”. Sen blev det tyst. Sen startade en lång dis-

kussion därnere. Röster. Sen kom nån och stängde dörren

till källaren, och efter en liten stund så kom det en man,

som jag förut aldrig sett, som öppnade dörren från käl-

larvåningen och sprang upp, förbi mig, ty jag hade rest

på mig och gått en bit in i vestibulen och stod nu vid

hissen, och undrade vad jag skulle göra, och mannen,

som var en yngling, som såg ut som en student, skrek åt

mig: ”Ååååh!” och sen rusade han uppför trapporna ett

par våningar och drämde igen en lägenhetsdörr efter sig

där uppe. Ja, sen tänkte jag, att jag inte vågade stanna.

Jag förstod inte vad som hänt. Men jag blev plötsligt så

rädd, att jag nästan kissade på mig. Och upp till din

lägenhet, Edward, kunde jag inte gå, för jag hade ju ing-

en nyckel, och jag vacklade ut och sprang iväg längs ga-

tan och förvirrad tog jag en buss hem till Linnégatan. Sen

först idag, så hörde jag på radion, som jag hade satt på

omedelbart när jag kom hem, att det varit ett mord här.”

Edward, Benno och Castor satt uppmärksamma och

radierande likt tända ljus och var tysta som möss. De

kände sig som slagna till slant. Det hela var alldeles

otroligt. Docenten, som så öppenhjärtigt avslöjat att han

varit nära att pissa på sig, reste sig nu myndigt och

sträckte sig i hela sin längd och hostade igen, och sen

sade han, i det han försiktigt åter satte sig, och läppjade

på kaffet, i vilket han lagt lite socker:

”Men detta är givetvis bara början!”.

KAPITEL TJUGOSEX.

Didier verkade, när Tilger givit sig av, ha lugnat ner sig

betydligt och satt och såg på tv tillsammans med Gum-

mimannen. De såg på ett avsnitt av Mord och inga visor

med Jessica Fletcher, på 4:an, och häpnade över intrigen.

Avsnittet var rentav så hemtrevligt att inte bara Didier

och Gummimannen, men även den bleke schackspelaren

samt hans adept, den feta flickan med den genomskinliga

blicken, log och vissa av dem nickade åt varann. Och ju

mer Didier såg av denna uppsluppna tv-fars, desto gla-

dare blev han, ty han fann på något sätt mod att se på

allvarliga brott med ett visst nöje, och han översatte hela

stämningen till sin egen situation, och då tycktes inte

framtiden längre så mörk. ”Man måste chansa. Det var

det hela.”, tänkte Didier, och i detsamma släppte all ång-

est. Kanske var det inte bara tv-serien, som var orsaken

till detta, men även att det nu gått en viss tid sedan den

traumatiska upplevelsen i källaren. Ja, närmare bestämt

ett helt dygn, ty klockan hade passerat 15.00, det klock-

slag då, dagen innan, Grit Pinnolte förlorat livet, genom

så sällsynta omständigheter. Didier kollade nu sin mobil-

telefon.

Plötsligt reste sig Didier, och med bestämda steg gick

han in till syster Ingrid och meddelade att han nu kände

sig fullständigt frisk och ville bli utskriven.

”Då får du tala med doktorn.”, sa syster Ingrid, i det

hon förberedde några sprutor med långverkande inne-

håll, sprutor som hon lade på rad i en skål, försiktigt och

med rutin ovan på en liten handduk, eller servett, i den

njurformade skålen.

”Exakt.”, sa Didier, ”och när blir det då?”

”Jag skall se om doktorn är kvar. Nu är ju klockan

snart fyra, så det är ….”

”Men herregud, se till att skaffa fram en doktor för

sjutton, det kan väl inte vara så svårt!”, röt Didier till.

Varför han blev så ilsk begrep han inte själv.

”Nu lugnar vi ner oss.”, sa Ingrid med stram ton, van

att efter att arbetat med psykiatriska fall i väl 20 år,

effektivt och med omsorg trycka ner patienter,

”Vi skall se”, sa hon, när hon konstaterat sitt övertag,”

jag tror Ariana har gått för dagen, men eventuellt,

kanske. Det kanske finns någon annan doktor.”

När Ingrid talade om Ariana, så var det med tonfallet

hos en religiös, som nämner Gud vid namn. Didier him-

lade med ögonen och sa, att om hon inte skaffade fram en

doktor, så skulle han ringa polisen.

”Jaja, han kan givetvis gå hem. [ Hon menade honom. ].

Han är ju inte intagen på intyg, så … du kan gå, men då

får du inga mediciner med dig hem!”, sa sköterskan då,

som kunde reglementet, vilket nog var en viktig detalj

här, och fattades bara annat.

”Inte behöver jag några mediciner! Så jag kan bara gå

då? Åka hem?”

”Jadå. Men vi ser ju helst att du talar med en läkare,

Både för din och vår skulle. Det kan ju vara bra att

stämma av och utvärdera och diskutera vad som har

hänt. Man lär sig ju av allt här i världen… Om du skulle

må sämre... får du gå genom akuten, förstår du. Du kan

inte bara…”

”Jag tror jag lämnade min plånbok här i ett skåp. Om

jag kan få den, så åker jag sen… Eller går. Jag tror jag

skall promenera hela vägen hem.” sa Didier skarpt och

som om han riktigt ville vara det.

Ingrid rotade fram en nyckel på sin nyckelknippa och

öppnade ett skåp. När Didier väl fått sin plånbok och

nycklar, så sa han tack och gick sedan och hämtade sin

rock inne på salen. I dagrummet sneglade man efter

honom. Gummimannen vinkade hjärtligt. Didier vinkade

tillbaka.

Han gick sen till sköterskan ännu en gång, och sa, nu

med vänlig röst:

”Tack då! Tack i alla fall. Ber om ursäkt att jag var

otrevlig. Det har var….”

”Ingen orsak. Här har vi alla de sorter. Det var trevligt

att träffas!”, sa syster Ingrid.

Didier skyndade då utan vidare iväg, muttrande svor-

domar. ”Alla de sorter.” Jojo. Henne skulle man göra

pyttipanna av, den genomfalska människan. ( ”Det var

trevligt att träffas.”, jodå, visst, visst. ). Och han svor

ända ut på gatan, där han, något förvånad, stående i

småregnet i den begynnande skymningen, ringde Taxi

Göteborg efter en bil, som kunde ta en körning till Jo-

hanneberg.

KAPITELTJUGOSJU.

”Jo.”, återtog Melbourne, utan att vänta på att de tre

åhörarna skulle hämta sig, eller kommentera. Edward

svettades ordentligt.

”När jag kom hem,” fortsatte den gåtfulle,” var jag gi-

vetvis upprörd och tänkte inte annat, än att jag skulle

ringa polisen. Men så gick det upp för mig, att detta inte

var ett mord. Någon hade slarvat. Och då var det en helt

annan sak. Här gick nu tiden, och det visade sig, att poli-

sen inte hade en aning om vad som hänt. Jag misstänkte

att apägarna hade bönat och bett, eller hotat, eller mutat

den där unge mannen. De hade sagt till denne, att om

han bara spelade galen ett par dagar, så skulle de få

undan apan och allt skulle lösa sig för dem, och han

skulle få en bra slant … eller slippa bli halshuggen i en

mörk gränd. Och då tänkte jag, att här fanns ju alltså en

till som gärna vill ha en slant, men som inte alls ville

riskera att bli halshuggen. Då tänkte jag, att om jag nu

berättar för några jag känner, för er alltså, att jag vet vad

jag vet, och berättar det för apägaren, så bör jag själv

riskfritt kunna tjäna en peng. Ty det var ju en sak till.

Jag tyckte tjejen såg ganska tät ut, googlade och fann att

hennes pappa är en av Lagos rikaste män. Och det vill

inte säga lite.”

”Utpressning?”, undrade Edward tvivlande.

”Varför inte? Nåt´ straff skall hon ha, eller hur?”, me-

nade Melbourne och tryckte ned sin hatt ytterligare nå-

got på huvudet.

”Men då skulle vi, som vittnen, ta risken, och du skulle

ta hand om pengarna?”, undrade Benno.

”Givetvis inte.”, sa Melbourne, ”vi delar lika, allihop!

Alla fyra.”

”En av Lagos´ rikaste män?”, sa Castor.

”Yes.”, och Edward såg hur Melbourne såg miljontals

kronor för sin inre blick.

”Rikaste, och kanske farligaste, eller? Vad kan han ha

blivit rik på, då?”

”Ingen aning. Men är han rik, så har han råd.”, menade

Melbourne, som tydligen supit och/eller filosoferat bort

all moral.

”Så vad menar du, att vi skulle göra?”, undrade Ed-

ward.

”Vi knackar på och säger, att vi vet allt. Men vi försäk-

rar, att vi håller tyst, bara vi får fyra miljoner. Vi kom-

mer aldrig att säga ett enda ord om apan, bara vi får fyra

miljoner nästa vecka.”

De tre satt nu tysta som möss och tänkte. Och tänkte.

Utanför var det höstrusk och mot fönsterrutorna i

rummet och i det lilla köket smattrade då och då en

regnskur.

”Nu e de ju så, att vi alla inte är unga längre, men pas-

serat de femtio,”, menade Melbourne, och talade på detta

sätt för sin vara, ”…och man kan knappast ha roligt när

man e´ över femtio, om man inte har några pengar.

Mycket pengar. Och jag tror inte, att någon av oss har

några pengar. Alltså är detta den stora chansen. Om vi

inte tar den, ja, då kan vi lika gärna …..”, Och här drog

Melbourne kvickt med fingret under hakan.

Edwards ansikte antog en gulgrön färg.

”Okey”, sa Edward, som ju var långt, långt över femtio,

”Jag går in till dom då och antyder. Jag ANTYDER! Jag

säger bara till henne helt enkelt att: ”VI VET”. Och så är

det sen upp till henne. Jag går inte in och ställer krav

alltså…” Men Edwards kinder glödde. Han förstod inte

själv vad som hände. Vad höll han på att göra? Var det

något virus? Kanske var han sjuk? Var det planeterna?

Var det vädret? Hade han ätit något konstigt?

Benno, Castor och Melbourne sköt en kvart senare ut

Edward genom ytterdörren Benno ringde med darrande

hand på hos Blessing, medan Castor nästan höll Edward

i armen. Sen smet alla de tre nyfunna vännerna in till

100

Edwards, men lämnade denne vid Blessings dörr, - att

kasta ut nätet.

KAPITEL TJUGOÅTTA.

Blessing öppnade dörren medan den bleke och spände

Bogdan, i vars ansikte det ryckte då och då, avvaktade

vid den öppna spisen.

”Edward??”, ropade hon till.

Bogdan dök upp bakom henne. Han såg villrådig och

arg ut.

”Vad är det?”, undrade denne, medan han kliade sig i

skrevet.

”Kan jag få komma in en minut. Det är viktigt.”

”Det är förmodligen om mordet.”, sa Blessing inåt Bog-

dans håll.

Edward släpptes in och blev omedelbart tjusad av in-

redningen, i vilken en välklädd apa inte skulle vara mal-

placerad.

”Jaha.” sa Blessing. ”Vi bara sitter här inne och tänker

på mordet hela tiden. Gräsliga saker, eller hur?”

Blessing log. Hennes mun var målad illröd, och den var

stor och mycket rörlig.

”Nu är det så, att jag vet vad som hände. Att det är ert

djur som har gjort det.”, sa Edward, stående på zebra-

mattan.

Bogdan, som hade stått och viftat med en liten svart

snidad statyett av ebenholts, som stått på den öppna

spisen, tappade det lilla föremålet i den blanka, nyslipade

parketten, där det studsade två gånger för att sedan bli

liggande.

”Hur kan du veta det?”, undrade Blessing, som inte

visste vilket tonfall hon skulle anlägga.

”Jag har fått underrättelser av mannen som passerade

er i trappan på vägen ner, och som hälsade på … djuret.”

Bogdan tog ett steg framåt mot Edward.

”Är han här?”, undrade han skrovligt och hetsigt.

101

”Nänä,”, sa Edward hastigt, men hans blick flög i det-

samma ut mot hallen, utan att han tänkte på det, ville

det eller kunde hindra det. Det var det omedvetnas verk,

denna blick. Vi är alla underställde det Omedvetna, med

dess censur, des infall och dess förslagenhet, som i många

hänseenden gränsar till omnipotens.

”Hämta in honom!”, sa Blessing enkelt och nickade åt

sin pojkvän.

Bogdan gick och knackade på hos Edward, medan Ed-

ward själv av den unga mörkhyade ombads att sätta sig i

Blessings skinnsoffa.

Efter några minuter var då således samlade i hennes

lägenhet Edward, Melbourne, Benno, Castor och Bogdan,

förutom Blessing själv.

Edward och hans musketörer föreföll mycket ängsliga,

men ansträngde sig samtliga – liksom etappvis - att söka

ge sken av att vara tuffa utpressare. Benno och Castor

var djupröda i ansiktet. Melbourne var samlad.

”Kan vi få se djuret?”, undrade Edward, som efter att

ha konsulterat Melbourne, fortsatte att föra ordet.

”Absolut.”, sa Blessing, ”Men det är faktiskt inte myck-

et att se. En ovanligt snäll apa bara. Den har så att säga

gått i släkten. Den e´ rätt gammal också. Här inne är

den!”

Hon öppnade dörren till sovrummet, där, på sängen

invid en stor sänglampa med vit ryschad skärm, stod den

stora gröna slädhundsburen, och inne i densamma satt

apan och såg frågande ut, tuggande på en bit torkad älg.

I detta ögonblick ringde Blessings telefon, som hon

hade i en liten skjortficka, placerad i den smalaste midje-

trakten. Hon svarade och såg ytterst bekymrad ut.

”Jaha, yes, I see…… I dont think so. ……..We cannot

leave now. Bye.”

Hon stängde telefonen med ett klick.

”Nu är det nog kört.”, sa Blessing. ”Det var min bror.

Han sitter i en bil utanför. Och en hög med poliser därute

gör sig redo att storma. Ett helt SWAT-team. Så det är

väl bara att ge upp…”

Här – i nödens stund, och när undergången tycktes

nära - yttrade sig Melbourne, till Blessings och Bogdans

102

stora förvåning. Han drog i hattbrättet och sin näsa, och

fick ett än mer energiskt drag kring munnen:

”Låt oss springa upp på taket! Därifrån kan ni nå nästa

uppgång och så ut i bilen, där han som ringde sitter, och

så drar vi!”

Blessing och Bogdan såg på varann. Detta måtte Mel-

bourne tänkt på långt innan.

”Varför alls försöka fly?.”, sa Blessing och såg sig om-

kring i lägenheten.

”Vi är bara några idioter.”, menade Edward då. ”Det är

bara att ge upp. Det hela är förlorat.”

”Följ mig! Nonsens! Följ efter mig! Det hela var en

olycka. Ingen här är nån mördare.”, sa Melbourne, som

rest sig upp och började gå mot hallen, vinkandes med

hela vänsterarmen, som om han skulle flytta på en

fårskock.

”Apan då?”, skrek Blessing.

”Den tar Edward hand om.”, sa Melbourne. ”I sin lä-

genhet, förstår du.” Här blinkade Melbourne åt Edward,

som tappat hakan.

Blessing och Bogdan följde, efter att ha utbytt blickar.

Melbourne tecknade åt de tre andra gubbarna att stanna

kvar.

”Ge mig dina nycklar!”, fräste han till Edward. Edward

gav nycklarna till Melbourne.

Så lämnade Melbourne, Blessing och Bogdan lä-

genheten. Melbourne låste i förbifarten upp Edwards

lägenhet och ställde upp låset, tryckte sen upp hissen,

steg tillsammans med Blessing och pojkvän in i den-

samma och åkte upp till översta våningen. Där gick man

ut, upp till vindsvåningen, där Melbourne låste upp till

piskbalkongen. Man gick in där, flyttade på en del fåtöl-

jer och skräp och tog sig fram till stegen till takluckan.

Upp dit steg nu Blessing, Bogdan och Melbourne och var

snart uppe på taket i det fria. Vinden spelade i deras hår

och tog tag i kavajerna. En vid utsikt, ett panorama över

Göteborg öppnade sig. Man kunde se ända ut till Vinga,

om det än var skymning nu. Blessing slog en signal på

mobilen till sin äldre bror, och under det Melbourne pe-

kade åt norra änden av huset, så dirigerade Blessing i

103

mobilen sin bror att vänta vid norra delen av huset, på

baksidan mot Pontoppidans Gata.

”Försiktigt nu.”, instruerade Melbourne. “Gå mitt på

taket. Det är halt, för det är blött. Vi ska inte trilla ner

nu.”

Han var helt enkeltden borne ledaren.

På det fuktiga taket tog man sig nu fram, meter efter

meter, norröver, hållande i varandra likt alpinister, och

passerade in över nya tak, med annan färg och lutning

och, åter och åter uppmanandes varandra till försiktig-

het, kom man sedan fram till den sista piskbalkongen,

norröver, där man snabbt klättrade ner, kom till trapp-

huset, som där var illgult, rusade ner för alla trapporna,

ut bakvägen och sen in i Lalondes Volvo, som stod där

och surrade, pålitligt som i en reklamfilm.

Även Melbourne hoppade in.

”Kör!”, sa denne.

”Vart t´ då?”, sa den häpne Lalonde, vars kolsvarta

ansikte glänste av svett, och som kunde svenska som

systern, men med en viss brytning.

”Linnégatan 145. Jag bor där.”

”Jaha. Som du säger!”, skrattade då Lalonde konstlat

och panikslagen, men gjorde som Melbourne sa och slog

på GPSen. När allt kom omkring, så var det Melbournes

plan alltihop. Man får inte var prestigious, tänkte

Lalonde. Eller dum. Om polisen är efter en med sin in-

satsstyrka, så frågar man inte två gånger. Efter en liten

stund var man i Linnéstaden, och de tre rymlingarna

hoppade ur och Lalonde körde för att göra sig av med

bilen.

Under tiden stormade nu – under ledning av Under-

kant - hela SWAT-styrkan in i Blessings lägenhet, efter

att ha slagit upp dörren med en gigantisk timmeryxa. De

fann då bara en vad gällde liv helt tom lägenhet. Inte

minsta varelse.

Man lade sina automatvapen på zebramattan och i

skinnsoffan, pustade och torkade svetten ur pannan.

Ingen av dem noterade att det hängde leende människo-

huvuden på långväggen.

104

KAPITEL TJUGONIO.

”Varför gör vi detta? Är vi psykotiska eller vad är det

med oss?”, undrade Edward, när de nu satt inne i Ed-

wards lägenhet och matade apan med diverse gamla

chips, som Edward funnit överst i skafferiet. Han tycktes

klart lättad över att Melbourne hade gett sig av. Vissa

människor är verklig en påfrestning, och somliga kan till

och med liknas vid sjukdomar.

”Det är nog apan.”, sa Benno skämtsamt, och med an-

dan fortfarande i halsen. ”Djur har en förunderlig inver-

kan. Varför vet man inte.”

”Jag förstår inte. Varför gör vi detta?”, sa Edward igen.

”Det är väl enkelt.”, sa Benno då.” Vi menar att det var

en olycka, och att rättsväsendet inte är kapabelt till att

ta itu med sådana saker.”

”Det är klart att det kan. Vi är bara löjliga. Troligen för

att flickan är så … har ett så enastående utseende.”

”Vi kommer att hamna i fängelse. Helt klart.”, sa Cas-

tor. ”Men roligt var det. Så länge det varade.”

Så originell han är, tänkte Edward och kände en tyngd

över pannan.

”Nu kan inte ens Stålmannen rädda oss.”, sa Castor då.

Edward studsade till.

Nu hörde de hur alla poliserna gick ner för trapporna,

skramlandes med sina vapen och klampandes med sina

stålhättsförsedda pjäxor. Släpandes den jättelika stor-

yxan i sitt kamelhårsfodral. Sedan blev det tyst i huset.

”Låt oss sätta oss in i polisens tankegång.”, sa Edward.

”Exakt.”, menade Benno, ”nu söker man efter Blessing.

Den stora frågan är om man söker en apa, eller inte söker

en apa!”

”Just.”, sa Edward.

Man tog sig en funderare på detta.

Efter att flera gånger ha försökt hälsa närmre på apan,

som drog sig undan när man försökte röra vid dess röda

päls, så sa Edward:

”Jag går ner till mangelrummet och frågar om man har

sett djuret.”

”Ja, djuret.”, log Benno. ”Ha!”

105

”Har man alls reda på någon apa, det vet vi inte.”, sa

Edward.

Benno och Castor bytte blickar och nickade.

Så begav sig den gamle målaren ner till mangelrum-

met, där Underkant och Arundel satt och pratade med

Tilger Berg, som nu äntligen anslutit.

”Hej! Jag undrar om ni har sett djuret?”, undrade Ed-

ward, som släntrat nerför trapporna som till en prat-

stund med kompisar.

Polismännen torkade svetten ur pannorna och såg på

varann. De hade just vinkat av insatsstyrkan, som hade

skällt ut dem.

”Vilket djur?”

”Asch, det var inget. Min syster skulle komma hit, för

att jag skulle passa hennes katt. Och så rymde den.”, sa

Edward enkelt.

”Vi har inte sett nåt djur. Eller nån syster.”, sa Under-

kant, och då nickade Edward, men frågade om de funnit

mördaren. Tilger nonchalerade helt Edward och var istäl-

let fokuserad på att få rätt på Blessing. ”Hon har stuckit.

Hon är efterlyst. Hon har ingen chans.”, sa Tilger då och

petade disträ på en blodfläck på golvet. Att den var Adas

visste han inte.

”Det är Ada, sa Arundel.

Edward struntade i poliserna och återvände snabbt till

sin lägenhet, där Castor, Benno men inte apan nu var

intresserade av vad han hade att säga.

”Allt är grönt.”, sa Edward, ”Dom har inte nån aning

om att det finns nån apa inblandad alls!”

Här utbröt nu en dans i det lilla rummet. Apan stirrade

med lugn på gubbarna och gned sitt röda huvud med

fjärrkontrollen till tv:n, som den fått tag på. Härvid rå-

kade den sätta på den stora tv:n, Samsungen, Edwards

enda riktiga lyx, som nu visade kvällsnyheterna.

”Någon ledtråd till att komma förövaren eller förövar-

na till mordet på en 65-årig dam söder om centrum på

spåren, har ännu inte kunnat hittas.” Uppläsaren tittade

åter i sina papper. "Ja, man har alltså inte kommit den

eller de på spåren.", tillade han. Misslynt över den

106

grammattiska katastrofen hoppade han sedan snabbt

över till nästa ämne, som var vädret.

KAPITEL TRETTIO.

Melbournes lägenhet i Linnéstaden var ett underverk i

flera avseenden, och en charmbit. För det första var dess

storlek gigantisk. 220 kvadrat och högst upp i ett stiligt

hus, byggt år 1900. Våningen bestod av sex rum, med

stuckaturer i taken, och liten kammare därtill, och den

löpte i en halvcirkel runt en trång gård. Den hade två

ingångar, en från Linnégatan och en från gården. Vid

huvudentrén satt en blå ciselerad skylt som förkunnade:

”Bettlare göre sig icke besvär!” Denna skylt hade suttit

där sedan huset byggdas, på 1800-talet, så det var inget

som hade att göra med Moderaterna eller Sverigedemo-

kraterna. I våningen fanns två toaletter, serveringsgång

med luckor att fälla ut för festserviserna, samt en hel

spegelvägg i matsalen, där ett helt middagssällskap

kunde skåla med sig självt. Skafferiet i köket var enormt,

och där kunde man gå omkring inne i svalkan om som-

rarna och beskåda potatislåren samt eventuella vinpavor.

Man hade slagit sig ner i den större salongen, i vilken

det huserade en stor blankskinande, svart flygel av mär-

ket Bechstein, en stor soffgrupp, diverse bokhyllor och

bord, samt en biljard.

”Här var det flott.”, sa Bogdan som i en alldeles ny

uppsluppenhet tagit en kö, och med den stack han lite

retsamt i sidan på Blessing, som nu inte kunde låta bli

att skratta.

”Haha. Jag har då aldrig varit med om maken!”

Även Melbourne skrattade, fortfarande klädd i sin

jägarhatt, trots att hans sinne för humor inte var av det

generösa slaget, men mer bitsk.

Nu ringde det på portklockan i hallen och snart kom

även Lalonde in i lägenheten, och denne skrattade också,

men åt Melbourne, som med detsamma kom med ett glas

107

sherry åt honom. Lalonde placerade sig sedan lika snabbt

en stund vid fönstret mot Linnégatan och talade i telefon.

Samtalet fördes på engelska och var ganska så högljutt.

”Jag har aldrig varit med om nåt så otroligt som den

flykten!”, upprepade Bogdan under tiden Lalonde pra-

tade.

”Inte jag heller.”, sa värden. ”Jag trodde inte detta

skulle gå. Det var bara ett infall.”

”Vem är du egentligen?”, undrade Bogdan. ”Vad gör du

i vanliga fall?”, utan att egentligen vara beredd på ett

svar. Han trodde att Melbourne var en slags dagdrivare,

som Edward. Det unga paret kände sig förmodligen som

pånyttfött nu, när de blivit av med den förfärliga familje-

apan. Efter att ha slagit några bollar på den gröna filten

lämnade Bogdan sin kö och biljarden och satte sig i sof-

fan, som var av äldre snitt. Över den hängde en tavla

som förställde ett skeppsbrott vid Dover. Blessing hade

gått runt och beundrat konsten på väggarna och anslöt

sig nu till männen, som allihop drack sherry och skrat-

tade nervöst.

”Jag talade med min far, John-Patrik, nyss. I Lagos.”,

sa Lalonde. ”Han försäkrar att du inte skall gå fattig ur

detta. Inte alls! Jag berättade allt.”

”Asch.”, sa Melbourne, nästan förläget, troligen inför

Lalondes ungdomlighet och förortsframfusighet, ”Jag

gjorde det mest för att rädda apan. När allt blåst över, så

kan vi ju hämta apan också. Edward kommer att ta hand

om den som om den vore ett barn. Jag menar: hade poli-

sen fått ta hand om det hela, så hade apan snart varit

stendöd. Och det var ju inte apans fel, något av detta.

Den blev ju bara rädd. Den apan är inte ett dugg farlig.

Och apor kan inte ha fel.”

Blessing skrattade.

”Du vet inte hur rätt du har. Den är skitsnäll. Precis

som du! Men när vi gick över taken alltså. Jag ba´ …” (

Här lyfte Blessing benen, som om hon skulle kliva över

en gärdsgård. Hon spelade liten flicka, men de mörka

ögonen i var kalla. Läpparna lyste röda. )

Man skrattade och Melbourne fick hämta ännu fler

flaskor ifrån det stora skafferiet, som till hälften upptogs

108

av hyllor med diverse starkvin och aperitifer. Andra hälf-

ten var mer eller mindre tom.

”Jag har fler exklusiviteter på rack på vinden.”, sa han.

”Vindarna här är gigantiska. Där uppe kan man träna

jaktfalkar ser du!”

”Suveränt hus.”, sa Bogdan, som fick tala för allihop, ty

varken Blessing eller Lalonde tycktes vara riktigt andligt

närvarande. Här satte sig Melbourne nu vid sin Be-

chstein och började sjunga och spela Elton John´s Bennie

and the Jets, så att det ekade i fastigheten, vilken dock

var ägd av rika människor, diplomater och människor på

chefsposter inom förvaltningar, som förstod sig på livets

goda, och inte skulle komma på tanken att klaga över när

folk unnade sig att ha roligt. Förutsatt att det var folk i

deras eget stånd alltså. Folk med pengar.

Det ringde nu i Blessings telefon. Hon svarade, medan

Melbourne, i alla fall ganska humoristiskt, blängde på

henne. Så slutade han spela och frågade vem det var som

ringde.

”Ah.”, sade Blessing, som avslutade samtalet, “det var

Didier. Han var hemma igen, och undrade när han skulle

få sina pengar…”

Hon skrattade avmätt och tillgjort.

”Som jag tänkte”, sa Melbourne, som reste sig från

flygeln och slog igen locket. ”Hur mycket erbjöd ni ho-

nom?”

”Erbjöd och erbjöd… En viss summa. Det är ju ynkligt

med folk som ska ha pengar för allting.”, sa Blessing och

log. Hon hade stora, kritvita tänder och ett leende som

sträckte sig upp till hårfästet.

”Det är jävligt.”, sa Bogdan.

”Ha.”, sa Melbourne, övertydligt härmande ett skratt.

Han slog sig ner i en fåtölj, och de hade nu allihop

lugnat ner sig. Men Bogdan ville nu plötsligt på allvar ha

reda på mer om Melbourne, som över huvud taget inte

talat om sig själv. Melbourne visste fortfarande inte om

Bogdan alls var någon att räkna med, om han alls tänkte

självständigt, eller vem han var, men han tänkte att det

med tiden skulle visa sig.

109

”Vad gör du för nåt annars?”, upprepade Bogdan, som

nu otidsenligt halade fram en Bellman Siesta och tände

den med en tändsticka. Bogdan, vars ansikte var kritvitt,

var sannerligen en anonym person. När man känt honom

ett slag så undrade man när han skulle framträda med

någon egenskap.

”Jag är lärare.”, sa Melbourne. ”Jag är docent på uni-

versitetet.”

”I vaddå?”

”I filosofi.”, sa Melbourne. ”Och dubbeldoktor. Alla filo-

sofer är anarkister. Så har det varit ända sen Sokrates´

tid.”

”Vad är en dubbeldoktor?”, frågade Blessing.

”Det är en person som har skrivit två doktoravhand-

lingar.”, sa Melbourne.

”Hur kan man skriva två?”, undrade hon.

”Å det finns många sätt. Vi har egentligen inte tid med

det nu.”, sa Melbourne.

”Intressant.”, sa Bogdan, närmast hotfullt, fimpade

cigarrcigaretten och anslöt till Lalonde vid fönstret, med

vilken han invecklade sig i ett tyst samtal.

Utanför på gatan skramlade en spårvagn på sin väg

upp mot Slottskogen.

KAPITEL TRETTIOETT.

Tilger Berg hade framåt natten i det improviserade po-

liskontoret i mangelrummet satt igång med att försöka

torka upp allt blodet från Adas hemska olycka. Ståendes

på händer och knän skurade han nu golv och möbler, och

han hade skickat ut de övriga i teamet, vilka mangrant

hade begett sig till en pizzeria i närheten för att få sig lite

mat, till tröst. Man tänker ju också bra medan man utför

sådana sysslor som skurning. Plötsligt, mitt i ett skurtag,

slog det honom, att han på sätt och vis hade avslutat sin

kontakt med den psykiatriska avdelningen, men han

hade inte gjort upp med dem, att de skulle kontakta ho-

110

nom om Didier. När han lämnat avdelningen hade detta

måhända gett sken av, att polisen inte längre var intres-

serad av Didier, och att, om Didier släpptes därifrån, så

skulle kanske därför ingen ringa upp varken honom eller

någon annan inom polisen. Och så var det inte meningen,

att man skulle ha det. Den där Ariana, var fanns hon?

Doktorn? Hon var dessutom en ganska förnuftig doktor.

När Tilger var klar med arbetet, som han i viss mån

övervunnit sig själv genom att utföra – han tyckte inte

om blod – så beredda han sig att ringa sjukhuset, men då

erinrade han sig plötsligt även den söta praktikanten.

Vad var det hon hette? Jo, javisst, Susanne var det.

Kanske en signal till denna? Nej, nej, tänkte han sen.

Lisa är det ju. Lisa är det ju som du skall tänka på.

Hans slog sig ner på en vinglig stol i mangelrummet

och letade i mobilens minne reda på numret till avdel-

ningen, som han hade nånstans och slog detta.

”Hallå ja.”, hördes det i Tilgers mobil, ”ja det är syster

Ingrid.”

”Susanna tack?”, sa Tilger.

”Är det privat?”

”Nä de e polisen… Det är jag, Tilger Berg”

”Ett ögonblick.”

Tilger väntad en stund.

”Nä, kan inte se henne. Kan jag be henne ringa?”

”Ja, gör det.”, och Ingrid fick Tilgers mobilnummer.

”Kan du föresten säga mig, om Didier Hansson är kvar

på avdelningen?”

”Nejdå. Han är utskriven. Eller har åkt hem.”

”Så han åkte bara hem, utan att tala med doktorn.”

”Ja, konstapeln.”

”Åh, tack, tack!”, sa Tilger. ”Hemskt mycket tack.”

”Jaja.”, sa Ingrid och la på.

Tilger drog en suck av lättnad. Ja, då är han förmodlig-

en här i huset, uppe på tredje våningen, reflekterade han

och gick för att tvätta händerna i den lilla skrubb med

handfat och toalett, som källarvåningen stod till tjänst

med. Toan tycktes vara upplyst när de övriga delarna av

källaren var upplyst, och denna var i sin tur styrd av en

111

rörelsedetektor, så närhelst en person befann sig där, så

lös det.

Nu ringde plötsligt Greg, som satt och arbetade på

polishuset. Tilger tittade på sitt armbandsur. Klockan

var 23.30.

”Hello, hur e läget?”, undrade Tilger, som fann att han

måste torka av händerna på byxbenen. Någon handduk

fanns här inte. Nu fick han torka en hand i taget, medan

den lediga höll i iPhonen.

”Jodå. Tack! Jag hörde om den misslyckade inbrytning-

en. Ja, vi kanske inte alls har med några amatörer att

göra. Vem vet vem den där Blessing är egentligen? Men

det var något annat här. Som jag ville.”

”Shoot.” sa Tilger.

”Jo, på den övervakningskameran, som vetter mot din

byggnad ifrån servicebutiken, där syns en berusad kille

komma ut ur porten lite efter klockan 15.00. Den killen

skulle man ha tag på. Jag har en ganska bra bild på ho-

nom. Jag kan mejla den till dig. Det är en kille med en

otroligt lång näsa. Och jägarhatt.”

”Javisst det var ju Edwards bekant, ja.”

”Exakt! Så du kan knalla upp till Edward och visa den

bilden, och så försöka få adressen?”

”Nu, mitt i natten?”

Det blev tyst hos Greg.

”Du gör som du vill.”

”Bra. Okey, tack för info. Det behövs. Gonatt!”

”Gonatt.”

Tilger gick åter in i mangelrummet, på vilket Agnes

satt nytt ett anslag om, att det var polisens egendom.

Han slog sig ner vid det lilla skrivbordet, nogsamt undvi-

kande de två manglarna, där man nu dragit ur alla kon-

takter. Sen reste han sig igen, suckade, och gick sen tre

våningar upp i huset och tänkte efter vid åsynen av

namnen på dörrarna, där det också ofta fanns ett anslag

om, att man inte ville ha reklam. I vissa fall undanbad

man sig också besök av Jehovas Vittnen.

Tilger stannade till utanför Edwards dörr, men inga

ljud hördes. Förmodligen sov Edward. Han var ju gam-

112

mal, tänkte Tilger. Sedan lyssnade han vid Didier Hans-

son dörr, på samma svale. Samma resultat. Inte ett ljud.

Tilger beslöt sig för att åka hem och sova. Idag hade

han haft otur. Han kunde inte inse att han på något sätt

varit fel ute, eller oskicklig. Otur var det. Turen måste

vända, helt enkelt. Att mystiken tätnat hade han en vag

uppfattning om.

När han körde Mölndalsvägen ut till Smörgatan, där

han själv bodde, så var hans tankar hos Ada, stackarn,

och han erinrade sig andra händelser, där Ada hade

ställt till det, och han skakade på huvudet..

KAPITEL TRETTIOTVÅ.

På Sahlgrenska Sjukhuset var Ada Rehn flyttad från

akuten till en dubbelsal på Kirurgen II. Där låg hon nu,

och hade återfått medvetandet helt, samt hade ett litet,

alldeles rent, bandage om huvudet. När man hade tittat

lite noggrannare, så hade man sett att det inte var så

stor del av håret som försvunnit som man inledningsvis

hade trott. Bara några testar. Det övriga var synvilla.

Bastionspetz satt invid den vita sängen. Klockan var nu

23.30 på onsdagen, och han hade fått besked om den

misslyckade raiden mot Blessings lägenhet, som han

själv beordrat under ambulansfärden upp till Sahl-

grenska. Underkant, som var proppmätt av pizza, var

bekymrad över läget, men trodde ju inte, att någon mer i

huset svävade i livsfara.

Man var ganska säker på, att Blessing var den skyl-

diga, och så hade nu Underkant frågat Bastionspetz om

inte denne tyckte, att man kunde dra tillbaka mannarna

från Abrovinschgatan, helt. Underkant sa att han för en

stund sen fått veta att Didier Hansson var tillbaka sin

lägenhet efter sjukhusvistelsen. Men det var upp till

chefen att ta beslutet.

”Asch, låt en patrull sitta i bilen över natten på framsi-

dan Abrovinschgatan, så att vi i alla fall är där.”, av-

113

gjorde Bastionspetz, som efter att ha försäkrat Under-

kant om att Ada mådde hyfsat, knäppte av mobilen.

Ada betraktade Abraham sömnigt och hon såg nu lugn

ut. Hon hade fått lite både det ena och det andra av lä-

karna, och var psykiskt knappt tillräknelig.

”Alltihop är konstigt.”, mumlade hon, och hon pratade

som en som varit i slagsmål och fått en snyting över

munnen.

Bastionspetz hjärta kändes varmt när han såg på Ada.

Han visste att han tyckte väldigt mycket om henne, och

att det nästan gjorde ont av kärlek till denna obstinata

lilla människa, som hade så mycket självständigt tän-

kande i skallen, och som led så av sin sjukdom. Det var ju

en sjukdom som hon skämdes över. Varför kunde hon

inte förklara. Det var så mycket mystik kring denna

sjukdom, och den hade ju även en ytterst beklaglig histo-

ria. En sjuk historia.

”Det är ingen fara med mig.”, sa Ada nu. ”Det är bara

håret.”

”Åh ja, säg inte det. Du fick allt ett slag i huvudet

också. Och en rejäl chock…”

”Ja, det är ju så, när man hamnar i en situation, där

man inte har kontroll”, sa Ada, därmed citerandes ett av

Bastionspetz favorituttryck, som denne bland annat an-

vände vid datorhaverier. Bättre kunde inte Ada just nu.

Men vad spelade det för roll!

Båda log.

”Ses i morgon! Måste ut till stugan för att få lite sömn.”,

sa Bastionspetz och gav sig iväg från sjukhuset.

KAPITEL TRETTIOTRE.

I Edwards lägenhet var det nu rast. Man beslöt sig för att

sova en timme för att – efter samtal med Melbourne -

sedan se om det fanns någon möjlighet, att få apan ut ur

huset så omärkligt, så att ingen såg det. Så betedde man

sig alltså inför detta uppdrag som en liten stridsgrupp. I

soffor och sängar låg man, påklädda, med filtar över sig

114

och samtliga hade vibratorlarm satta på mobilerna till

01.30, då man skulle ringa upp Melbourne, Bogdan och

Lalonde, sätta igång. Konstigt nog kunde allihop sova!

Även apan sov i sin hundbur, som man ställt intill ele-

mentet, för att hålla det tropiska djuret varmt. Det var

troligen kamratskapet, som gjorde de tre sammansvurna

så lugna. Apan levde förmodligen i förhoppningen om att

den ännu en gång skulle få se soluppgången över Lagos´

kullar, se bränder blossa upp i Nigerias vidsträckta sko-

gar och åter kunna äta färsk mango från träden. Den

längtade vildsint efter Lagos, i vars ytterområden den

var född, efter att kunna hoppa träden med sin hustru

och sina barn, vilka han inte sett på väl tio år.

Vid 01.45 satte man igång. Edward spanade via både

köksfönster och balkong, Lalonde, som kommit från Lin-

négatan, hade parkerat sin bil vid servicebutiken på

Dobermanngatan, mitt emot Abrovinschgatan. Man in-

riktade sig nu på polisbilen strax utanför, i vilken befann

sig två poliser, Sten Wickel och Arundel Arundel. Detta

var två erfarna spanare. Något som inte anarkisterna

hade en aning om. Men man tänkte, att vad som behöv-

des var ju enbart att få bort polisbilen i en kvart eller så.

Piece of cake. Alltså beslöts att Benno skulle löpa amok

lite bortåt kyrkan, och på det sättet locka polisbilen dit.

Edward utrustade Benno med bastanta kläder, extra väst

under, mot slag och sparkar, samt ett tillhygge i form av

en medelstor rörtång. Klockan 02.00 sändes den något

bedrövade Benno ut på sitt mödosamma uppdrag, extra

förfriskad med whisky, så att allt skulle verka fullt na-

turligt.

Bogdan hade, även han kommit från Linnégatan i bilen

som nu alltså kördes av Lalonde, och Blessing var också

med. De konfererade nu och körde sedan bilen till baksi-

dan, och Edward lugnade apan med Stesolid, som han

långt förut köpt på Masthuggstorget, svepte in den i ett

badlakan och bar sen iväg med det snälla djuret ut i

trappan, där Castor hållit vakt.

Benno, som nått en bit neråt Viktor Rydbergsgatan,

slog skickligt in glaset till en rullreklamskylt invid kyrk-

116

Edward var mer villrådig än nånsin och längtade bara

efter ensamhet, så att han kunde samla tankarna. Med

Benno och Castor i närheten var det alldeles omöjligt att

tänka.

KAPITEL TRETTIOFYRA.

Bastionspetz for i natten med sin snabba bil, en MG, till

huset i Onsala. Ada hade ju försäkrat att hon bara mådde

bättre och bättre, och att allt varit hennes fel, både det

där med mangeln och håret, och även det, att hela insat-

sen mot Blessings lägenhet blivit försenad. Och att den

bedrägliga Blessing därför - ännu - var på fri fot. Hon var

så ledsen, sa hon, men lovade idetsamma, att vara på

banan snart. Huvudet skulle snart läka. Hon hade fått

tio styng, inte mer, så allt var praktiskt taget i sin ord-

ning, menade hon. Ingen antibiotika eller något hade

behövts. Bara Alvedon och Imovan till natten. Och hon

var så tacksam över att Abraham hade tröstat henne.

Hon kunde själv åka hem från sjukhuset nästa dag, sa

hon. Hon skulle vara hemma en dag, eller två, hos Mi-

kael, sin papegoja.

Bastionspetz hade kört snabbt, handlat chips och bullar

i en nattautomat Kungsbacka, och var framme vid sitt

hus klockan 01.20.

Huset stod intill en slags strandäng, som stod vissen

och tyst i natten. Månen belyste då och då landskapet.

Spridda höstmoln skred i oregelbundna schok över him-

len. En fälthare satt intill den väldiga poppel, som nu

stendöd stod invid en berghäll. Bastionspetz tänkte, att

den poppeln hade förr i tiden varit ett riktmärke för sjö-

farare ute i bukten utanför. Både för de fredliga makrill-

fiskarna och kofferdisterna, som för smugglarna och de

danska piraterna. Nu var bara halva poppeln kvar, och

nästan helt barklös var den. Bastionspetz hade också fått

schasa undan en ung råbock på vägen. Det hade visat sig

ovilligt att flytta på sig. Ingenting var så lugnande som

117

att vara på vischan. Utan detta hus hade han blivit ga-

len, tänkte han.

När Bastionspetz vaknade på morgonen, vid sjutiden,

steg han upp och lagade i det lilla köket till en stor kopp

kaffe med choklad i. Mycket socker hälldes då även i,

samt några piller med vitaminer i. En sked stacks i kop-

pen, och om den kunde stå rakt upp utan hjälp, så var

drycken utmärkt. Sen stekte han två ägg och lite bacon

och lade det på två veteskivor. Han tänkte att det hela

var en mix av Engelskt och Danskt.

Så tog han sig en funderare medan han steg ut på ve-

randan, som hade utsikt åt sydväst över det oroliga ha-

vet. Vart hade Blessing tagit vägen? Han skulle gå ut

med en efterlysning på morgonen, en internationell. Han

var så gott som säker på att Blessing var förövaren, även

om nu brottet kanske var ett dråp och inte ett mord. Vad

visste han? Nu var det en annan egendomlighet i detta

fall som störde honom. Om man jämförde de fall som

hade varit i samma fastighet, och där Edward varit in-

blandad i två stycken, så var det denna gång så, att Ed-

ward nästan höll sig undan. I de andra fallen, där han

inte hade varit skyldig, så hade han hållit sig framme och

varit som en igel och lagt sig i. Men denna gång tycktes

han hålla sig undan. Varför i helskotta då? Folk föränd-

ras ju inte! Det visste Bastionspetz. Det kunde han ta gift

på. Folk är som de är. Allting är som det är. Därför skulle

han nu ta itu på skarpen med Edward. Han trodde att

det var Edward, som var den felande länken, den smala

nyckeln och det trånga ingångshålet till alltihop. Han

beslöt sig att köra till Göteborg omedelbart, och söka upp

Edward Tegelkrona.

KAPITEL TRETTIOFEM.

Didier Hansson hade, efter att ha lämnat psykiatriska

kliniken, lycklig sjunkit ner i det breda drosksätet. Men

118

eftersom han nästan genast blev osams med droskchauf-

fören, som var en man från Napoleons födelseö, som abso-

lut inte ville ha några turister på denna ö, dit Hansson

nu sade sig vilja åka på semester, så lämnade Didier,

efter att ha betalat kontant, taxin vid Centralstationen

och begav sig till fots genom Nordstan. Han frågade sig

då om han hade blivit retlig. Kanske han var väldigt het i

huvudet, frågade han sig.

Nu skulle han behöva en Stesolid, intalade han sig

plötsligt, eftersom samtalet med chaffisen också verklig-

en var uppskakande. Men sådant fick man sätta sig över

nu, när man var utanför sjukvårdens hägn, utan hjälp av

opiater. Vad som istället gällde nu var att planera för

framtiden. Skulle han få några pengar av Blessing och

Bogdan, eller kunde han känna sig lurad, och skulle nu

istället enbart fortsätta med sina stokastiska analyser av

virtuella tal? Han visste inte så noga. Hela händelsen

hade varit skakande. Att bevittna ett mord … nåja, inte

ett mord, men ett olycksfall med dödlig utgång med en

apa inblandad, det hade varit omtumlande. Men kanske

inte direkt av ondo, - för honom själv alltså. Han kände

sig stå lite friare till sin framtid. Allting var erfarenheter.

Och med långa steg och med hållningen av en stort sett

fri och lycklig man stegade han i eftermiddagsrusningen

fram genom Nordstan. Tankarna löpte glada i olika ba-

nor. Och som ingen annan gång, så kände han märkligt

nog att världen faktiskt stod öppen för honom. Han

kunde göra vad han ville. Han var ung, frisk och hade en

begåvning som tillät honom att praktiskt taget lära sig

vad som helst. Han kunde inte tänka sig ett värre öde än

att sluta sitt liv som gubbarna uppe i Johanneberg! Som

Tegelkrona. Till exempel. Mannen med de två namnskyl-

tarna på dörren. Om det var något som lockade så var det

faktiskt livet självt! Och inte i talens värld.

Upplevelserna på den psykiatriska avdelningen, vars

nummer han redan hade glömt, hade skakat om hans

livssyn. Didier trodde inte att han blivit galen på avdel-

ningen, även om han hade hört talas om att psykoser

kunde smitta. Vad var det för effektiv metod man hade

på en sådan avdelning som gjorde att man, när man

119

slapp ut ifrån den, blev nästan vimmelkantig av en säre-

gen lycka?

Didier slog sig ner på ett café i Nordstan, insöp den

härliga doften av Black Strawberry Tea runt om sig och

kollade i mobilen sina två bankkonton. Allt var i sin ord-

ning. Fast visst var det magert. Nu bara en liten påfyll-

ning, sen skulle Sverige vara ett minne blott, och Didier

skulle resa bort. Vart visste han inte.

Vid sin tekopp slog han nu signalen till Blessing.

Blessing var kort, men hon, sa att han givetvis skulle få

sina hundratusen. Vem trodde han att hon var? ”Möt mig

i morgon, torsdag, kl. 10.00 i motionsspåret i Mossen. Då

får du ett kuvert.”

Didier blev nu åter mulen till sinnes. Detta lät inte bra.

Inte alls bra. Men bara detta var över, så skulle han inte

göra några dumheter sen. Han skulle sticka. Allt detta

var en skola i sannolikhet och i en sån skola får man ta

vissa risker, menade han, dunkelt. Så, som i ett antikt

ödesdrama steg Didier upp från cafébordet, såg upp mot

himlen, genom en liten halvmånformad glugg i det av

neon med tusentals millivolt upplysta köpcentrets tak,

och överlämnade sin själ till Girigheten och Världsanden.

I samma stund såg han i ögonvrån en bekant gestalt

komma gående med raska steg på loftgången utanför

caféet. Det var ju Gummimannen! Hjärtat hoppade till av

reell lycka på Didier, som inte hade haft mången vän i

den verkliga världen. Så är det med matematiken.

”Hej!”, ropade Gummimannen, som därefter tog ett

stort skutt över det lilla fula caféstaket, som skilde dem.

Didier satte sig igen och de tog en omgång kaffe. Didier

drack dock té, eftersom han var så nervös. Gummiman-

nen var på permission, och han skulle nu försöka klara

sig ute ett slag, då man ställt in både epilepsimedicin och

Litium – mot det depressiva – så gott man kunde. Hans

fru var i Grekland, på Zakynthos, på solsemester. Ville

inte Gummimannen följa med hem?, undrade då Didier.

Jodå. Så begav sig Didier och Gummimannen, som var

klädd i en lång svart regnrock, iväg den lilla biten till

busshållplatsen för buss 18, vid Brunnsparken, för att ta

sig till Abrovinschgatan.

120

Brunnsparken stod roströd i kvällningen, och statyn

med Gustav Adolf syntes för Didier som om den lutade.

Det enda som var rakt på Gustav II Adolf var pekfingret,

tänkte Didier, nästan psykotiskt, och han gjorde en gest

över pannan, som för att befria sig från verkligheten.

Det visade sig att Didier och Gummimannen, som ju

egentligen hette Johnny - som vi vet - hade flera gemen-

samma intressen. Till exempel så älskade de båda både

bordtennis och handboll. De tyckte också om att syssla

med snabba datorer. Så diskuterade de detta i timvis,

tills solen gick ner i väster. Ju längre dagen gick, desto

ängsligare blev emellertid Didier. När de på kvällen ätit

en jättelik pizza per man och Johnny tittade på klockan

för att dra sig hemåt, med nyvunna insikter om över-

klockning av datorer, så sa Didier, som märkt att han

hade en skakning i båda överarnarna:

”Kunde du inte göra mig en tjänst och följa med på et

ärende i morgon bitti? Det går fort. Det tar bara en halv-

timme eller såå…”

”Visst, vad gäller det?”, sa Johnny som bläddrade i ett

antikt nummer av Playboy, som Didier hade köpt på

Ebay för 250 kronor.

”Jag skall hämta en summa pengar, som jag lovats.”

”Är det nåt skumt?”

”Halvskumt. Men bara man är två, så går det ju bra.

Det är ju aldrig nån fara, om man är två.”, sa Didier.

Gummimannen iakttog noga Didier. Eftersom han såg

att denne var livrädd eller ännu värre, och hörde på

grabben, att denne var ärlig, så gick han efter en lång

tvekan, då han stod och såg ut genom fönstret mot Do-

bermanngatan, med på det.

”Hur dags?”

Didier var drabbad av tunnelseende. Han låtsade som

om han inte märkt Johnnys tvekan.

”Kan du möjligen vara här klockan nio?”

”Jag kommer.”, sa Gummimannen och tog på sig sin

regnrock, i vars fickor tablettburkarna skramlade. ”Sov

gott!”, tillade han, men ångrade denna fåniga artighet i

samma stund och försökte vifta bort det han sagt med

några grimaser. Det fanns inte mycket att säga.

121

KAPITEL TRETTIOSEX

I Linnéstaden vakande man tidigt, tog hand om sina

bakfyllor och samlades så klockan 08.00 för att dricka

kaffe i det stora, gammaldags köket, vars jättelika föns-

ter med sina sex rutor vätte åt den trånga, pittoreska

gården, till vilken man nådde genom en port på en Lång-

gata. En del av utsikten bestod av röda takåsar med

inventiösa skorstenar i mörklila tegel, byggda kring år

1900. Apan Hugo satt på det nylagda linoleumgolvet vid

en skål vatten och Melbourne, sittande på en mörkblå

köksstol med hög rygg, kliade den under hakan och sa till

denna, att den var hans allra bästa vän. Apan stirrade

tillbaka, slött.

Blessing, Bogdan och Lalonde, som alla satt runt köks-

bordet, drack kaffe och mumsade på frukostklenäterna

och sa sen, att de bara hade ett litet ärende vid halvtioti-

den, men att de sedan gärna gick ut på stan med Mel-

bourne och kanske tog en köprunda eller en liten lunch

eller så. Så skönt det var, att åter vara tillsammans alla,

och med apan, tyckte Blessings hela sällskap.

”Det är just en sån här lägenhet som min far John-

Patrik INTE skaffade mig, just för att han ville att jag

skall skaffa mig en sån lägenhet SJÄLV!”, sa hon, och log

självmedvetet.

Bogdan och Lalonde grymtade en bekräftelse på detta,

eller på något annat. Efter att ha lämnat kaffet urdruck-

et och klenäterna halvätna, så gav sig trion hastigt av i

sin Volvo vid 09.30.

Melbourne gick en lov i lägenheten, som var konstrue-

rad så, att man kunde gå runt i rummen och återvända

till köket, utan att därvid behöva gå tillbaka till något av

de rum, som man just passerat. Han slog sen, med en för

honom ovanlig rastlöshet, en signal till Edward.

122

KAPITEL TRETTIOSJU.

Torsdagen var det uppehåll. Inget duggregn här inte.

Hela skyn från söder till norr var nu ljusgrå och molnig,

belyst, som av något i de lätta täcket inneboende. Man

kunde inte gärna tänka sig att ett ljus ovanifrån hindra-

des, ty skenet från molntäcket verkade alldeles för själv-

klart. Kanske var det den höga luften som bidrog, kanske

det att natten varit lagom sval, så att ögonen fått en

behaglig vila, varken för varm eller för kall, och ingen

måne hade stört, ty samma lätta sky hade även på natten

legat där den nu låt, lysande som inifrån.

Didier gick tidigt upp, redan vid 05.00, och satt med en

kaffekopp redan vid sextiden och lyssnade på radionyhet-

erna.

Man hade upptäckt ett nytt däggdjur på Borneo.

Didier stängde av radion. Han tog fram ett A4-papper

och skrev ner sex siffror.100000.

”Så är det med matematik.”, sa han, ”Ingenting som

kan räknas ut är svårt.” Sen gick han och la sig på

sängen. Efter några sekunder sov han, trots att han hade

druckit en halv kopp kaffe.

Klockan halvtio ringde hans telefon. Det var Johnny

som sa att han stod utanför på gatan. De skulle ju gå nu.

Didier rusade upp, drog några drag med rakhyveln, sen

kammen och slängde på sig kläderna. Mobilen, nycklar-

na, plånboken. Och ner för trapporna. Han stötte rakt in i

magen på kommissarie Bastionspetz, som ropade:

”Stanna!”. Men Didier fortsatte bara, ner för återstoden

av trapporna och ut på gatan, där Johnny stod och gym-

nastiserade, som vanligt, Denne gjorde ett jämfota hopp

som väl var så där 60 centimeter. Bastionspetz hade

sprungit efter till porten, men Gummimannen och Didier

gav sig iväg, efter tecken från Didier, nerför Viktor Ryd-

bergsgatan mot Eklandagatan. Bastionspetz gav upp och

återvände upp för trapporna till sitt egentliga ärende. Att

söka upp Edward.

123

KAPITEL TRETTIOÅTTA.

Edward hade nu släppt iväg både Benno och Castor att

sköta sina privata göromål hemma hos sig. Benno bodde

ju bara några kvarter bort. De gav sig av med löfte från

Edward om att denne skulle höra av sig angående resan

till Lagos, om nu denna verkligen blev av.

”Hur mår du?”, frågade Melbourne i telefonen.

”Jag önskar att såna som du inte tillverkades.”, sa Ed-

ward.

”Hurså?”

”För att ni ställer till det.”

”Asch.”, sa Melbourne.

”Du vet ju, att jag har handikappet, att jag kan inbilla

mig vad som helst. I viss mening betyder det också, att

jag kan gå med på vad som helst.”

Det blev nu tyst i andra änden. Sen sa Melbourne:

”Det ligger ju något i det. I mitt fall däremot är det inte

frågan om extravaganza …..”

Nu bankade det plötsligt häftigt på Edwards enkla

lägenhetsdörr.

”Jag måste lägga på.”, viskade Edward, lade på och

skyndade sig till dörren, som man gärna gör, om nån

bankar på den.

Det var Bastionspetz. Denne var, för ovanlighetens

skull förbannad. Han tog sig in i hallen och skakade på

huvudet och snäste och röt åt Edward:

”Vad i all sin dar håller du på med? Varför anförtror du

dig inte till oss? Vad håller du på med?”

Edward ryggade bakåt. Aldrig hade han sett kommis-

sarien så här. Och han hade ju sett honom många

gånger.

”Vaddå?”, mumlade han.

”Berätta nu!”

Bastionspetz såg sig om i rummet. Inget märkligt syn-

tes dock, annat än att det såg stökigt ut. Lite mat på

golvet, kanske lite flyttade möbler. Det luktade lite un-

derligt också. Det luktade djur.

”Har du skaffat hund?”

”Nä.”

124

Bastionspetz satte sig med en studs i Edwards gröna

tygsoffa.

”Ada blev av med en massa hår och skadade sig i

mangeln i mangelrummet.”, sa han. Bastionspetz visste

ju att Edward kände Ada, och visste också hur mycket

Ada faktiskt betydde för honom, liksom hon betydde

mycket för Bastionspetz själv.

”Va? Vaddå? Oj, det visste jag inte alls….”

”Nä.”

Edward satte sig försiktigt i en fåtölj.

”Men hon lever?”, undrade han dumt.

Bastionspetz svarade inte.

”Är det den här Blessing, som riktigt gjort dig till en

djävla sillmjölke eller?” sa Bastionspetz, som totalt förlo-

rat behärskningen.

”Det begriper du väl, att hon inte bryr sig om gamla

gubbar!!”, fyllde han i.

”Nädå. Det är inte Blessing.”, sa Edward.

”Vem e de då?”

”Det säger jag inte.”

”Men då är det nån då?” sa Bastionspetz, med förnyad

kraft.

”Alla kan bli lurade.”, sa Edward, som nu ångrade varje

ord och oroligt satte sig och reste sig i en av fåtöljerna.

Samtalet fortsatte. Man började nu tala om det förra

mordet på Abrovinschgatan, mordet på den vackra Lene

Jensen, och hur det mödosamt till sist klarades upp.

”Ja, stackars Lene.”, sa Edward. ”Ensamma flickan.”

”Grit var nog betydligt ensammare.”, sa Bastionspetz.

Man satt tysta. Minut efter minut gick. Bastionspetz

skulle just till att nämna att han mött Didier i trappan,

när de båda hörde tjutande polissirener på Viktor Ryd-

bergsgatan, som löpte mellan Dobermanngatan och Ab-

rovinschgatan.

”Men vad är det nu?” sa Edward och gick snabbt fram

till fönstret. Två radiobilar passerade ner mot Eklanda-

gatan i rasande fart.

”Jo, jag skulle just säga, att jag mötte Didier.”

”Va?” sa Edward. ”Var då?”

”Här i trappan, han verkade vara på väg ut.”

125

Edwards ansikte blev blekt. Han hade trott att Didier

var på sjukhuset. Var nu Didier ute, och var denne

kanske i samma ärende som han själv egentligen varit?

Bastionspetz tog med detsamma upp sin mobil och ringde

till polishuset, till Greg Nelson. Greg svarade, och Abra-

ham lyssnade.

”En skjutning på Mossens idrottsplats. Okänt antal

offer.” Bastionspetz upprepade Gregs ord.

Edward fick en jättelik svettning. Han visste knappt

varför. Plötsligt skrek han:

”Snälla, snälla! Jag skall berätta!!”

Bastionspetz hörde Edwards utrop, men rusade iväg

ut i trapphuset, istället för att svara honom, och sen ner

och ut på gatan, där hans bil stod. Han hoppade in i bilen

och körde ner mot Mossen, vars läge han kände väl till.

Han hade själv spelat fotboll där, i Polisens IF.

KAPITEL TRETTIONIO.

Didier och Johnny hade begett sig in i motionsspåret,

som slingrade sig fram i den lilla skogen, som kantades

av höghusbyggen och vägen till Sahlgrenska. Spåret gick

runt kring tre fotbollsplaner. De två vännerna höll sig på

den kuperade stigen, en bit ifrån varandra. Didier såg sig

ängsligt omkring, ner på marken, där enstaka torkade

trädrötter rann fram, och upp i trädkronorna, vars gre-

nar spretade uppåt mot den silvergrå skyn. Enstaka

bredvingade fåglar flög då och då knyckigt upp från gräs-

plättarna i skogen och landade ute på fotbollsplanen eller

i de små vattenpussarna intill byggskräp och övergivna

betongblandare. Det kippade i leran på sina ställen när

de avancerade.

Då såg Didier plötsligt två figurer som närmade sig

framme på den slingrande stigen de gick på. En av dem

var en flicka. Det var Blessing i sin stadsdräkt och sen en

mörkhyad man med svarta glasögon och en röd scarf om

halsen, och Didiers hjärta började bulta i dubbel speed.

126

Vad som hände sedan, det är fruktansvärt oklart. Och

någon pålitlig bild kan ingen ge. Men ungefär så här var

det förmodligen:

”Där!”, ropade Didier högt till Johnny. Denne såg det

annalkande paret och gjorde instinktivt en avvärjande

gest. Båda kunde se, att Blessing bar på ett brunt kuvert.

Hon höll det framför sig, som i en gåvogest. Trots att de

var väl trettio meter bort. Hennes kamrat, en svart man,

hade händerna i fickorna på sin svarta skinnjacka. Didier

signalerade något obestämt till Johnny, som tog några

sviktande, lätta steg i stigens blöta gräskant där det

växte skogsbräken och vitmossa. Som i en dans rörde han

sig. När de båda grupperna var väl tio meter ifrån

varann tog den svarte mannen upp en revolver och avlos-

sade ett skott mot Didier, som inte hann uppfatta det

korta skarpa ljudet innan han föll död ner, skjuten mitt i

pannan. Gummimannen skrek ut sin förtvivlan rakt ut.

Nu riktades pistolen mot honom, medan Blessing slängde

sitt kuvert åt sidan i ett björksnår och tog tag hårt i bro-

derns arm. Ty den unge mannen med solglasögonen som

sköt var Lalonde. Han avlossade nu skott på skott mot

Gummimannen, som hoppade och skuttade som en cir-

kusartist på vägen framför syskonparet. Skotten ven och

flera träffade också Gummimannen, i mage och bröst,

men det tycktes, som om de bara passerade rakt igenom

honom. Han skrek och skrek, ordlöst, och böjde sig rapid-

snabbt ner efter ett armeringsjärn som väl var en rest

från byggplatsen intill. Blessing hade då plötsligt och

med kraft ryckt vapnet från brodern, tog det, siktade

omsorgsfullt mot Gummimannen. Järnet denne höll var

vid pass en meter långt, och lite böjt. Gummimannen slet

upp det, tog ett steg bakåt, och måttade. Med all den

kraft han hade kvar, slungade han det mot Blessing i

samma stund som hon sköt. Hon träffades i halsen och

järnet borrade sig in i strupregionen, rakt igenom halsen,

och stack ut på ryggsidan. När Blessing föll till ner på

skogsstigen darrade järnet i ryggen. Hennes ögon var

vidöppna. I Gummimannens friska ansikte spred sig ett

leende. Ett sista leende. Lalonde tog med ens i panik till

flykten och Gummimannen föll död ned över en liten lerig

127

ekplanta, vars små kvistar bredde ut sig över hans ena

öra, inte olikt en liten hand.

Nu började en kvinnlig student med brokigt pannband

på stigen längre bak, och en pojke med en fotboll på pla-

nen bredvid, att samtidigt ropa, och snabbt ringde de sen,

hukande i skogsbrynet, efter polisen. När poliserna kom

med sina bilar, och strax efter även Bastionspetz kunde

man bara konstatera att där låg tre döda ungdomar, två

skjutna och den tredje spetsad på ett järn. Ett brunt

kuvert låg intill, och det innehöll delar av Göteborgspos-

ten. Avspärrningarna sattes upp och de två i spåret, som

var vittnen berättade om Lalonde. Signalementet spreds

och en polisjakt av sällan skådat slag i stadens historia

sattes igång. Bastionspetz återvände nu till Edward som

satt i trappen utanför sin lägenhet och grät. Det tog en

bra stund, innan Bastionspetz fått den gamle att berätta

vad han visste, Sen lät man en tungt beväpnad styrka

åka till Linnégatan och ta sig an Melbourne och – som

man trodde – Lalonde och Bogdan. Men dem skulle man

inte finna vid liv. Lalonde och Bogdan satt i sin bil på en

sidoväg utåt Hindåshållet, både med kulor i sig, som de

satt i sina egna huvuden. Motorn var igång och röklukten

från bilen blandades med lukten av höst, och blodet, som

löpte som små bäckar från de båda, var ännu varmt.

KAPITEL FYRTIO.

Melbourne medgav aldrig sin skuld i någon del. Åklaga-

ren försökte få Melbourne att förstå det oansvariga i sitt

handlande. Oansvarigt var det och anstiftande, från bör-

jan till slut.

”Jag inte inse, att det att rädda ett djur från en för tidig

död, skulle vara oansvarigt. Jag har själv aldrig sankt-

ionerat något som helst våld. Om jag i muntert sällskap

talat väl om bedrägeri och utpressning, så har jag ändå

aldrig i realiteten utfört något bedrägeri eller någon ut-

pressningshandling. Allt jag var beredd att göra var att

128

ta emot en gåva, som tack för hjälpen. Men nu blev det

inte så.”

Melbourne blev dömd till ett års fängelse, Edward till

ett halvt år, Benno och Castor likaså. Apan fördes av

polisen från Melbournes våning till ett djur-shelter, vari-

från ingen sedan kunde spåra den. Det visade sig också

att Blessings far inte hade haft någon kontakt under de

senaste åren med sin dotter eller sin son.

Hyresgästerna på Abrovinschgatan skrev ett brev till

hyresvärden, om att de inte ville bo i samma uppgång

som Edward Augustus Tegelkrona. Värden meddelade

att, eftersom Tegelkrona tydligen hade haft en apa olov-

ligen inneboende, så kunde han inte längre få bo kvar i

fastigheten, men kunde se meddelandet såsom en vräk-

ning med omedelbar verkan. Ada var strax tillbaka på

jobbet. Hon skulle länge komma bära en huvudduk, som

gjorde att hon ett slag misstogs för muslim. Man skojade

med henne om det. Hon är ju fortfarande judinna. Grit

Pinnolte begrovs i närvaro av enbart ett fåtal personer,

och ingen av dem var hyresgäst på Abrovinschgatan. På

begravningen i Johannebergskyrkan spelades i högtalar-

na I´m coming Virginia, med Bix Beiderbecke och Fran-

kie Trumbauers orkester, med Eddie Lang på gitarr,

vilket var hennes absoluta favoritlåt, som hon kanske

rentav lyssnat till den dag hon råkade i slagsmål med

apan om sin röda CD-radio.

FINIS

129

130

131

[

132