Home
En äng.
To make a prairie…
För att skapa en äng krävs
ett klöver och ett bi, -
ett klöver och ett bi,
och dagdrömmeri.
Kanske räcker drömmeri,
Om man inte har nåt bi.
Emily Dickinson.
( övers. KG.)
och vindarna lätta
I held a jewel….
Jag höll en ädelsten i min hand
Och somnade.
Dagen var varm och vindarna lätta
Och jag sa: ”Det blir bra.”
Jag vaknade och bannade min ärliga hand, - ty
Ädelstenen var borta,
Och nu är ett ametistminne
Allt jag har.
Emily Dickinson
En tävling ( E. Dickinson )
I send two Sunsets …..
Jag skickar två solnedgångar –
För Dagen och jag hade en tävling.
Jag ordnade till två, ja ännu fler, Stjärnor,
Medan Dagen gjorde en enda.
Hans är givetvis finare –
Men, som jag sa till en vän,
Min är avsevärt mer lämplig
Att bära i handen.
Emily Dickinson
( ur: Den enda Hunden )
( övers. KG )
Hemlighetens förorter. ( Dickinson )
The suburbs of a secret.
Hemlighetens förorter
Borde vaktas noga av varje strateg.
Bättre än att gå in på själva drömmen
är
Att väldigt noga studera sömnen.
( Emily Dickinson )
(övers. KG. )
Båt i fara. ( Dickinson )
Adrift! A little boat adrift!
Hallå! Båt i fara! En liten båt på drift!
Och natten är nära!
Kan ingen lotsa den båten
Till närmast säkra hamn?
Så säger sjömännen,
Att igår, just när skymningen var som mörkgråast,
Gav så en liten båt upp sin kamp,
Och sjönk och sjönk.
Men Änglarna säger,
Att när morgonljuset åter gnistrande glödde
En liten båt, förödd av stormen,
Snabbt åter riggade upp sina master
och satte alla segel,
För att sen, triumflikt, kasta sig fram
över havet.
( Emily Dicksinson )
( övers. KG.)
Över fälten för att bärga hö
I wonder if the sepulchre…
Jag undrar om inte Graven
är ett ensamt ställe
När män och pojkar,
lärkor och Juni
beger sig iväg
ner över fälten för att bärga hö.
Emily Dickinson
( övers. KG. )
Deras varma återblick
The distance that the dead have gone
Avståndet som de döda
tillryggalagt
Framstår inte först så klart.
Ty att de kommer åter
Det tycks helt möjligt
Under många år av vårt
hektiska liv.
Men en misstanke säger oss nu
Alltmer,
Att vi har följt med dem.
Ty så mycket har vi vant oss
Och fäst oss vid
Deras varma återblick.
Emily Dickinson
( övers. KG. )
Fint upplyst av en rubin
I went to heaven.......
Jag kom till himlen –
En liten stad
fint upplyst av en rubin.
Marken beströdd med dun
Och tystare
än ett daggbestrött fält
om morgonen.
Så vackert var där
Som i en teckning som aldrig nån
Nånsin ritat.
Människorna var som små silkesknott
Knott med Ejderdunsnamn,
Helt stilla upptagna av sina spindelvävsplikter.
Nästan nöjd skulle jag nog vara
I ett sådant unikt sällskap.
Emily Dickenson ( övers. KG )
The one that could repeat ….
Den som kunde beskriva en Sommardag
Skulle vara större än Sommardagen själv,
Om än minst i människors skara.
Och den som kunde återge Solens sken
Just före skymningsstunden,
Dess tvekan och dess flammor, .....
jag menar – :
När hela Österlandet var försvunnet
Och ingen längre visste
vad nu Västerlandet var för något
då levde ändå
Denna poets namn.
-------------------------------
Emily Dickinson
( övers. K. G.)
Ur: Den enda hunden.
Ur: Den enda Hunden.
24
Skillnaden mellan förtvivlan
Och rädsla är som
Mellan ögonblicket när skeppet går i kvav
Och när skeppsbrottet är över.
Medvetandet är blankt – ingen rörelse -
Belåtet som ögat
I statyns huvud
Som vet att det inte kan se.
( Emily Dickinson )
Dickinson. "Ingen."
Emily Dickinson.
XXVII
Jag är ingen. Vem är du?
Är du ingen, du också??
Då är vi två – ... säg inget!
Dom kommer att förakta oss, vet du.
Så hemskt att vara nån!
Så offentligt! Som en groda
Som hela livet säger sitt namn
Inför en beundrande mosse.
(övers. K. Genell )
Emily Dickinson
XLVI.
En tanke slog mig idag
En tanke som jag haft förut.
Den var bara början av en tanke.
När jag hade den förut,
det minns jag inte.
Jag vet inte vart den tog vägen
Eller varför den kom åter till mig.
Inte heller vet jag vad den betydde
Det har jag inte begåvning nog
att säga.
Men någonstans i själen vet jag
Att jag mött den förr.
Den påminde; – det var allt –
Och kom sen aldrig
till mig mer.
( övers. K. Genell )